”…… ända in i kaklet……”

Alltså…är det nån himla idrottstävling det här?

När partiledare ivrigt påhejade av diverse media börjar uttala sig som om de vore idrottsmän-, och kvinnor, på elitnivå, och hävdar att de kommer att göra allt för att just deras falang ska vinna kungariket och hela makten, känner jag ett visst obehag.

Om man anser sig vara den enda vuxna i rummet – hur kan man då uttrycka sig som om man skulle vinna en rugby -match. Man vill stånga sig blodig helst, innan man ger upp, och man ger inte upp förrän kaklet är spräckt. Vad man vill göra med sin vinst är höjlt i dunkel. Mycket snack på liten verkstad, och vad man vill genomföra tillsammans med sin ”parti-familj” är också oklart. Anser man eller anser man inte att mänskliga rättigheter är viktigare än sänkta skatter? Är man ens överens om någonting utom att man vill regera till varje pris?

Är man idrottare och en tävlingsmänniska kan jag förstå att man vill vinna till varje pris, men då det gäller politik har jag svårt att förstå att tjurskallighet ska vara ett vinnande koncept.

En politiker bör använda sin hjärna innanför tjurskallen, och sitt hjärta bakom den skramlande stridsrustningen, enligt mig. Om man vill nå lösningar utöver det vanliga bör man närma sig problemet med lite lägre svansföring och tonläge utan att brösta upp sig. Om ingen är intresserad av att lyssna på någon annan kan man väl lika gärna spela ”Fia med knuff” om saken. Och komma överens om reglerna innan man börjar…. 😉…… Den som kommer först i mål med alla pluppar vinner. Och sen går det inte att i efterhand knuffa ut vinnaren bara för att förlorarna är fler.

Nå…. Det finns alla sorters taktik. Men att inte ha nån annan taktik än att envist hävda att man vill vinna och om man ändrar regler och räknesätt till sin egen förmån och utser domare som gynnar en själv, det är inte ens särskilt sportsmannamässigt. Om man nu vill vara idrottare, menar jag. Då medför det vissa skyldigheter och inte bara rättigheter när man har ”vunnit”.

Och en del verkar till och med vilja ge efter för sina viktigaste principer bara för att få makten att utföra sin politik…

Frågan är…. Vilken politik?

Det verkar vara mindre viktigt. Bara de får vara med sina kompisar, så ordnar sig tydligen resten….

Det finns några partier som står för sina värderingar även när det blåser snålt. De utmålas av andra som svikare och maktgalna… Men hallå?

Omvända världen…. ”Den som sa’t, han va’t”

Så länge en stor del av politikerna ser regeringsbildning som en boxningsmatch, där ingen lämnar sin ringhörna utan bara står och spottar in mot mitten, lär vi vara utan regering ett bra tag. För säga vad man vill om tävlingar – konstruktiva för politiken är de inte. Kanske inte konstruktiva över huvud taget?

Nej, kör inte huvudet i kaklet mer, är ni snälla!

Dra ur handbromsen, lätta ankar och våga segla ut på okända vatten. Vem vet om inte hjälpen kommer från oväntat håll, när ni minst anar det…?