#veckobrevforfuture #vecka112022

Kära Planetskötare!

Världen är ”upp-och-nervänd” i krigets skugga, och den politiska enfalden tycks vara mer enfaldig än någonsin. Forna ”klimatvänner” förenas i någon slags solidaritet med bilägarkramare, och bidrag strösslas till förmån för dem som envist hävdar rätten till att ohämmat fortsätta med den ”fossila levnadsstilen”.

Lika enfaldigt fungerar media. Endast en fråga i taget, på tapeten, även om det lite försiktigt påtalas i vissa tidningar (på sidan 7, typ..🙄), att Europa faktiskt göder Putins krig genom att inte strypa importen av rysk olja och gas. I Agenda, för några veckor sedan, intervjuades en kvinnlig författare – från Ukraina ursprungligen – som nu bor i USA. Hon vädjade till Europa om att strypa importen av de ryska fossila bränslena. Hon förstod att det skulle innebära stora svårigheter, men påtalade samtidigt att det var betydligt mindre svårigheter än det ukrainska folket får utstå just nu. Kanske att vi européer skulle kunna offra vår välfärd för en period?

För Ryssland skulle det bli påtagligt mycket svårare att fortsätta kriget utan pengarna för olja och gas – dessutom betalda i dollar!
Är det för mycket begärt, eller ska vi offra Ukraina för vår egen bekvämlighets skull? Ska vi också offra klimatmålen för vår egen bekvämlighets skull? För det hänger ihop. Våra egna liv på andras bekostnad. Våra egna liv på framtida generationers bekostnad.