Text och musik…. #5Helgbloggbok

Idag tar vi rast. Vila. Ingen överansträngning eller stress…. Efter tre ”arbetsdagar” känns det lagom med helg. 😉 

Och när jag är fri att tänka lite hipp som happ, kom jag tänka på ett TV-program jag har sett två avsnitt av, med Fredrik Lindström…..Och nej, det är inte ”På spåret”, utan det handlar om poesi och musik. Varje program bjuds två artister in som ska göra musik av en dikt – de har fått ett urval att välja mellan av programledaren, och sen ska de tonsätta den och framföra alstret på en konsert. Idén är god, och första programmet kändes väldigt lyckat och roligt. De två poeterna får också en presentation,  och det är roligt att följa processen. 

Jag har bara en invändning…. I det första programmet frambars texten klart och tydligt av den ena artisten men inte av den andra. I det andra programmet hördes inte texten i något av framförandena. 

Jag vet att jag börjar bli äldre och mossigare med åren, och det kan tyckas gnälligt att påpeka en sån sak, men i det här fallet, när hela programmet handlar om mötet mellan text och musik, tycker jag att det är underligt att den ena dimensionen inte hörs. Halva ord sväljs, och det mumlas och halvkvids en del, och det är Ok för mig om det inte vore så att poesin och lyriken i det här programmet ska spela huvudrollen. Trodde jag, i alla fall…. Jag tror inte Fredrik Lindström har tänkt på det eftersom det är dikter som han har valt och kan utan och innan…. Men det är ju synd om man vill ”sälja” lyriken till en bredare publik, vilket verkar vara meningen. Eller har jag fått något om bakfoten?

Unga artister av idag kanske tycker att det känns pinsamt att artikulera som en Dramaten-skådespelare, vilket jag kan förstå, men jag är ledsen….Det är ungefär vad som krävs för att en text ska gå fram. 

Det finns tre olika musikgenrer där det är nästan omöjligt att sjunga så att texten verkligen går fram, och det är opera, körsång, rockmusik och rap. Man måste ha väldigt mycket kunskap och förförståelse  om opera om man ska ha chans att förstå och hänga med i handlingen. Numera finns det gudskelov textremsor på stora operahus, men ändå…. Det kan vara svårt i höga sopranlägen att texta samtidigt som man ska producera en vacker klang. Det kan gälla även körsångare. Där är det också svårt att vara tydlig eftersom det gäller att alla texter likadant exakt samtidigt. Också en skön konst…. 😉 

Men om en ensam sångare med mikrofon och i ett bekvämt sångläge/tonart inte kan texta så att åhörarna hör eller förstår texten, så är det antingen fel på sånganläggningen eller publikens hörsel, eller på artistens förmåga att artikulera. 

Förr i tiden fanns det artister av olika slag som kunde frambära en text så att man inte missade en stavelse. Som Monica Zetterlund eller Cornelis eller Olle Adolfsson eller Evert Taube eller Alice Babs eller Lill-babs eller…. 

Ja, även rockmusiker som Elvis och Beatles gjorde sig förstådda. 

Nu undrar jag…

Är det en trend att sluddra och svälja ord, eller är det för att de inte vet hur man gör? Kanske tycker de inte texten är det viktigaste? Det kan jag i och för sig förstå. Jag lyssnar alltid på musiken först, innan jag kan ta in texten. Men en som rappar borde ju tycka att texten är viktigast. Det märks tyvärr inte. 

Nej, jag tror faktiskt inte att det beror på nonchalans eller brist på kunskap, utan snarare en omedvetenhet om hur och vad som går fram till publiken. Jag tror man som ung, eller något äldre än ung artist behöver få lite nykter och klok feedback från några opartiska lyssnare, som aldrig har hört varken text eller musik förut. Vikten av att nå en publik måste väl vara det viktigaste för en artist? Kanske kan man behöva en mentor eller en provpublik, ungefär som en redaktör på ett bokförlag som rättar till språket så att det funkar på bästa sätt innan boken går i tryck? 

I det här fallet, med TV-programmet som handlar om text och musik, borde kanske Fredrik Lindström ha tjänat som redaktör. För artistens och programmets eget bästa….? 

Och vem var det i första programmet som lyckades med textningen, undrar kanske vän av ordning? 

Jo, Tommy Körberg, förstås! Det fina i kråksången är, att han kan inte bara texta,  han kan ju sjunga också! 😉 

En oslagbar kombination!  

😊 💕 🎶 

Trevlig helg! 

Lämna en kommentar

Under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.