När tiden går och när den har gått… Dag 83, #Blogg100

Tiden kommer och tiden går och snart har den gått ifrån oss.

Så många möten och minnen man kan stöta på under loppet av ett dygn. En del minnen från 30, 40 år tillbaka, kommer rusande mot en bara några stämmer upp en sång, medan andra minnen slumrat in för gott. Två sånggrupper från 70-talet med flera gemensamma nämnare hade igår ett gemensamt ”Göteborgskalas” ute hos en av medlemmarna…

Nästan alla var samlade med respektive, medan några inte längre finns ibland oss. Trots att den ena sånggruppen sjöng Sentimental journey, fanns det ingen sentimentalitet utan bara en slags känslosam godmodighet.

(glasögon för lata – man kan ligga på sängen utan kudde under huvudet och titta på Tv…… Som ett periskop)

Men tänk ändå vad tiden går…. Vi människor utvecklas åt alla håll och kanter, men i grunden finns dessa minnen och dessa sånger som alstrar glädje och många tankar, men som också ger en skjuts framåt i någon riktning. Alla har vi rört oss på ett eller annat sätt, men i sällskap med ett gammalt gott sällskap är det som om tiden står still, samtidigt som man beskådar det som hänt i en bakåtvänd kikare. Lite närsynt men förtjust kikande. Var det verkligen så här litet?
Var fanns jag?

Faktum är att just jag kom inte in i det här sammanhanget förrän på 80-talet och har ju också beskådat det hela lite från sidan även om jag alltid har känt mig mer än välkommen av alla dessa hjärtligt roliga och trevliga människor.

Men vi har väl lite till kvinns sådana gemensamma minnen tillsammans med andra. Kanske inte lika positiva. Men det finns alltid en vändpunkt när tider har gått, när tiden går och när nya tider ska komma.

Vi väljer förmodligen själva vilken typ av tid vi vill fokusera på. Men har tiden gått för fort är det svårt att komma ikapp och välja rätt tillfälle att förändra sitt liv…