Försöker komma ihåg vad jag ägnade mig åt innan jag började blogga….

 

 

 

….hmmmm ?…..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nåt med musik tror jag…

 

 

Det är bara att backa bandet och lyssna inåt..så kanske någon idé poppar upp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får väl prata väder och vind så länge…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

Ingen mer sillsallad…ingen mer choklad eller slöa frukostar som sträcker sig ända till middagen…inga sena kvällar vid datorn…så det blir som för mig i morse…försenad två timmar till jobbet ! Fast det var ju väckarklockans fel ! Men ändå. Jag reagerade inte förrän efter ett bra tag på att det var så ljust redan klockan sex på morgonen.Trots att gårdagen varit så mörk. Ringde till skolans expedition och frågade om det stämde att klockan var tjugo över åtta. "Det är korrekt", svarade hon där. "Ja, i så fall blir jag två timmar försenad !!!"

 

Nu blir det "brasiliansk vardag" igen och inga fler kluriga frågesporter eller knäckande av nötter….så nu är det bara att lyssna…inga fler pedagogiska trix  för att få er att lyssna på just min bloggmusik..och sen igår har det visst inte ens gått ?

 

Så…keep cool

 

Fast förresten……på vilket sätt kan man säga att dagens musik har med titeln på min blogg att göra ?

 

(hmmm…men just nu tycks min media-player ha tagit time-out ? På Mauritius ? Om det vore så väl !)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Fast det var några dagar sedan !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Här har jag då fått min blogg räknad, vägd och mätt. Och nu är jag både vägd och mätt själv…Jag som bara skulle kolla mailen innan jag gick och lade mig.

Se där, hur det kan gå ! Sov Gott, denna nya natt, alla vakna gamla skojare !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det definitivt höst ! Jag har verkligen inget emot den tiden då man startar om. Man skaffar sig nya vanor och nya tag ska tas. Men det är ändå med ett visst vemod som vantar åker på när man cyklar till jobbet. Det är kurser och föräldramöten på jobbet. Med kören planeras nya resor…ska det bli Krim eller Cypern ? Och när solen lyser klara höstdagar känns det som om man flyger över Västerbron fast cykeln fortfarande inte har fått vingar. Nåja, lite andfådd blir jag ju, trots allt, men det känns lite lättare att andas än svettiga sommardagar när det inte hjälper hur lättklädd man än är (alltså inom anständighetens gräns), jag kommer ändå fram helt sjöblöt. Det där måste ha någonting med en viss ålder att göra också, förstsås…hm.

Nog om detta !

För er som har följt min (korta) blogghistoria vill jag härmed deklarera att jag inte har fullföljt min ursprungliga storstilade föresats, att öva piano en kvart om dagen. Det känns lite snopet att det ska vara så svårt att skapa sig nya vanor som håller även när det blåser snålt. Jag menar en kvart…ska det vara så omöjligt ? När man ändå lägger ner tid på så mycket annat onödigt. Som att blogga t.ex. Fast det är ju ändå något positivt med det. Jag får kontakt med människor som jag aldrig annars hade haft möjlighet att bubbla med. Ett och annat skojigt tips och många roliga stunder får man ju också, tack vare bloggen.Och jag får tillfälle att skriva. Något som ju faktiskt är roligt att göra  om man inte måste.

 Men när jag tänker efter. Inte många stunder sitter jag och gör ingenting nuförtiden. Det var min huvudsysselsättning för 20-30 år sedan. Att bara sitta och glo eller  tjata med med någon som var lika dan. Jag och några kompisar hade till och med en liten förening (på skoj alltså) som gick under benämingen AS (Apatiska Sällskapet). Ingen vidare snärt över det gänget, alltså. Vi satt mest och stönade och suckade ikapp över olyckliga kärlekar eller oförätter vi mindes. Men det märkliga är att jag minns det mest som om vi hade väldigt roligt på den tiden. Ur detta ältande och degande föddes väl någon slags aptit på livet, konstigt nog. Som Dosotjevski lär ha sagt: Ur struntpratet föds sanningarna ! Nåväl. AS självdog av naturliga själ. Vi blev väl för pigga helt enkelt. Men tänk om jag hade använt bara lite av den tiden till exempelvis pianospel eller något annat nyttigt som jag hade haft glädje av idag. Nu har jag svårt att hitta ens en kvart om dagen, då jag hellre skulle eller kunde eller ville göra något annat.

Inte kan man sluta tvätta eller laga mat eller dammsuga bara för att man ska öva lite piano. Och ändå: Till skillnad från min sammanboende, låter jag nästan alltid min lust till att göra det onödigaste ta överhanden över att göra det  nödvändigaste om det ändå finns tid över till något. På helger eller kvällar när man inte har tvättstuga eller körrepetition eller kvällsmöte eller föräldramöte på jobbet eller.. 

En onödig sak kom jag på att undvika ! TV-tittande ! Men tänk efter…Hur lätt är det att börja spela klockan halv nio på kvällen efter en dag på jobbet och en timmes bloggande och en god middag ? Då står ju TV:n där och lockar med sitt till intet förpliktigande innehåll som man så lätt sköljer ner utan ansträngning och närmare eftertanke.

Och nu har jag ju lagt ner ganska mycket tid på att skriva något ganska onödigt, fast…det var ju det där med struntpratet. Kan man tänka sig att en lite sanning skulle smyga sig in någon gång, så där bara, så får det väl vara värt det. Hur som helst…Nu har du som läser det här också slösat bort en tid på det här så nu får jag dåligt samvete också för din skull…Men var lugn. Jag har slutat nu !

Började läsa en bok igår. En bra bok. "En tysk mans dagbok" heter den och handlar om författarens minnen från krigsutbrottet 1914 till nazismens genombrott 1933. Intressant och mycket mer lättläst än man skulle kunna tro. Gymnasiebok ? Eller en bok för alla, snarare ! Äntligen är sommaren här på riktigt! En god bok och en dålig nattsömn. Regnigt väder och Jazzfestival på Skeppsholmen som är alldeles för dyr i förhållande till väderleken. Fantastiska artister, säkert, men inte tillräckligt intressanta för priset. Eller vädret. Och var är alla kvinnliga musiker ? Och den Latinamerikanska jazzen ? Jag bara undrar. Jag längtar fortfarande efter den helgjutna festival där all musik som just jag gillar finns representerad . Kan man få beställa en sådan? Och bra väder. I det här fallet kan växthuseffekten få blomma ut för en vecka eller så (utan alger i Östersjön, förstås). Men sen, George Bush, är det dags att anamma Kyoto-avtalet. Eller hur ? Tänk, att ha sådan makt över väder och vind. Det har vi ju alla  i det lilla, varje dag, fast vi inte tänker på det.

Tänk på det ! Handla sen!

Fast i mitt fall har jag ett gammalt ordspråk som lyder som följer:

Jag tänker, alltså står jag still. Och då blir det ju inte så mycket handling av på ett tag. I alla fall inte nu i semestertider…Men sen….?