Fråga hellre varför man vill öppna en gruva där järnmalmen är av sämre kvalitet, och ska säljas som pulver och inte i pellets som svensk industri vill ha. Fråga också varför en gruva ska öppnas som sen bara ska brukas i 14 år, på bekostnad av rennäringen och ovärderlig natur, för all framtid. Fråga dessutom hur det kan vara lönsamt att ett engelskt bolag öppnar gruva på svensk mark, för att sen exportera dålig järnmalm till utlandet.
För mig känns det gruvligt fel och bortom allt förnuft.
Fler politiker var där och solidariserade sig med Sápmi och Fridaysforfuture och alla som sätter ursprungsfolkens och naturens rättigheter främst. En socialdemokrat sällade sig till de miljöpartister som var där, och beklagade, liksom vi, att inte det fanns fler som han i partiet.
70000 namnunderskrifter mot gruvan i Gallok, lämnades idag in till näringslivsministern, som säger sig älska gruvor. Måtte han inte låta sina ”heta” känslor ta överhanden, och bedra visheten!
Vi är många som hoppas att han tar sitt förnuft till fånga, så att vi sätter stopp för den ”gröna kolonialismen” i Sápmi!
Idag hade vi den äran att möta vår statsminister utanför Sagerska palatset. ”Här står vi”, sa vi. ”Vi ger inte upp!” ”Det gör ni rätt i! Fortsätt med det”, tyckte jag hon sa. Det var i alla fall andemeningen. Ja, hur hopplöst allt än kan kännas beträffande klimatet, finns det något fint med det demokratiska i att kunna stå utanför statsministerns hem och kunna säga sin mening utan att bli fängslad eller torterad för att ha en annan åsikt än makten. Det känns extra tydligt när jag sitter i skrivande stund och ser invigningen av OS i Peking. Där är alla deltagare tillsagda att inte yttra några egna åsikter i någon form.
Nå, vad leder detta protesterande till? Gör vi någon nytta för klimatet? För vår planet och för den biologiska mångfalden? Kan vi stoppa gruvan i Gallok?
Det återstår att se. Men vi kan i alla fall manifestera våra medborgerliga rättigheter och skyldigheter att stå upp för vår planets rättigheter. Vi har yttrandefrihet i Sverige. Det ska vi utnyttja, försvara och fira varje stund som det krävs av oss. För framtida generationers och för vår naturs skull, och för alla som inte har egen rösträtt, och som inte kan eller får höja sin röst. ”Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp!”
”Ska våra barn och barnbarn hata oss och förbanna, för att vi inte hade vett, besinna oss och stanna?…”
Så sjöng Monica och Carl-Axel Dominique inför folkomröstningen om kärnkraften 1980. Så skulle vi också kunna sjunga nu om såväl klimatkris som kärnkraftsavfall.
Hade vi röstat nej till kärnkraften då hade vi inte haft så hiskligt mycket radioaktivt avfall nu att ”ta ansvar” för. Hade vi agerat mot beroendet av fossila bränslen redan 1972, när Olof Palme hade förstått allvaret med klimatförändringarna, hade vi kanske heller inte behövt panik-agera nu.
Som lärare i skola, fritids och förskola, lärde man ju barnen att de skulle städa efter sig när de avslutade en lek eller lämnade ett rum. Inte att de skulle dra fram nya leksaker innan de hade plockat undan.
Men vi vuxna tjänar inte som några vidare förebilder. Vi producerar hela tiden nya mer eller mindre onödiga saker som människor ska konsumera för att ekonomin ska hålla igång, och jobba ännu mer för att köpa mer prylar innan de gamla har gått sönder, för att vi ska ha råd att ”rädda klimatet”. Och för att vi ska kunna öka produktionen måste vi använda ännu mer energi till alla onödiga saker som vi sen slänger i olika giftiga högar, som sen ska brännas upp eller i bästa fall återanvändas.
Men att städa upp och lämna en bättre värld efter sig än den var innan de kom, är det få som ägnar sig åt. De som ändå gör det hånas av andra för att skambelägga andra och vifta med pekpinnar.
Jösses vad fort det gick när sju partier i riksdagen förvandlades till populistpartier som ”ger folk vad de vill ha”. Plötsligt vågar Sveriges största parti ”komma ut” som det betongparti det alltid har varit, och skrämmande nog tycks det betala sig i opinionen. Det där med ett hållbart samhälle och klimatsmarta lösningar var nog just bara ”bla, bla, bla”. Just nu framstår ju Stefan Löfvén som värsta klimataktivisten, jämförelsevis. Man tar sig för pannan.
Oro för klimatet? Jo, men nu är jag mest rädd för alla okunniga politiker som ska bestämma över liv och död på vår planet.
I en orolig värld – vem har tid att tänka på klimatet? Ja, det är mycket som händer, men oavsett om ”ryssen kommer”, eller ej, eller om elpriserna stiger, eller om gängbrottsligheten ökar eller ej, eller om arbetslösheten stiger, så finns det bara en sak som vi måste ägna all vår tid åt – klimatet. För det är nu vi har chansen. Det hjälper inte om vi börjar producera fossilfritt stål om tio år om vi inte har gjort något annat åt utsläppen innan dess. Om vi så bygger hundra kärnkraftverk, kan vi i alla fall inte hejda den globala uppvärmningen nu. Och det är nu det måste ske.
Att som Socialdemokraterna säger sig vilja – skapa nya gröna jobb genom den ”gröna industriella revolutionen” – hjälper inte nu. Det är bra att tänka långsiktigt, men det räcker inte nu eftersom man borde ha börjat tänka långsiktigt för 30 år sedan, när forskarna började larma om klimatförändringarna. Men alltför sent har syndarna vaknat, och därför måste de nu göra allting samtidigt. Tänka både kortsiktigt och långsiktigt. Det visar sig vara en svår nöt att knäcka för politiker, om de samtidigt vill vinna röster i årets val. Det enda parti som på allvar pratar om miljön nuförtiden har förlorat väljare i valundersökningar.
Jag önskar att våra politiker tänkte mer på människors verkliga behov. Det har framkommit att det viktigaste för människor under pandemin har varit social gemenskap, vistelse i naturen och att ägna sig åt någon hobby, samt att få information om pandemin.
Och om politiker fortsätter som vanligt att prioritera jobben, tillväxten, industri och gruvnäring, blir det naturen, som får betala priset, liksom de människor som lever ett med naturen – vår ursprungsbefolkning. Som om vi inte hade koloniserat nog i Sapmi,. Som om vi inte hade våldfört oss nog på den samiska kulturen och traditionen? Läs gärna texten i bild 1, skriven av en 15-årig flicka som direkt skulle påverkas av gruvbrytning i Gallok. Men vi har alla chans att protestera. Gör det! För våra barns framtid! (Länk i bio hos @fridaysforfuture.swe )
Ja, ni fattar… det blev en liten omständlig ordvits. 😏
Men sanningen är att jag har aldrig haft någon mikro. Ej heller omikron, enligt pcr-test. Men det här inlägget skulle egentligen handla om att vi borde ställa om och starta om efter och inför oron för vår världs stora kriser – pandemi och klimatkris.
Men om ingen vill eller anser sig kunna ställa om? Några både vill ställa om, men har få möjligheter. Andra som kan, vill inte förändra någonting.
Kanske måste vi ändra tänkesätt först och främst? Med ett litet bindestreck mellan ”o” och ”mikron” känns det ju genast lite mer positivt än en virussmitta ….
Inte min mikro…😏
Gör om det negativa till något positivt, och du känner dig plötsligt lite glad och inte sjuk alls av något trist virus. Det enda du lider brist på är en elektrisk pryl, men det kan ju ändå innebära något positivt i den kommande omställningen mot ett mer energisparande samhälle.
Jag vet att många stressade barnfamiljer inte skulle klara sig utan en mikro, vilket är förståeligt. Men det vore väl mer positivt om vi kunde ställa om samhället så att barnfamiljer inte behöver stressa och skaffa sig allehanda tidsbesparande, men energislösande prylar som efterhand blir allt mer oundgängliga i var mans och kvinnas hem. Om människor inte skulle behöva jobba livet ur sig för att kunna ha ett någorlunda fungerande hem, och en dräglig tillvaro till vardags, skulle flera av oss kunna välja bort många prylar som gör våra liv lättare att leva, kortsiktigt, men som bränner ut såväl våra kroppar, som vår ”jordkropp” på lite längre sikt.
Men hur ska då denna omställning gå till?
Ja, det bör vi fundera på redan idag, för att kunna göra en omstart, senast imorgon….
Med eller utan omikron eller o-mikron… 😏
Och nej – vi behöver inte gå tillbaka till stenåldern. Det räcker att gå tillbaka några decennier. Ska vi säga 80-tal? Då var jag i 30-årsåldern, och det var nog mitt livs bästa period, då jag personligen gjorde en omstart. Så om var och en ställer om till den bästa tiden i livet, och gör en omstart därifrån, så blir det säkert inte sämre. Och tänka att ”vår bästa tid är nu…..”
Det kan jämföras med att starta om datorn i ”säkerställt läge”, eller vad det nu heter…. När jag fick hyrköpa min första dator för 20 år sen – genom jobbet – var det hemmets första. En gång i början blev skärmen alldeles svart när vi startade datorn och ingenting hjälpte. Då tryckte vi på off-knappen, och blev så rädda för vad som skulle hända så vi sprang in i ett annat rum. Jag vet inte vad vi trodde skulle hända. Att den skulle explodera? 😁 Men vi vågade i alla fall inte starta om den på flera veckor. Men när vi väl vågade gick den igång som om ingenting hade hänt.
Och så är det väl i levande livet också. Förändringar och omställningar är alltid läskigast innan, och sen säger man oftast att, ”vad var vi så rädda för”?
I dagens läge skulle jag vara räddare för en ”o-omställning” – och vad det skulle innebära för oss alla – än för omställning och omstart.
Nej – Omikron, åt fanders och o-ron för den, likaså! Men o-mikron kan vara bra att ha haft – eller inte… 😏
Vindkraft eller kärnkraft, eller kanske både och..? När det gäller att rädda vårt klimat, är det faktiskt en ickefråga, vad än högerpartierna påstår. Det är väl ingen hemlighet att jag personligen är kärnkraftsmotståndare, men även om det skulle visa sig att den nya generationen av kärnkraftverk skulle vara en helt förnyelsebar energikälla – kan de ändå inte bidra inom de närmaste 8 åren. Och det är nu, och inte sen, vi måste agera. Men kärnkraftskramarna lyckas tyvärr trolla bort klimatkrisen genom att hela tiden prata kärnkraft. Det värsta är att media är så lättlurade eftersom de inte är kunniga nog. De luras att tro att om vi hade haft kvar gamla kärnkraftsverk, hade vi vi inte haft höga elpriser, och människor hade kunnat fortsätta överanvända el som vanligt och allt hade varit frid och fröjd. Kärnkraften sägs ju vara så stabil. Jo, men Ringhals har haft flera stopp de senaste veckorna, när elen behövdes som mest. I Frankrike, som är Europas kärnkraftstätaste land, har de också haft flera kärnkraftverk nedstängda mitt under ”elpris-krisen”.
”Kris”? Är det inte så att det är ett I-landsproblem? I slutet av 70-talet, när jag bodde i kollektiv i en villa, berättade vår hyresvärd mycket pedagogiskt om hur vi skulle spara på el och effektivisera och sätta staniolpapper bakom elementen för att värmen skulle reflekteras ut i rummen. På den tiden när det hade varit oljekris, fanns ju en trend i hela samhället att vi alla skulle spara energi. Sen dess har trenden vänt helt, och likt vindflöjlar följer alla trendkänsliga politiker kappan efter vinden. Nu måste vi öka tillväxten, jobba mer för att kunna köpa fler elberoende prylar och strömma all världens tv-serier natt och dag. Och till det behöver vi mer kärnkraft, för att kunna fortsätta leva som om vi hade minst 4 jordklot till. Vi i Sverige har varit alltför bortskämda med för billig el. Alla bekvämligheter som vi har gjort oss beroende av, är få förunnade. Och att vi skulle ändra våra vanor av solidaritet med andra mindre lyckligt lottade ser många som en personlig kränkning.
Finns det liv, finns det hopp! Det som faktiskt kan inge lite hopp är väl att vi går mot ljusare tider. Jag önskar inför det nya året att vi kan bringa lite ljus och klarhet kring klimatet. Att politiker och media säger som det är och levererar fakta i frågan. Inte bara åsikter. Jag är och har varit kritisk mot alla partier när det gäller klimatpolitiken. Inte minst S. Men i helgen har vi kunnat läsa i tidningen ETC, att Annika Strandhäll, vår miljö- och klimatminister, har uttalat sig om biobränsle. Hon tror inte att det är en långsiktig lösning på problemet. Det känns ju i alla fall lite hoppfullt. Kanske kan S nu ha en avvikande åsikt när de inte är bundna till januari-avtalet och Centerpartiets fokus på skogsägarnas äganderätt? Eller så vill de bana väg för kärnkraften igen? Oavsett om det finns baktankar eller ej, är det ett steg i rätt riktning, för skogens del. Vi kan inte fortsätta med kalhyggesbruk – för den biologiska mångfaldens och för klimatets del.
Det är valår i år, och mer än någonsin blir det ett klimatval. Vi och media kan inte låta det handla om bara kärnkraft eller ej. Inte bara om hur vi ska bygga ut och bygga mer och öka tillväxten ännu mer på planetens bekostnad. Det blir lätt så att det man vinner på gungorna, förlorar man på karusellerna. Som i fallet med skogsbruket och biobränsle. Vi måste se till att politiker visar upp hela bilden. Det krävs både mod och kunskap. Vilka politiker har det? Ta reda på det!
Under helgen har många sett filmen ”Don’t look up”, som egentligen handlar om klimatkrisen och inte om en annalkande komet. Något varken SVT eller TV4 låtsades om, utan istället intervjuade de en astronom om hur stor sannolikheten är att en komet skulle krascha jorden….
Vi får nog börja med att granska mediernas förmåga att granska politikerna… 😏
Jag vill rimma för er om en rimligare jord där ingen går till tomma bord där vi har klimaträttvisa och alla har mat att spisa och rent vatten att dricka – där det nyfödda barnet blev en flicka!
Tänk om vi kunde tänka om….
I vår ”biologiska mångfaldskrubba” kan vi se diverse tomtar, de vise och de förundrande beundrande det nya livet begrundande det under som ska ske när vi alla tar klimatklivet – när vi alla vill se en bättre värld för oss alla –
Ropen skalla:
”,Kom! Tänk om! Ta sats – ge plats åt alla tomtar, troll och knytt – Nu börjar vi på nytt! Sätt fart och agera – Så ger vi hopp och tro till Greta, med flera!
Vi närmar oss årets slut. Hela världens ”huvudvärk” – bildligt talat – tycks ha blivit min – bokstavligt talat. Därför blir det en IRL – timeout från ”klimatstrejken” och istället blir det #ClimateStrikeOnline året ut.
Men klimatkrisen upphör ju inte automatiskt bara för att många tar jullov. Tvärtom! Konsumtionen slår alla rekord kring jul. Ej heller den ”klimatvidriga” matproduktionen i form av djurfabriker och överkonsumtion av julgodis och julklappar. Lyckligtvis är det många som gör hemgjorda kolor och bakar pepparkakor och lussekatter, men det kan inte riktigt kompensera det onödiga överflödet. ”Årets julklapp” sägs vara biljetter till kulturevenemang, vilket ju är en bra sak, men när ny smittspridning är på gång kanske man ändå inte törs ge sig ut i det vilda umgängeslivet. Så varför inte ge lite ”klimatvänliga klappar” istället? Allt från en vänlig klapp på kinden till en rimmad vers till gröten. 😏
Allvarligt talat – man kan skänka pengar till organisationer och ge presentkort till Greenpeace, WWF, ”Våra barns klimat” eller annan välgörenhet. För behöver verkligen du eller jag något, innerst inne, mer än kärlek och vänskap? Det bästa vi kan ge varann och våra unga är tid! Tid till eftertänksam samvaro, närvaro och förhoppningsvis glada minnen inför framtiden.
”Gör inte bara nåt – Stå där!”
Ett skämt från teknologernas skämttidning, ”Blandaren”, kan komma till pass, i en tid när allt och alla ska ska gå så fort som möjligt och vi alla tycks vilja springa ifrån vår samtid och våra dåliga samveten för att vi aldrig har tagit ansvar för vår gemensamma framtid.
”Alla ska jobba” nuförtiden, enligt nästan alla partier i Sverige. Men ska alla jobba ihjäl sig? Enligt vissa ska man jobba som sjutton, tills man blir 70, för att sen lägga näsan i vädret med gott samvete. Utan att ha varit någon ”tärande” belastning på samhället. Men bidragit till tillväxten och en tärande belastning på miljön. Tänkte inte på det? ”Nej, jag blir så sjuttig i halsen”, för att citera Pippi Långstrump….
Idag hann vi inte till Sagerska eller Mynttorget, men vi deltog i en manifestation för ”miljöförsvarare”. Människor i världen som har fått sätta livet till för att de står upp för sina egna och naturens rättigheter. Mänskliga rättigheter talas det om, men när människor försöker försvara sin mark och andras – ursprungsbefolkningar och journalister, klimataktivister och bönder, vars mark förstörs för att mäktiga bolag ska utvinna något ur jorden, platsen där de bor – dödas de. Oljeutvinning och gruvbrytning, som ska leda till nya jobb och mer välfärd för några av oss, har företräde framför naturen och mänskliga rättigheter.
Förra året dödades 227 personer för att de stod upp för naturen och miljön. Året dessförinnan var det 300 dödade. Dessutom sitter många i fängelse av samma anledning. Människor som inte dödas fördrivs från sina hem och sin mark. Klimatflyktingar har ingen asylstatus i Europa…. 🙄
Pengarna eller livet?
Ja, vad är det som styr våra samhällen? Och går det att förena så att pengarna kan gynna alla? I så fall – hur? Lite funderingar så här på kvällskvisten…
Time in Stockholm 
Tid 