Min tid är nu….

Att fokusera på rätt saker kan vara väldigt svårt i dessa tider. Det händer så fruktansvärt mycket hemskheter i världen och överallt blir människor illa behandlade och kränkta och fängslade och en del blir skjutna på grund av….. fördomar…

Det går inte att undvika det som händer, men det går att fokusera på det jag kanske kan påverka.

Jag kan inte påverka galna människor i ett stort land i väster eller öster eller varhelst man kan stöta på ondska och elakhet. Jag kan knappt påverka mina grannar… Medan jag fortfarande var lärare kunde jag till viss del påverka barnen att uppföra sig någorlunda väl mot varandra och andra människor. Men kanske inte så mycket genom att undervisa utan genom att vara en förebild. Hur uppför sig vuxna mot varann? Barn gör ju som vuxna gör, så om du tycker att barn omkring dig skriker och slåss mycket, kan det finnas en orsak… Men du behöver ju inte vara den enda anledningen till det. Barn har ju många vuxna omkring sig nuförtiden.

Nu var det egentligen inte det jag tänkte orda om. Jag har inte längre ansvar för så många fler än mig själv och mina allra närmaste, inklusive katten. Jag har inga egna barn och barnbarn. Jag är som pensionär fri att göra vad jag vill. För första gången i mitt liv upplever jag alltså en omåttlig frihetskänsla. Ingen bestämmer över mig och ingen kan känna mer än jag vad som är bra för mig.

Min tid är alltså nu!

Om jag vore lite mer intresserad av att shoppa eller resa, skulle detta vara ett ypperligt tillfälle att bara fara iväg helt sorglöst till någon strand någonstans, eller bara gå på bio eller konsert, eller…..?

Men för det första är ju inte min pension något att leva livets glada dagar för, och för det andra har jag helt enkelt inte ro, eller lust att bara för att alla andra tycker att det skulle vara underbart att resa iväg, måste väl inte jag tycka som de. Jag har ju rest mycket under olika perioder av livet – på körresor, interrail -resor, skidresor till fjällen och alperna. Jag ska inte säga att jag har upplevt nog, för det har jag inte, men det blir alltmer så att jag finner allt större nöje i allt det där ”lilla” i tillvaron. Det vardagligt rofyllda i att läsa tidningen med en katt i knät, eller att ta en ovanlig promenad åt andra hållet än det vanliga, här på Södermalm… Att välja att gå in på Konsum istället för ICA, gör att det nästan känns som om jag är på semester i en annan stad… Är man lättroad, så är man. 😉

Men vad jag framförallt vill fokusera på är hur jag vill medverka till att vår planet ska bli en beboelig planet i framtiden. Många människor i världen har inget val. De lever ett liv i fattigdom kanske, eller sitter fast i ett ekorrhjul som de inte kan ta sig ur utan att riskera hela familjens ekonomi. Någon är gift med en hustrumisshandlare, och någon har blivit arbetslös och är nyss frånskild.

Nu tänkte jag inte fokusera på andras elände, utan på mitt eget och andras välmående. Mår omvärlden bra, gör antagligen jag det också. Men mår omvärlden dåligt, måste jag anstränga mig till mitt yttersta att inte må lika dåligt. Att försöka vara en motvikt i dagens samhällsklimat är inte så lätt. Men om inte jag, som numera är en fri kvinna, kan välja att göra motstånd – att stå upp mot orättvisor och för en klimatpolitik, såväl mänsklig som miljömässig, som gynnar mig och mina medmänniskors framtid – vem kan?

Min tid är nu…. Om tio år kan det vara för sent…. Redan om fem eller två år? Kanske redan nu?

Om jag lever lika länge som mina föräldrar, till jag blir 99 år, vill jag rent egoistiskt känna att min frihet som pensionär och tanken på framtiden inte ska grumlas av att marken jag går på, jorden vi alla lever på, ska vara förstörd och helt omöjlig att överleva på redan inom en tioårsperiod…. 25 år till efter det i miljömässigt katastrofläge?

Klimatförnekarna hävdar att det bara är ett påhitt av miljöpartiet – det där med klimatet – och kunskapsförnekarna hävdar att 99 % av klimatforskarna visst har fel, ”för det har Trump och Jimmie sagt”… 😉

Och det vore ju bra om de där ”skojarna” hade rätt, men jag tänker inte ta risken. Tänker du?

Så vad ska vi göra?

Fokusera på kunskap i ämnet.

Fokusera på vad jag kan göra. Lyssna på andra som redan vet mer, och agera! Sprid kunskap, tips och råd. Avstå från sådant som försämrar förhållandena på jorden och bidra med alternativa lösningar.

”Det är ingen idé. Det hjälper inte om jag slutar flyga”, säger en del.

-… men det hjälper ännu mindre om jag fortsätter flyga!

– Du hjälper ingen om du slösar på jordens resurser, men du hjälper åtminstone din egen ekonomi om du sparar dina pengar istället för att handla nya kläder varje månad och du hjälper ditt eget samvete om du sopsorterar och inte slänger plast i naturen!

Om man hjälper sig själv, är mycket vunnet. Och det kan sprida sig som ringar på vattnet!

Min tid är nu. Jag måste skynda mig innan det blir försent! 😊

Och jag tror att om alla vi i västvärlden tänkte ”hälften av allt” – Flyg hälften så mycket som du tänkt.. Ät hälften så mycket kött… Köp hälften så mycket kläder…. Så går det dubbelt så bra…

Om vi dessutom ger de fattigaste i Afrika möjlighet att påverka sina egna liv genom att ge dem medborgarlön, som har gjorts på försök redan i Kenya, med stor framgång, kan det leda till att kvinnor utbildar sig och det föds inte så många barn. En sådan hjälp är mycket bättre än att ge bidrag till regeringar, eftersom det ofta leder till korruption. Men om pengarna går direkt till de behövande får de en större effekt.

Om man litar på, och lyssnar till människors behov, kan det löna sig.

En tankeställare för alla som utmålar flyktingar och nödställda som terrorister. Människor som flyr, flyr ofta från terrorism, fattigdom och gangstersamhällen. Inte för att de vill komma till ett nytt helvete….

Fattigdomen kan bero på att deras hem har förstörts på grund av klimateffekten. Det är inte de som har orsakat den. Det är de rikaste samhällena som är bovarna i dramat och det är de som säger att flyktingarna är terrorister… En rundgång av elakartade effekter som aldrig drabbar dem som borde drabbas…

Men….

Fokusera nu, ”millroll”!

Släpp all djävulskap och tänk på det som gör livet värt att leva…

Som en cappuccino och en mums-mums till exempel. En ovanligt fri och ledig onsdag i slutet av oktober.

Eller en hemlagad äppelpaj med vaniljsås, en tisdagkväll….

Min tid är nu…. 😉

Fokusera!