Så kom den äntligen – min nya mobil. Som ett brev på posten, bokstavligt talat. Det är faktiskt fantastiskt att jag gjorde en skadeanmälan i tisdags så att jag kunde hämta min nya lilla svarta idag. Det är nästan så att man kan börja tro på…. Postnord, igen.
Det är inte det att livet är lätt att leva ändå. Det stora lösenordseländet har just tagit fart, men en del löser sig efter ett tag. Mina mest aktuella lösenord messade jag nämligen till mig själv. Gör inte det! När sim-kortet fördes över från den gamla till den nya mobilen trodde jag att mina gamla meddelanden skulle följa med….. Så dumt av mig. Inte ens kontakterna fanns kvar.
Min Facebook-app funkar inte längre för att jag skrev fel lösenord så många gånger så de trodde att jag var kriminell och ville ha foto på mitt Id-kort!!!
Nu funkar inget lösenord till Facebook, varken gammalt eller nytt. Men på min laptop kan jag fortfarande vara inloggad på Facebook, än så länge… Man får vara tacksam… 😉
Och nog är det skönt att ha en liten mobil igen även om jag nästan har hunnit vänja mig vid att inte ta fram den vid varje välvalt fototillfälle…. 😉
En liten tankeställare har jag fått, ändå.
Livet kan levas och levas gott utan att ständigt dokumenteras. Det är svårt, men det går…. Men, now I’m back….
Huka er! 😊
Och mellan hårklyverierna med mobilen var vi källaren för att rulla ut sommardäcken, för….
Vad ska väck? Vinterdäck!
Men… vad ska in? Mobilen min…. 😉
Time in Stockholm 
Tid 