Livet är lugnt på landet. Solen skiner. Vattnet är tillräckligt varmt för att ta ett dopp utan bastu. När allt är sådär optimalt harmoniskt är det läge för att ta fram boken jag har haft med mig många gånger. Men på nåt sätt kommer alltid nåt emellan. Om jag ska kunna läsa en bok måste jag kunna sträckläsa den. Annars blir det liksom inte av. Men idag kunde det ske. Endast avbruten av några dopp i sjön och lite fil till lunch. En disk att diska till lite brasiliansk musik.
Och nu måste jag ju blogga. Men snart är boken utläst.”Spådomen” av Agneta Pleijel. Mycket bra! Förra gången jag läste något av henne tyckte jag att det gick så trögt. Fick inget flyt alls. Därför blev jag nu så glatt överraskad över att det nu gick så fort och lätt och var så roligt att läsa.
I ett avbrott från denna läsupplevelse halkade jag in på Facebook, och kände irritationen stiga. Alla människors svårighet att läsa innantill. Att ta första bästa tillfälle till att hacka på någon känd person som förespråkar återhållsamhet vad gäller flygresor och bilresor och annat som påverkar klimatet.
Det värsta är inte vad de säger utan att de säger det. Att hela tiden ifrågasätta det som för de flesta forskare är självklart. Att hela tiden klaga utan att veta något om det de klagar på……
Men så tänker jag…. Varför bry sig om dessa för mig helt ointressanta människor?
Jag har ju min bok, min katt, min kärlek, mina spotify-artister när jag diskar, och världens bästa restaurangutsikt, morgon, middag, kväll…. här på landet, alltså.
Tids nog får jag bråka med de oinsatta, de surmulna, de arga, de illasinnade, som uttalar sig så elakt på olika nätsidor. Genom facebook-gruppen #jagärhär, har jag fått många vänner i nöden – närmare 70000 – som stöttar när jag och någon av oss andra ger svar på tal i utsatta lägen. Men just nu….nej, just nu vill jag inte möta något obehag alls.
Nu vill jag bara läsa ut min bok.
Så jag lämnar er här i ovisshet.
Hur ska det gå? 😉
Vi ses imorgon!
Time in Stockholm 
Tid 