Ibland blir man ännu mer förtvivlad än vanligt över hur klimatförändringarna drabbar natur och djur – och även människor – och kan känna en stor sorg över sakernas förhållanden. Det drabbade mig igår, när jag såg ”The frozen planet” på SVT om isarna i Arktis och Antarktis. Hur isarna smälter och de små sälungarna får allt mindre flak att överleva på innan de själva blir stora nog att simma iväg och fånga sin mat. Men allra mest blev jag berörd av de små pingvin-ungarna, som inte överlever regnen som nu faller över Antarktis. De klarar kyla men kan inte stå emot vätan som tränger in i deras kroppar. De blir liksom kalla och våta rakt igenom och ingen kan hjälpa dem. Den synen gjorde mig så bedrövad. Jag brukar annars mest bli arg när jag tänker på hur lite som görs för att rädda klimatet och bevara den biologiska mångfalden.

Därför blev jag ändå lite hoppfull idag när det var så många unga på Mynttorget. En ensam flicka var där för första gången.
”Har du möjlighet att ta ledigt”, frågade jag, dumt nog. ”Nej, jag skolstrejkar ju”, svarade hon glatt…. 😏 Förstås!

En hel skolklass från Bromma blev överlyckliga när de fick se Greta, och en pojke sa att han också var miljökämpe. De var intresserade och vetgiriga och frågade oss om våra skyltar.

De blev fotograferade med Greta och fick göra ”high five” med henne. ”Jag ska aldrig mer tvätta min hand”, ropade en pojke innan de gick därifrån.
Vi hade även besök av franska buddhister och ett portugisiskt par.