Titta, en anka! Dag 88, #Blogg100

Ett gräsandspar promenerade på skolgårdens grässlänt.
Kanske var det bildning de sökte, eller var det någon annan slags kultur?

Titta, en anka, ropade de små storstadsbarnen. Jag och en flicka vars mamma var fågelexpert, vågade påstå att det inte alls var ankor utan gräsänder, men den lätta gick de inte på….

”Tänk på Kalle Anka”, försökte jag. ”Han är ju helvit”.
Men barnen stirrade på mig som om jag vore en idiot.
”Det är ankor”, bemötte de mitt argument.

De kränkta änderna försökte först komma undan bland buskarna, men gav upp när de blev jagade av nyfikna barn.

”Kom, vi drar! Här finns det inget hopp om mänskligheten. De här barnen är obildbara! De kan inte skilja på en
anka och en and….”

”Nej, här sätter jag inte ner minsta simfot mer. Än mindre lägger vi våra ägg i de här buskiga snåren. Här kan ju inte barnen skilja på ankor och änder ens en gång. Jag tar mitt ägg ur skolan!”

”Ja, särskilt som inte lilla Andy Pandy får gå i samma simgrupp som Anky Panky”.

”Och de växte ändå upp i samma slyngeldamm tillsammans!

Precis min åsikt…