#veckobrevforfuture #vecka522021

Gott Nytt År, alla Planetskötare!

Kanske hade vår planet lite ”otur” när den en gång i världen blev kallad ”Moder Jord”.
I betydelsen ”den fruktbara, den ömsimta, den förlåtande, den tillåtande, aldrig förvisande eller fördömande sina barn, trots upprepade synder och felaktigt leverne”, kan vår planet göra skäl för namnet. Men genom historien har människan också trampat på, och utnyttjat och våldfört sig på planeten. Respekten för allt liv på planeten har uteblivit. Utom det mänskliga, då.

I vår kristna tradition finns inte ens ”modern” med i bönen ”..i faderns, sonens och den helige andens namn, amen…” Ska vi tolka det som att det är fritt fram att skända och skövla moderligheten, eller kvinnligheten? Jag vet inte. Jag är ingen teolog. Inte ens konfirmerad. Men jag är kvinna, och ser vad som ”fattas mig” i den manliga berättartraditionen. Det heter visserligen att ”du ska hedra din fader och din moder”, men samtidigt kan vi läsa att ”du ska inte hava lust till din nästas hustru”. Hustrun är ingen egen person, utan bara någon annan mans ägodel.

För att kunna vända på trenden – att ändra vårt ekonomiska system – för rädda vårt klimat, måste vi inte också ändra vårt synsätt?
Vi äger inte jorden. Vi är en del av den. Vi är en del av dess utveckling, men vi är inte dess härskare.
Om planeten hade kallats ”Fader Jord”…hade vi visat den mer respekt då?

Nej, jag tror att det bästa vore att sluta fred mellan oss människor av olika kön och härkomst. Att liksom sammansmälta de olika principerna, likt ”Ying och Yang”. Att se ”gudomligheten” i själva föreningen och i samarbetet kring en bättre framtid. En utopi? Ja, om vi tillåter fördomar och hat mellan människor att fortsätta bestämma våra handlingar. Men det vill vi väl inte?