#veckobrevforfuture #vecka292022

Hej alla Planetskötare!

Jag vet inte om ni har sett ett inlägg från Socialdemokraterna, där Magdalena Andersson sitter på huk i ett blåbärssnår med några blåbär i handen och hon säger att hon älskar den svenska naturen och skogen. Man skulle kunna drömma om att hon på det sättet vill markera att hon vill rädda de skyddsvärda skogarna och den biologiska mångfalden. Men det är inte riktigt så hon uttrycker sig. Däremot säger hon lite milt tillrättavisande att ” det finns folk som säger att man inte kan förena ekonomisk tillväxt med att samtidigt rädda vårt klimat, men det visar vi i Sverige att vi kan göra med hjälp av den gröna industrin i norr, där vi kan producera fossilfritt stål, och industrin och gruvnäring genererar mycket jobb…som vi behöver för vår välfärd….” Ungefär så uttrycker hon sig.
Men hon har tyvärr fel.

Om vi ser till att producera och konsumera mera har vi ännu mindre chans att hålla oss inom de planetära gränserna. Redan nu – från och med idag har vi övertrasserat vårt konto för resten av året vad gäller uttag av naturens resurser, globalt sett, och nu lever vi på lån från framtida generationer och från de mindre rika länderna vars naturtillgångar vi överutnyttjar. Och i Sverige utnyttjar vi de norrländska skogarna och gruvfyndigheter för att ständigt kunna öka vår levnadsstandard ännu mer. Det är inte vi välbärgade medel-svenssons som behöver betala notan med ändrad och mer sparsam livsstil. Ingen i Sverige – utom möjligen samerna – ska behöva avstå något för någon annans skull. I borgerliga tidningar som DN, förfasar sig skribenterna över att Ulf Kristersson inte tycker att någon svensk ska behöva försaka något för någon annans skull. Men varför så förvånade? Det har väl aldrig funnits i Moderaternas ”DNA” att någon bättre bemedlad ska dela med sig solidariskt med några fattiga krakar? Däremot hade jag nog förväntat mig annat av den socialdemokratiska rörelsen.