Siesta!

Något jag har lärt mig på vår nyligen genomförda semester i Spanien, är att ta siesta. Att tillåta sig att vila mitt på dagen är något mycket rofyllt och människovänligt. Vårt superstressade samhälle tillåter knappast dylika utsvävningar. Inte heller vårt klimat vintertid. Men bara detta att gå och vila sig en stund utan störande element är viktigt för hälsan. Hemma i Sverige igen kan jag förstå att vårt behov av att dra oss in i ett svalt rum när solen äntligen skiner, kanske inte är så stort, men behovet av egen stressfri zon finns ändå.

Min pappa hade egen tandläkarpraktik, och när han hade intagit sin lunch gick han in och la sig på sängen och sov i ungefär 20 minuter, tills nästa patient ringde på. Han behövde ingen väckarklocka – hans inre klocka ringde ändå. Det är som om kroppen vet om vad den behöver. För oss är det bara att lära oss att lyssna till dess signaler. Lätt som en plätt! 😊

Det är något mänskligheten behöver lyssna till överlag. Att lyssna till egna och andras signaler. Men kan vi inte lyssna till våra egna signaler, blir det ännu svårare att lyssna till andras.

Kan vi inte lyssna på varandra – hur ska det då gå?

Ett bra sätt att träna lyhördheten är att sätta sig i en skogsbacke och lyssna på alla naturljud. Eller kanske något vackert stycke av Mozart. Kanske kan man sjunga i kör eller spela i orkester, för att träna samspel. Det kommer lite högre upp på träningsstegen. Börja med att bara njuta av att lyssna till tystnaden.