Anna – min syster… 

Annons från dagens DN

Om min enda syster, skrev jag och berättade för några veckor sedan, när vi nyligen hade fått dödsbeskedet.

Så här skrev jag:

”Min syster och jag när vi var små…dvs jag var  liten och hon var nästan vuxen.

Anna var 11 år äldre än jag och var alltid en föregångare och en förebild. När jag var riktigt liten vaktade hon mig. Hon brukade rita och berätta historier för mig när jag blev lite äldre. Hon var mästare på det och det var alltid högtidsstunder för mig. Hon lärde mig att rita hästar – en ovärderlig kunskap för mig – för ingen av oss fick rida när vi var små, men rita hästar kunde vi! Och hitta på berättelser om dem. 😏

Det blev många berättelser för Annas del, senare, som blev älskade barn-TV-program. Men det var inte bara genom berättandet och musicerandet som Anna har inspirerat mig. Det handlade också om samhällsengagemang och visioner. Om att kunna se och förutse sammanhang och omsätta det i text och musik. Och göra det på ett lustfyllt sätt.

Hade jag inte haft en syster som hade hittat på ”Urcellen Ellen” och ”Kapten Zoom” mm, hade jag nog inte trott att det hade varit möjligt för mig, många år senare (jag mognar ju sent…😏), att göra mitt eget ”Sifferdansa-projekt”. Jag tror inte jag hade tänkt tanken ens en gång. Men det fick jag av henne. Tron på att mina idéer hade ett värde.
Och att göra något roligt av något tråkigt – som att rita hästar istället för att rida dem. Att använda mina förmågor till något jag själv blev glad av.
.
Vi förlorade Anna för en vecka sedan 1/7 2024 (född 24/2 1942)
Vi är många som saknar henne – jag och mina bröder, hennes egen familj, och övriga släktingar och vänner och alla som har haft glädje av hennes texter och musik och barnprogram.

En gång kom det fram en kille till mig som gick samma rytmiklärarutbildning som jag, och som berättade att Anna hade varit hans stora idol, som han var kär i, sen han hade sett henne som Liselott Blom i Kapten Zoom. Det var så roligt för mig, för jag har egentligen aldrig tänkt på henne som en offentlig person. Hon var ju min syster. Men kanske var hon inte bara en syster – hon var en ”super-woman” också, utsänd att göra gott för människorna på jorden, tillsammans med sin ständige följeslagare och möjliggörare, i alla väder?

Tack för att vi fick vara med på den resan!

”Din enda syster”. ❤️