Hopp för klimatet…

Hopp för klimatet – en rörelse i tiden?

Igår var vi på Mynttorget och ”klimatstrejkade” för klimatet. Visserligen är jag ju pensionär och strejkar egentligen inte alls, men jag sympatiserar och vill stötta de unga och äldre som faktiskt strejkar utanför riksdagen och har gjort det hela hösten. I början varje dag och efter valet varje fredag. Denna rörelse har blivit global. Barn och unga, pensionärer och andra vuxna som tar klimateffekten på allvar samlas överallt på jorden utanför sin stads parlament eller rådhus.

Greta Thunberg som startade denna strejk, säger själv att handling är det enda som ger henne hopp. När politiker bara pratar om klimatet sker ingen förändring. Det är handling och konkreta beslut som ger hopp.

Som vuxen utan särskilt mycket makt kan man organisera sig för att tillsammans sätta press på politiker och andra makthavare för att visa att folk som går samman har makt. Makt att påverka. Men det kan kännas ”ack, så trögt” när högerpolitiker har fått igenom en budget som en regering som ännu inte tillträtt måste följa. En budget som innebär nedskärningar med flera miljarder på miljöbudgeten…. Så påpassligt av ett gäng politiker som mer eller mindre skiter i miljöfrågorna. Det känns inte så värst hoppfullt. Snarare tvärtom. Men, men… Det enda man kan göra är att aldrig ge upp hoppet om en ljusare framtid, för om vi ger upp….Vad händer då? Jag vågar inte ens tänka på det.

Mitt personliga hopp står nu till de unga världen över som har förstått och har sett konsekvenserna av människans ohejdade framfart på vår planet. Några av dessa unga satt nu inkapslade i sina sovsäckar på liggunderlag och pratade glatt med varann. Jag och några mer jämnåriga stod bredvid och diskuterade vad vi ville skriva på vara plakat när vi demonstrerade med ”klimatstrejkarna”… En del har skrivit ”läkare för klimatet” eller ”författare för klimatet” eller ”pensionärer för klimatet”.

Medan man står där och blir lite frusen börjar man hoppa upp och ner för att inte frysa om tårna. Då kläckte jag idén med ”hopp för klimatet”, och att då på skoj, tolka det bokstavligt. En av meddemonstranterna tände på min idé och fick de unga skolstrejkarna på fötter och tog ett gäng bilder på dem och mig med min mobil, när vi hoppade….eller rättare sagt, försökte hoppa upp och ner samtidigt. Det hade nog varit lättare om vi hade haft någon musik till så alla kunde hoppa i takt.

Nu blev det ganska osynkat men ändå ganska roligt avbrott. Trots att dessa ungdomar är sådana positiva förebilder för så många, var de väl inte helt med på noterna när vi bad dem, och det var faktiskt ganska skönt att se att de var som vilka tonåringar som helst….

”Måste vi”, frågade de lite motvilligt, men utan några större protester reste de sen på sig och hoppade glatt tillsammans med mig och några andra vuxna. ”Får vi sitta nu?”

Haha…. Tänk att unga skolstrejkare kan vara så lydiga och tillmötesgående när vuxna hittar på fånigheter….. 😉