Nu börjar vi närma oss studenttider. När jag var ung sjöngs fortfarande om ”studentens lyckliga dag” och om den ljusnande framtid som var vår…

Och ännu tidigare var det väl mest de välbeställdas barn som hade möjlighet att ta studenten – det var manskörer som sjöng studentsången vid universiteten vid mösspåtagningen under högtidliga förhållanden.
Sen dess har det blivit mer jämställt
och alla former av gymnasieutbildningar har lett till studentexamen, och den ”studentikosa” studentsången sjungs inte lika frejdigt längre på lastbilsflaken utan snarare kan alla stämma in i ”för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten för vi har tagit stude-en-ten…fy fan vad vi är bra…” Lite mer prosaiskt kanske, men mer med sanningen överensstämmande, för vem kan nuförtiden glatt sjunga..”och den ljusnande framtid är vår”?
Och vem vill sjunga ”hoppet är vår vän, och vi dess löften tro, när vi knyta förbund i den lund…”?

De fagra löftena ger inte dagens ungdom hopp, om de inte samtidigt ser att vuxna agerar och sätter handling bakom orden.
På Mynttorget idag träffade vi flera rara utbytesstudenter från Frankrike, Brasilien och Nederländerna. De pluggar i just Uppsala – den gamla studentstaden, och var så nyfikna och intresserade av våra skyltar och vad de betydde.

De var glada åt att vi äldre engagerar oss i klimatrörelsen, vilket gav dem hopp. För egen del tänker jag tvärtom – sån tur att de unga finns, som ger oss motivation och lust att lära och agera. Tänk om jag och mina generationskamrater hade varit sådär kloka när vi var unga. Då hade världen sett bättre ut nu. Då hade vi med fog kunnat sjunga ”fy fan vad vi är bra”, och dagens ungdom hade av hjärtans lust kunnat stämma in i….

”Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!”
💚🌍💚