Nu har vansinnet brutit ut….efter att ha röjt på vardagsrumsbordet har mina gamla dokument från förr försvunnit…minns att jag lade cd:n i en plastficka och höll i den länge för att jag skulle veta var jag hade den…nu är den väck !!!!!
Sensmoralen: Städa aldrig !….eller….gräv inte i det gamla ? Gå vidare…..? Gräv inte ner dig…..?
(man får ju vara glad att inte morgonlatten har rymt i alla fall….)
Men…jag hade ju en dikt till som skulle passa NU…..Morr !
Lika bra att dra nåt gammalt över sig…..? Nä, jag ska rycka upp mig….om jag bara inte hade sån hosta skulle jag kunna börja öva på det här, som Aniara uppmuntrande tipsade om. Om jag vore lite yngre, vigare, sjöng lite bättre….Äh…man får nöja sig med att titta på den lilla "sötnosen" och glädja sig åt andras begåvning ….
Se där Bigga (apropå tidigare kommentar) ! Jag måste inte vara bäst …..inte alltid…men vill inte vara sämst jämt heller, för den delen…nåja, kan ställa upp om ingen annan gör det… 😉
Eller göra nåt annat vettigt…som att öva….? Men katten får värma upp. I lilla rummet är det så kallt så fingrarna fryser fast i tangenterna….
(Kattprogram. Följs med spänning av vissa familjemedlemmar)
Det får bli dumburken istället….alltid gläder det någon…..
Nej…."With a little help from my friends…"
Allt behöver inte vara förlorat…du behöver inte klara ALLT själv….Bad min allra käraste, närmast anhöriga här hemma att hjälpa till med att leta, och simsalabim…jag hittade naturligtvis själv…CD:n med mina dokument hade jag lagt där jag hade lagt den, nämligen i lådan bland mina allra viktigaste papper och grejer, där de ligger osorterade i en enda viktig röra.
För att citera min mormor när hon 
på ålderns höst hade letat
i flera timmar
efter sina glasögon (vilket hon
gjorde varje dag) och sedan,
till slut hittade brillorna:
-"Jag visste allt var jag hade dom, jag"
…..men då var hon ändå över 80 !!!
Och dikten….hmmm….inte var den så märkvärdig….
men när den nu dök upp så…måste det vara "meningen",
säger de som är mer flummigt bevandrade än jag…..
om nu några sådana existerar…? Hmmmmm;)
omlopp
Nu är livet i en omloppsbana igen och runt, runt det snurrar, runt mig och nu är jag tillbaka igen där jag började, och snurrade runt i varv på varv.
Nu har jag fastnat i detta omlopp, och du som står bredvid när det går fort och bara tittar på, kan tacka din lyckliga stjärna, fast du vet, och jag med, att stillastående är misstänkliggjort.
Så starkt att stå fast i sitt eget fäste när allt som är runt om snurrar runt, om och om igen. När alla som snurrar anser sig vara förmer än alla som står fast.
Så svårt att begripa när man själv är i omlopp att det som inte flyger med har ett värde i sig.
När tröghetslagen har blivit omloppsslagen och frågan är vem som är dragen vid näsan
i den här omloppsresan…