Nya vägar. Dag 92, #Blogg100

I gårdagens blogg frågade jag mig vad som är viktigt här i livet.

Idag tror jag att jag vet. 😉

På grund av ett rutin-läkarbesök blev cykelvägen hem lite annorlunda. Utmed hela Norrmälarstrand och fram till stadshuset svepte varma, kontinentala vindar och solen värmde upp alla stela vintermuskler. Jag kände hur jag blev en del av den varma fläkten och bara flöt med. Normalt sätt är överdriven värme inget för mig, men på cykeln får man alltid lite svalka ändå. Det är ljuvligt.

Väl framme vid Stadshuset tillät jag mig att stanna och ta en glass och en cappuccino vid det lilla kioskcaféet.

Inte alltid jag gör sånt nuförtiden, eftersom jag oftast längtar hem efter jobbet.

Och jag tänkte att det är det här som är viktigt. Att stanna upp lite grann ibland och bara göra det man får lust med.
Och pusta ut en smula.

Inte varje dag precis. Då är det knappast lustfyllt längre. Men någon gång ibland när solen skiner och vindarna är ljumma kan livet få leka en liten stund.

Och sen är det bara att cykla hem igen. 😉