Så avslutade Greta Thunberg dagens tal i dagens #GlobalClimateStrike . Mycket ovanligt med svordomar i Gretas tal, men… Det var väl valda ord riktade till våra politiker, eftersom alla beslut som får majoritet i Sveriges riksdag är dåliga numera, såväl för klimatet och vår natur som för mänskliga rättigheter över huvud taget.
De enda som går åt rätt håll är människor i klimatrörelsen, men om ni inte har märkt det, så pågår det ett krig i världen, riktat mot just mänskliga rättigheter och mot naturens rättigheter. Och mot människor som försvarar människors rättigheter och naturens rättigheter. Förslag om att sluta köpa Rysslands olja och gas, för att inte fortsätta gynna kriget i Ukraina, kallar moderatledaren för plakatpolitik…. som om inte sänkt skatt på fossila drivmedel vore plakatpolitik och populism i ”skön” förening…
Rösta för rättvisa i höstens val, önskar ungdomarna i #FridaysForFuture.
Gör det! Lite får vi offra för dem som är utsatta för krig och klimatförändringar. Och för kommande generationer!
I ett fönster på demonstrationsvägen stod en kvinna och vinkade. Hon hade en svensk flagga i handen och en skylt som det stod ”Fridays for future” på, och ”jag är 92 år”.
Jag tolkade det som att hon menade att vi måste göra det tillsammans. Unga och gamla.
Världen är ”upp-och-nervänd” i krigets skugga, och den politiska enfalden tycks vara mer enfaldig än någonsin. Forna ”klimatvänner” förenas i någon slags solidaritet med bilägarkramare, och bidrag strösslas till förmån för dem som envist hävdar rätten till att ohämmat fortsätta med den ”fossila levnadsstilen”.
Lika enfaldigt fungerar media. Endast en fråga i taget, på tapeten, även om det lite försiktigt påtalas i vissa tidningar (på sidan 7, typ..🙄), att Europa faktiskt göder Putins krig genom att inte strypa importen av rysk olja och gas. I Agenda, för några veckor sedan, intervjuades en kvinnlig författare – från Ukraina ursprungligen – som nu bor i USA. Hon vädjade till Europa om att strypa importen av de ryska fossila bränslena. Hon förstod att det skulle innebära stora svårigheter, men påtalade samtidigt att det var betydligt mindre svårigheter än det ukrainska folket får utstå just nu. Kanske att vi européer skulle kunna offra vår välfärd för en period?
För Ryssland skulle det bli påtagligt mycket svårare att fortsätta kriget utan pengarna för olja och gas – dessutom betalda i dollar! Är det för mycket begärt, eller ska vi offra Ukraina för vår egen bekvämlighets skull? Ska vi också offra klimatmålen för vår egen bekvämlighets skull? För det hänger ihop. Våra egna liv på andras bekostnad. Våra egna liv på framtida generationers bekostnad.
Nästa fredag får vi tillfälle att visa vad vi tycker om saken. I den Globala Klimatstrejken 25/3 I Stockholm ses vi 12.30 på Mynttorget!
När det är krig i Europa inser vi i Sverige hur sårbara våra liv är. Hur utsatta vi är för all världens faror. Nu är tiden inne för upprustning och beredskap inför svåra tider. Vår statsminister manar på om att det är dags för oss alla att bidra på olika sätt. Det är inte oväntat eller konstigt.
Vi som länge har kämpat för att politiker ska behandla klimatet som en kris, kunde ändå önska att regeringen hade mobiliserat på liknande sätt beträffande klimatet. ”Att alla måste hjälpas åt, och att vi måste höja anslagen till miljö och klimat, för att lyckas.” Men för att tala i idrottstermer, så behandlas klimatkrisen som en individuell sport, som vi kan pyssla med lite vid sidan av de ”stora, viktiga frågorna” – nästan som en hobby – medan kriget nu – och pandemin nyligen – behandlas som den ”lagsport” den är. ”Alla för en – en för alla”. Men det värsta tror jag är, att det beror i grunden inte på illvilja, i första hand, utan på bristen på kunskap i ämnet, hos de flesta politikerna. Och dessutom bristen på vilja att lära sig och förstå det komplexa samspelet i naturen och hur vi är en del av detta samspel. Om de hade förstått, borde de ha agerat precis lika kraftfullt som de gör nu inför ett eventuellt krigshot. Då borde inte budgeten till försvaret vara fem gånger så stor som den till klimatet (som den är redan innan man har bestämt sig för att höja krigskassa ytterligare)
Men om de har förstått, men ändå inte agerar, är det riktigt illa. Det enda man kan göra är att vädja till det förstånd och den goda vilja som finns hos de flesta människorna i världen, och inte låta en enda vettvilling grusa alla andras förhoppningar om fred, och ett gott klimat på hela vår planet. För att lyckas, krävs en laganda utöver det vanliga.
Vi får till att börja med ses på den globala klimatstrejken om två veckor. För att pigga och peppa upp mig själv, efter två veckors vånda och sorg över krigets fasor, målade jag den lilla demonstrationsbilden (bild 1).
Som ni kanske inte vet, så har vi sen drygt två år tillbaka demonstrerat för klimatet även på lördagar på Medborgarplatsen i Stockholm. Det började vi med för att få med även ”det arbetande folket” på tåget, som inte kan komma ifrån på fredagar.
Det hela började väldigt blygsamt med bara två deltagare, men sen hann vi bli uppåt 10 – 12 pers, innan covid kom. Men nu, sedan i höstas har vi blivit fler och fler och är är nu ofta fler än 20 deltagare.
Men varför? Ja, det kan man fråga sig…
I min fantasi tänker jag mig, att om var och en av oss tar med minst två personer varje lördag, blir vi snabbt många fler när ”vi upphöjer oss själva i kubik” för varje vecka, och sen… ? 😏
Ja, det borde inte finnas något tak …
Och att visa att vi är många och en stark opinion är ett mycket viktigt sätt att stå upp för vår yttrandefrihet och våra mänskliga rättigheter.
Nu, i skuggan av ett krig, kan vi se hur beroende vi har gjort oss av fossila bränslen från Ryssland. Vi i väst, som i hög grad överkonsumerar energi. Vi kunde en gång i världen, på 70-talet, ransonera vår elkonsumtion, men inte många har pratat om att vi ska spara, förrän egentligen den sista veckan, när även våra mindre radikala media, som DN, etc, börjar resonera omkring hur vi ska kunna strypa import av fossila bränslen från Ryssland, för att inte gynna deras krigskassa, och så att det samtidigt inte ska drabba dem som har det sämst ställt i Europa.
”Kanske kan vi börja spara och ransonera”, börjar man nu tänka.
Ja, det är ju så dags. Men när en kris blir akut, börjar människor äntligen reagera och agera på den. Huruvida det skulle hjälpa Ukraina, är svårt att veta, men det skulle absolut gynna klimatet, om västvärlden börjar spara och hushålla energi.
Här följer en kort rapport från dagens lördagsdemonstration. Välkommen nästa lördag, mellan 12.00 och 13.00! Om inte annat lindrar det ens egen oro och ångest inför världens kriser att möta andra. Bor du inte i Stockholm, finns det kanske andra mötesplatser runt om i landet.
Vi behöver mötas och skapa opinion. Vi bor ju ändå fortfarande i ett demokratiskt land, där det fortfarande är möjligt!
För alla som inte kan, behöver vi organisera oss, om inte annat…
Dagens rapport:
#Lördagarförklimatet #SaturdaysForFuture
”Vi fortsätter med vår lördagsdemonstration varje lördag på Medborgarplatsen 12.00 – 13.00. Alla är välkomna att delta och demonstrera för ett bättre klimat i Sverige och i världen. Idag var vi 20 pers, och idag kunde alla som ville också få stöd och samtal med några från #coachingforclimate Det kan vara skönt om man känner stor oro för klimatet, att ha någon att samtala med….
Vill också påminna om den stora, viktiga globala strejken, fredagen 25 mars 12.30 från Mynttorget till Tantolunden, anordnad av #FridaysForFuture.”
”Samtal pågår”. Vid Sagerska, utanför statsministerns hem försöker vi finna bästa lösningarna på klimatkrisen. Vi som samlas där på fredagar, och vi som samlas på Medborgarplatsen på lördagar och alla ungdomar runt om i världen som deltar i ”Fridaysforfuture-demonstrationer”, och alla andra som på olika sätt engagerar sig hemma och på jobbet och i olika miljöorganisationer. Det är inte det att inte intresse finns för vår tids ödesfråga men det verkar vara så ödesdigert omöjligt att försöka enas om hur vi ska gå tillväga. Våra politiker, som borde leda oss i kampen, lämnar ”walk over” (vilket öppnar upp för ett ytterligare parti – Klimat-Alliansen), och verkar tycka att det är någon annans ansvar. Eller så låtsas de att just deras parti har den bästa politiken. I Sverige har alla riksdagspartier, utom ett, verkat komma fram till att ingen enskild vuxen ska behöva ta ansvar för sina barns framtid på vår planet. Och politikerna tycks också vara överens om att ”sisten på bollen” att ta ansvar, vinner nästa val. De få (två) partier som ändå har en klimatpolitik värd namnet, har nu börjat gnabbas med varann om vilka som är sämst på klimatet, och vilket parti som är dummast mot det andra.
När jag jobbade med sexåringar i skolan, kom det ibland fram barn till mig som sa: -”Han knuffade mig!”, varpå barn 2 sa: -”ja, men det var han som började, för han retades”. Ganska ofta kunde jag lösa situationen genom att säga att ”jag bryr mig inte om vem som började, men den som slutar först är bäst!” Då brukar båda barnen räcka upp handen och ropa, ”jag har redan slutat!” Och vi kunde konstatera att alla vann! Och sen sprang barnen iväg och fortsatte leken som om inget har hänt. 😏 Så gräv ner alla stridsyxor nu, alla sk vuxna! ”Sluta först” och börja jobba! Kom överens över partigränserna och bli bäst på att ta upp kampen gemensamt mot de verkliga fienderna. För att lyckas – utbilda er och lyssna på forskarna. De som gör det vinner min röst i höst!
Idag hade vi den äran att möta vår statsminister utanför Sagerska palatset. ”Här står vi”, sa vi. ”Vi ger inte upp!” ”Det gör ni rätt i! Fortsätt med det”, tyckte jag hon sa. Det var i alla fall andemeningen. Ja, hur hopplöst allt än kan kännas beträffande klimatet, finns det något fint med det demokratiska i att kunna stå utanför statsministerns hem och kunna säga sin mening utan att bli fängslad eller torterad för att ha en annan åsikt än makten. Det känns extra tydligt när jag sitter i skrivande stund och ser invigningen av OS i Peking. Där är alla deltagare tillsagda att inte yttra några egna åsikter i någon form.
Nå, vad leder detta protesterande till? Gör vi någon nytta för klimatet? För vår planet och för den biologiska mångfalden? Kan vi stoppa gruvan i Gallok?
Det återstår att se. Men vi kan i alla fall manifestera våra medborgerliga rättigheter och skyldigheter att stå upp för vår planets rättigheter. Vi har yttrandefrihet i Sverige. Det ska vi utnyttja, försvara och fira varje stund som det krävs av oss. För framtida generationers och för vår naturs skull, och för alla som inte har egen rösträtt, och som inte kan eller får höja sin röst. ”Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp!”
”Ska våra barn och barnbarn hata oss och förbanna, för att vi inte hade vett, besinna oss och stanna?…”
Så sjöng Monica och Carl-Axel Dominique inför folkomröstningen om kärnkraften 1980. Så skulle vi också kunna sjunga nu om såväl klimatkris som kärnkraftsavfall.
Hade vi röstat nej till kärnkraften då hade vi inte haft så hiskligt mycket radioaktivt avfall nu att ”ta ansvar” för. Hade vi agerat mot beroendet av fossila bränslen redan 1972, när Olof Palme hade förstått allvaret med klimatförändringarna, hade vi kanske heller inte behövt panik-agera nu.
Som lärare i skola, fritids och förskola, lärde man ju barnen att de skulle städa efter sig när de avslutade en lek eller lämnade ett rum. Inte att de skulle dra fram nya leksaker innan de hade plockat undan.
Men vi vuxna tjänar inte som några vidare förebilder. Vi producerar hela tiden nya mer eller mindre onödiga saker som människor ska konsumera för att ekonomin ska hålla igång, och jobba ännu mer för att köpa mer prylar innan de gamla har gått sönder, för att vi ska ha råd att ”rädda klimatet”. Och för att vi ska kunna öka produktionen måste vi använda ännu mer energi till alla onödiga saker som vi sen slänger i olika giftiga högar, som sen ska brännas upp eller i bästa fall återanvändas.
Men att städa upp och lämna en bättre värld efter sig än den var innan de kom, är det få som ägnar sig åt. De som ändå gör det hånas av andra för att skambelägga andra och vifta med pekpinnar.
Jösses vad fort det gick när sju partier i riksdagen förvandlades till populistpartier som ”ger folk vad de vill ha”. Plötsligt vågar Sveriges största parti ”komma ut” som det betongparti det alltid har varit, och skrämmande nog tycks det betala sig i opinionen. Det där med ett hållbart samhälle och klimatsmarta lösningar var nog just bara ”bla, bla, bla”. Just nu framstår ju Stefan Löfvén som värsta klimataktivisten, jämförelsevis. Man tar sig för pannan.
Oro för klimatet? Jo, men nu är jag mest rädd för alla okunniga politiker som ska bestämma över liv och död på vår planet.
I en orolig värld – vem har tid att tänka på klimatet? Ja, det är mycket som händer, men oavsett om ”ryssen kommer”, eller ej, eller om elpriserna stiger, eller om gängbrottsligheten ökar eller ej, eller om arbetslösheten stiger, så finns det bara en sak som vi måste ägna all vår tid åt – klimatet. För det är nu vi har chansen. Det hjälper inte om vi börjar producera fossilfritt stål om tio år om vi inte har gjort något annat åt utsläppen innan dess. Om vi så bygger hundra kärnkraftverk, kan vi i alla fall inte hejda den globala uppvärmningen nu. Och det är nu det måste ske.
Att som Socialdemokraterna säger sig vilja – skapa nya gröna jobb genom den ”gröna industriella revolutionen” – hjälper inte nu. Det är bra att tänka långsiktigt, men det räcker inte nu eftersom man borde ha börjat tänka långsiktigt för 30 år sedan, när forskarna började larma om klimatförändringarna. Men alltför sent har syndarna vaknat, och därför måste de nu göra allting samtidigt. Tänka både kortsiktigt och långsiktigt. Det visar sig vara en svår nöt att knäcka för politiker, om de samtidigt vill vinna röster i årets val. Det enda parti som på allvar pratar om miljön nuförtiden har förlorat väljare i valundersökningar.
Jag önskar att våra politiker tänkte mer på människors verkliga behov. Det har framkommit att det viktigaste för människor under pandemin har varit social gemenskap, vistelse i naturen och att ägna sig åt någon hobby, samt att få information om pandemin.
Och om politiker fortsätter som vanligt att prioritera jobben, tillväxten, industri och gruvnäring, blir det naturen, som får betala priset, liksom de människor som lever ett med naturen – vår ursprungsbefolkning. Som om vi inte hade koloniserat nog i Sapmi,. Som om vi inte hade våldfört oss nog på den samiska kulturen och traditionen? Läs gärna texten i bild 1, skriven av en 15-årig flicka som direkt skulle påverkas av gruvbrytning i Gallok. Men vi har alla chans att protestera. Gör det! För våra barns framtid! (Länk i bio hos @fridaysforfuture.swe )
Vindkraft eller kärnkraft, eller kanske både och..? När det gäller att rädda vårt klimat, är det faktiskt en ickefråga, vad än högerpartierna påstår. Det är väl ingen hemlighet att jag personligen är kärnkraftsmotståndare, men även om det skulle visa sig att den nya generationen av kärnkraftverk skulle vara en helt förnyelsebar energikälla – kan de ändå inte bidra inom de närmaste 8 åren. Och det är nu, och inte sen, vi måste agera. Men kärnkraftskramarna lyckas tyvärr trolla bort klimatkrisen genom att hela tiden prata kärnkraft. Det värsta är att media är så lättlurade eftersom de inte är kunniga nog. De luras att tro att om vi hade haft kvar gamla kärnkraftsverk, hade vi vi inte haft höga elpriser, och människor hade kunnat fortsätta överanvända el som vanligt och allt hade varit frid och fröjd. Kärnkraften sägs ju vara så stabil. Jo, men Ringhals har haft flera stopp de senaste veckorna, när elen behövdes som mest. I Frankrike, som är Europas kärnkraftstätaste land, har de också haft flera kärnkraftverk nedstängda mitt under ”elpris-krisen”.
”Kris”? Är det inte så att det är ett I-landsproblem? I slutet av 70-talet, när jag bodde i kollektiv i en villa, berättade vår hyresvärd mycket pedagogiskt om hur vi skulle spara på el och effektivisera och sätta staniolpapper bakom elementen för att värmen skulle reflekteras ut i rummen. På den tiden när det hade varit oljekris, fanns ju en trend i hela samhället att vi alla skulle spara energi. Sen dess har trenden vänt helt, och likt vindflöjlar följer alla trendkänsliga politiker kappan efter vinden. Nu måste vi öka tillväxten, jobba mer för att kunna köpa fler elberoende prylar och strömma all världens tv-serier natt och dag. Och till det behöver vi mer kärnkraft, för att kunna fortsätta leva som om vi hade minst 4 jordklot till. Vi i Sverige har varit alltför bortskämda med för billig el. Alla bekvämligheter som vi har gjort oss beroende av, är få förunnade. Och att vi skulle ändra våra vanor av solidaritet med andra mindre lyckligt lottade ser många som en personlig kränkning.
Finns det liv, finns det hopp! Det som faktiskt kan inge lite hopp är väl att vi går mot ljusare tider. Jag önskar inför det nya året att vi kan bringa lite ljus och klarhet kring klimatet. Att politiker och media säger som det är och levererar fakta i frågan. Inte bara åsikter. Jag är och har varit kritisk mot alla partier när det gäller klimatpolitiken. Inte minst S. Men i helgen har vi kunnat läsa i tidningen ETC, att Annika Strandhäll, vår miljö- och klimatminister, har uttalat sig om biobränsle. Hon tror inte att det är en långsiktig lösning på problemet. Det känns ju i alla fall lite hoppfullt. Kanske kan S nu ha en avvikande åsikt när de inte är bundna till januari-avtalet och Centerpartiets fokus på skogsägarnas äganderätt? Eller så vill de bana väg för kärnkraften igen? Oavsett om det finns baktankar eller ej, är det ett steg i rätt riktning, för skogens del. Vi kan inte fortsätta med kalhyggesbruk – för den biologiska mångfaldens och för klimatets del.
Det är valår i år, och mer än någonsin blir det ett klimatval. Vi och media kan inte låta det handla om bara kärnkraft eller ej. Inte bara om hur vi ska bygga ut och bygga mer och öka tillväxten ännu mer på planetens bekostnad. Det blir lätt så att det man vinner på gungorna, förlorar man på karusellerna. Som i fallet med skogsbruket och biobränsle. Vi måste se till att politiker visar upp hela bilden. Det krävs både mod och kunskap. Vilka politiker har det? Ta reda på det!
Under helgen har många sett filmen ”Don’t look up”, som egentligen handlar om klimatkrisen och inte om en annalkande komet. Något varken SVT eller TV4 låtsades om, utan istället intervjuade de en astronom om hur stor sannolikheten är att en komet skulle krascha jorden….
Vi får nog börja med att granska mediernas förmåga att granska politikerna… 😏