Enligt barnkonventionen har alla rätt till ett eget namn. Att inte bara vara en i mängden. Inte bara en siffra som markerar i vilken ordning i syskonskaran man har hamnat. Många har släktnamn som de bär stolt. En del färdas många mil undan krig och terror och hamnar på en plätt på jorden där deras namn plötsligt inte betyder något positivt, utan tvärtom måste de till och med byta namn för att bli accepterade och för att ha en sportslig chans att få ett jobb i det nya samhället. Att heta Morgan är så mycket mer värt än att heta Muhammed, konstigt nog.
Men många byter alltså hellre namn och en del av sin identitet än att stå utanför samhället och bli hånad och bespottad.
Hade jag inte hetat det jag heter, vet jag inte vem jag hade varit. Kanske en liten fluglort på väggen?
Jag hade i alla fall inte haft namnsdag idag, by the way …. 😉
Time in Stockholm 
Tid 