”Kunskap är makt!” #5

En sak var hon säker på, min biologilärare Salme, på Lärarhögskolan på 70-talet – att det handlade om kunskapens betydelse för egen framgång och samhällets framgång. 

Jag gick mellanstadielärarlinjen, och det mesta handlade om ämnesstudier och inte så mycket pedagogik eller metodik till att börja med.Det kändes nästan som en fortsättning på gymnasiet. Men några lärare skiljde ut sig från de andra genom att hela tiden koppla studierna till den verklighet vi sen skulle ut i. Salme och de andra biologilärare hörde till dem.

Hur skulle vi förklara fotosyntesen, t.ex? 

Jo, med konkreta experiment. Att sätta stanniolpapper runt vissa blad på en krukväxt i solljus, och se vad som har hänt efter någon tid. Jämföra bladets färg med dem som inte hade stanniolpapper som skydd. Gissa resultatet! 

Vi fick chansen att själva dra slutsatser och att tänka ett steg längre än vi annars hade gjort.

Salme ställde en gång frågan -apropå ”arter”, och ”raser”, som fortfarande var ett vedertaget begrepp – huruvida Jacqueline Kennedy skulle kunna få barn med Harry Belafonte? 

Jo, självklart, svarade vi.

Kan deras barn i sin tur få ett eget barn?

Jo, självklart, sa vi igen.

Kan en häst och en åsna få barn med varandra?

Ja, faktiskt. 

Kan deras barn få barn?

Nej, det går inte för hästen och åsnan tillhör inte samma art…vilket ju Belafonte och Kennedy gjorde…

Se där! 

Skillnaden på art och ras gör skillnad. En människa är en människa är en människa, och inget annat. 

Om du är enögd vill du kanske inte ta till dig resonemang som bygger på kunskap utan på förutfattade meningar. 

Men vill du ta till dig kunskap vill du söka dig till kunskapens källa och söka ljuset i vetgirighetens och nyfikenhetens kraft. 

När hon – min mentor och förebild som lärare – kom till Sverige i en liten öppen båt från Estland under kriget fick hon ett hem i Värmland, tror jag det var, utan att  kunna språket eller veta var hon hade hamnat. För hennes del var kunskap det enda sättet att överleva och leva i ett främmande land. Hon blev så småningom lärare och lektor i kemi och biologi på Lärarhögskolan i Stockholm och mycket uppskattad bland studenterna. Så kan det gå…. 😉 

När jag nu sitter och ser Wasaloppet på TV tänker jag att vi sega svenskar får inte ge upp hoppet om jakten på kunskap som ska föra oss vidare till nya kloka beslut, respekt för alla våra medmänniskor, musik, konst, och intressanta uppfinningar som ska leda oss till ett nytt hållbart energirikt samhälle. 

Hoppet får bli det sista som lämnar oss…

En katt slutar aldrig att hoppas på mer räkor, eller ”ning” om katten själv får tala… 😉 

PS Övriga bilder är från Liljewalchs vårutställning DS

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s