Har du tid över ….?

Idag fyller min blogg 13 år. Mitt i sommaren när tiden bara ”är” sitter jag bara här och njuter….

Jag njuter av min oändliga tid av ingenting.

Att ta vara på tiden, att leva i nuet.

”Spill ingen tid”, sägs det samtidigt som man ska ”fånga dagen” och vara närvarande. ”Egen tid” är också en modern tilldragelse. ”Ta vara på den tid du har”, är ett av uttrycken som talar om för oss hur vi ska behandla vår tillgängliga tid. ”Lev som om varje dag vore din sista”, sägs det också.

Alla dessa råd och dåd låter sköna för stunden. Du kan med gott samvete njuta av stunden utan tanke på morgondagens plikter och försakelser. Att utan dåligt samvete för vare sig dig själv eller någon annan här på jorden, få fullkomligt ge dig hän åt en egen bekymmerslös tillvaro, om blott för en dag eller kanske bara en timme eller minut.

”Passa på att njut nu, för du vet inte om du blir överkörd när du går över gatan!”

För mig börjar de här råden kännas lätt stressande. Nå, men om jag råkar överleva nästa gatukorsning, och sen nästa…..hur ska jag orka njuta av varenda steg jag tar utan att jag snubblar på det eviga njutandets orimlighet? Om jag lever ett långt och innehållsrikt liv, så visst uppstår då och då perioder då jag kan uppleva mig som livsnjutare. När jag har ”flow”, när allt går min väg och jag lever det lyckliga liv jag har planerat att leva. Jag kan njuta i stunden även när solen kommer fram en vårdag och jag känner lyckan i att ta mig en kaffetår på ett utomhuscafé i Paris eller i Stockholm eller på altanen på landet. Men orkar jag njuta hela tiden? Är det inte just en ansträngning som krävs innan man känner njutningens sötma? Måste det inte till en viss långsiktig planering innan man överhuvudtaget hamnar på det där caféet i Paris? Att man har tagit sig dit och har hittat just det ställe som man känner att man kan njuta lite extra av. Möjligen är det slumpen att ha hamnat på rätt gata och rätt café, men du har ändå tagit dig dit i ditt anletes svett, och har sett att det finns möjlighet till andningspaus och njutning i den sköna atmosfär som just denna plats och tid erbjuder. Då slår du dig ner och bara njuter av ”här och nu” utan att egentligen blunda för att det är lika långt hem som hit. I den lilla stunden är du sorglöst njutande och sippande på din cappuccino och glömmer skavsår och värmeslag. Då har du gett dig den stunden och tar dessutom vara på den på rätt sätt. Du njuter! Det är inte den typen av ”livsnjuteri” jag vänder mig mot. Det är varken moraliskt förkastligt eller ansvarslöst att njuta när man får tillfälle.

Problemet är väl att alla människor som verkligen har en agenda – som arbetar för att alla människor ska få samma möjligheter och tillfällen att njuta – ofta förlöjligas på olika sätt. Om man försöker se långsiktigt på vår planets tillgångar och hur vi slösar på detsamma, och med utgångspunkt från det söker vägar att jämna ut orättvisor och hittar sätt att lösa globala problem, blir man inte särskilt populär i dessa tider….

”Men jag då som inte bor i Stockholms innerstad, och inte har kollektivtrafik, varför måste jag betala så mycket för bensin?”

Ja, det är allvarligt när orättvisor blir så stora. Men kanske är frågan fel ställd… Det finns några andra frågor man också kan ställa:

”Varför har ni ingen kollektivtrafik i din kommun? Vilka är politikerna som har planerat så kortsiktigt där du bor, att du måste använda bilen varje gång du ska handla eller åka till jobbet? Finns det något du kan göra för att ändra på förhållandena? Rösta annorlunda? Starta ett eget lokalt parti som värnar om lokala handlare och som kan påverka lokaltrafiken? Eller kan du kanske skaffa elcykel?”

Jag vet inte om tiden är mogen för dessa frågor än….

Kanske är mänskligheten för bekväm, totalt sett, för att orka ställa frågor som handlar om en framtid som räcker längre än till nästa gatukorsning, eller till nästa semester på en strand någonstans långt bort, eller förbi nästa generation, och nästa…. Det är kanske för mycket begärt av mänskligheten av idag att ta hänsyn till barn och barnbarns möjligheter ”att leva i nuet” och att ”fånga dagen just här och nu”…..

Med handen på hjärtat…..

Är det inte lite väl mycket ”pk-vänster” att tänka på varandra och andra och försöka tänka långsiktigt och att försöka jobba mot ett gemensamt mål – att rädda vår värld från diverse flummiga extremväder som ”Pk-eliten” säkert också har ljugit ihop. Varför anstränga sig när inte ens mannen till partiledaren för Sveriges enda miljöparti kan sköta sig och har ”fel” bil…. Eller hur var det nu? Ska vi verkligen bry oss om några som inte ens betalar skatt? Och de andra som ljuger om sin ålder och färdas många tusen mil för att få bidrag i Sverige ..?

”Varför ska jag anstränga mig och ta av min dyrbara tid och åka tåg till Paris om ingen annan gör det? Varför ska jag orka tänka långsiktigt om alla andra lägger upp bilder från milsvida stränder i Thailand eller shoppingcenter i New York?”

Varför kan jag helt enkelt inte få bara skita i alltsammans och bara sätta mig ner och ta en drink i semesterparadiset utan tanke på morgondagen?

Det får du! Men har du hört talas om baksmälla?

Medan du tänker på det ett tag funderar jag på uttryck som siktar på och förhärligar långsiktigt tänkande och handlande. Kommer inte på så mycket, men….. Skam den som ger sig!

”Var sak på sin plats”, ”övning ger färdighet”, ”se tiden an”, ”att bida sin tid”, ”låt det mogna”, ”genvägar är ofta senvägar”, ”låt det sjunka in”…..

Och när jag begrundar ovan skrivna inser jag att ”långsiktig njutning” inte sällan har med ansträngning att göra. Att genomgå prövningar för att uppnå svåra mål och därpå njuta av vad man uppnått – kunskap eller olika förmågor som gör livet lättare att leva.

Den här bloggen har nog alltid präglats av långa inlägg och många tankar från allehanda perspektiv och jag tänker att jag borde väl skriva förnedrande enradingar på Twitter om andra nationer eller människor för att nå framgång eller t.o.m. bli president en dag?

Men om verklig njutning bara kan uppnås genom ansträngning, tror jag nog att mina ”full-längdsbloggar” leder till en högre nivå av njutning och under en längre tid än en ”kortis” om sin egen förträfflighet.

Ja, ”skam den som ger sig!”

Tids nog får den som förhäver sig sona sina brott, så ”skratta bäst som skrattar sist”.

”Bättre sent än aldrig”, skulle man också kunna säga.

Tiden är inne för sensmoral och ”eftertankens kranka blekhet”.

En kort sammanfattning för dig som har orkat ända hit men somnade på vägen:

Ta dig tid att njuta och låt dig ryckas med och hänge dig åt stundens njutning, men har du tid över…. Spara på krafterna och lär av dina med- och motgångar så ska du se att trägen vinner! 😊 🏃 🌴 ☀ 🎶 🎉