16 november, 2006 · 18:15

Slumpens skördar..

 
Så står jag där utanför dörren …och har glömt mina läsglasögon. Har just rusat genom hemmet för att leta nycklar till jobb och hem, och nu in igen för hämta brillerna och grips av ett inre vansinne, Just denna dag som det var så viktigt att komma i tid. Nej, jag måste gå utan glasögon. Tar mig åt huvudet och…där sitter ju glasögonen. Jag skulle inte säga något om det var en engångsföreteelse men nu händer det hela tiden ! Börjar tvivla på mitt förstånd.
Nej, det är inte konstigt egentligen. Just nu är det mycket. Lite oro, och tankar på annat håll, mörkt ute och mörkt inne, svårt att sova på nätterna (det har ju nyss varit fullmåne) och svårt att fokusera på det man borde för att fungera någorlunda vettigt, men ändå…
Allting ordnar sig på något konstigt sätt ändå, men två morgnar i rad har jag nästan känt mig gråtfärdig av att den där vardagsrutinen inte fungerar, bla. Så mycket tid det tar. Och kraft….
Nåväl…inne på en rytmiklektion med 6-åringarna och ska sätta på en låt skivspelaren…nr 6 på CDn jag hade med mig, men det var fel skiva !!! Ååå, inte nu igen. "Alltid blir det så här"….Men OK, det fick gå. Barnen kunde dansa ändå och låten hette "Robot-apa"…så bra, egentligen. Pratar om olika ord och sammansatta ord. Skulle ändå göras. Helt enkelt perfekt ! Låten uppskattas. En lite pojke som har suttit under ett bord under nästan hela terminen på rytmiktimmarna, inte på pin kiv, bara av blygsel elller för att han inte vet vad han ska göra, Fullföljer hela passet på golvet med full energi. Robotgång verkar vara en toppensysselsättning !
Tänker inte så mycket mer på saken förrän killen går hem med sin mamma från fritids på eftermiddagen och hon säger att hon har hört att det var lyckat på rytmiken idag. "Jora", säger väl jag, och hon och pojken visar upp en teckning på en "Robot-apa" som han har gjort under dagens lopp. Se där ! Slumpens skördar.
Så, sensmoralen är väl….? Planera inte så mycket, eller ? Förbered dig bara lite grann ? Och glöm hälften….
 
Eller kanske en gammal floskel; När allt verkar som mörkast, kommer ljuset, eller gryningen eller vad det heter ?…och efter Mozart kommer…just det…Robot-Apa ! (Om jag nu lyckas lägga in rätt låt ?)
 

3 kommentarer

Under Tid

13 november, 2006 · 18:20

lättsam=ytlig ?

 
Ingen musik tycks mig så lättsam och lättåtkomlig som Mozarts, åtminstone om man tänker på de gamla klassiska kompositörernas musik. En del av mina vänner tycker t.o.m. att den är för lättsam och på gränsen till ytlig. Ja, yta och lättsinne kopplas ju gärna ihop. Om man dessutom har sett filmen/pjäsen "Amadeus", tycker man sig nog veta att han också var en mycket  ytlig, för att inte säga vulgär, person. Men stämmer det då att musiken är ytlig ? Vem vet ? Ingen kan ju döma det, men om så vore….det är nog en yta som man kan spegla sitt eget lilla djup i och finna precis det man önskar själv. Ytlighet om man så vill, eller djup om man känner att man har ett sådant. Jag tror att de kompositörer  eller konstnärer som så gärna vill framstå som djupa snillen bedrar sig själva. Det blir mest ett pretentiöst monument med bara djup och utan en spännade yta att försöka skrapa ett litet hål i. Jag finner många lager i Mozarts musik. Som i den berömda löken, att skala sig in i om man så önskar, eller så stannar man där vid ytan om man för tillfället känner för det, och får ut något gott av det.
Så lyssna nu, och gör som ni behagar….

10 kommentarer

Under Musik

7 november, 2006 · 16:52

Lätt att leva ?

 
När man man "ung och dum",heter det ju, men man behöver ju inte alls vara dum bara för att man är ung, och inte behöver man vara ung för att vara dum heller. Det är ju två likvärdiga storheter. Hur som helst kan man ibland låta lura sig att tro att det finns enkla sanningar om hur livet ska levas, om man är antingen ung eller dum. Att det skulle finnas givna svar på alla frågor och att man vet just det…vem som är dum, eller åtminstone ung.
"Ju klokare man blir, desto mer inser man hur lite man egentligen begriper", tycker jag i så fall är ett bättre uttryck för livets varande och levande. Hur livet egentligen är eller borde vara är ju omöjligt att säga och det finns ju inga givna sanningar eller lögner där heller. Men visst är det ganska besvärligt detta ?
Ett ständigt sökande efter det liv som är någorlunda lätt att leva och ingen kan leda just dig på den rätta vägen.
"Jesus", kanske någon hävdar..känner den rätta vägen, eller…? En gång i världen hade vi en statsminister som hävdade att "den tredje vägen", som just hans regering slagit in på, var den rätta. Men varför skulle just han veta ?
Och i existensiella frågor ska man nog inte tillfråga varken politiker eller präster, eller ens bönder. I alla fall inte dem som tror sig ha det rätta svaret. För tror man det, har man inte heller begripit någonting. Då lever man i den tron att man har begripit något och då är man ju enligt tidigare utsaga inte riktigt klok. Eller så är man väl bara lite ung och dum…?
Tja…tillbaka till gå !
Livet är faktiskt ganska svårt att förstå sig på !
Visst var det en intelligent utsaga ?

18 kommentarer

Under sanningar och lögner

4 november, 2006 · 14:46

dream sweet dreams

Har du svårt att komma till ro ? Börja räkna nu …..

 

och sen….poof…iväg ut… 

 

 

                    

…..och först så går det upp, sen så går det ner….. sen går det bara utför……. och sen får vi se……..?

                            

"ser du nåt ?"

"bara en stjärnsmäll…"

 

 

13 kommentarer

Under Väder & Vind

3 november, 2006 · 10:26

Med rätt att välja !

 
eller  ?
 
Ska jag ut och halka nu igen ?
I åsiktsbanan…typ …..
 
Lite tröttsamt ? Jo, jag upptäcker ju att så fort jag kommer på något att skriva om, som engagerar mig så pass att jag kommer ihåg vad jag tänkte skriva från början, så handlar det om politik eller tangerar i alla fall ämnet. Det senaste  som dök upp i min hjärna hade anknytning till det, av mig och andra, hånade programmet "Bonde söker fru". Eftersom jag hävdar att fördomar är det värsta jag vet och att det bara har sin grund i brist på kunskap, insåg jag ju att jag är en likadan kålsupare själv. Dvs, jag uttalar mig gärna om detta program utan att ha sett så mycket som en minut av det. Alltså…skred till verket i onsdags…tänkte väl att: kan Aniara kan väl jag ? Det visade sig att, det kunde jag inte ! I alla fall inte helt och hållet. Efter första reklampausen fick jag krupp och slog över till "Packat och klart", vilket i sammanhanget framstod som ett högkvlitativt program. Men när det tog slut, bestämde jag mig för att ge bönderna en chans till ! Tog tjuren vid hornen (vad får jag allt ifrån?) och slog över till 4:an igen.
Och så är vi där igen….suck…i politiken, menar jag. Alltså den feministiska politiken.
Hela detta program bygger ju på mannens rätt att välja fru ! Hur mannen än uppträder, ska kvinnorna vara tacksamma över att bli utvalda att stanna kvar bland kossorna en vecka till. Att bli "upplärda" att sopa stallgolvet och stå i vägen för vänligt råmande kor när de går från ena hagen till den andra. Att finna sig i, redan på ett tidigt stadium att bonden kysser en annan fru när man själv har gått och lagt sig…är det här rent av ett pedagogiskt program riktat till hela den kvinnliga delen av befolkningen….stilla dig, vänta ut mannens besked, var på din vakt, gör inget som kan reta upp mannen, visa inte tecken på svartsjuka eller andra obehagliga känslor, var behaglig och utåtriktad…kort sagt uppför dig på ett konventionellt "kvinnligt" vis…….så ska du säkert få en plats på höskullen !
Det var väl inget större fel på bönderna och heller inte på fruarna, men konceptet…! Hur kan man år 2006 ha ett sådant manschauvinistiskt program ? Och hur kan man delta i det ? Och hur kan man titta på det utan att må illa en smula ?
 
Jo, det intressanta kom på slutet. En av fruarna (som alla trodde hade vunnit bondens hjärta) tackade för sig och valde själv att utgå. Hon ville helt enkelt inte bli bondens fru, vilket chockade resten av sällskapet, inklusive de konkurrerande fruarna. Kanske insåg de plötsligt att inte allt initiativ låg hos mannen. Kanske förstod de att den de hade kämpat om inte var högsta vinsten utan bara en vanlig människa. Kanske var det försmädligt att den av fruarna som stod högst i rangordningen helt enkelt struntade i spelets regler och bestämde över sitt eget kärleksliv själv. Då visste de ju inte längre om bonden verkligen ville ha dem, eller om han bara var tvungen att ta dem som blev "över". När det plötsligt inte var mannens val som gällde längre, blev leken ingen lek längre utan det blev "på riktigt" ! Va ? Har jag som kvinna något att säga till om ? Behöver jag inte vänta på hans "nåd" ?
 
Jag tycker dessutom att hon som lämnade sällskapet var den enda som respekterade den vänlige bonden Per Martin, för den han verkligen var. Hon ville inte spela falskt bara för att vinna en bonde, vilken som helst. Hon hade nog förstått att han hyste lite mer äkta känslor för henne och och då var det ju ingen lek, längre.
 
Ja, nu har jag sett detta program, och helt förkastligt kan det ju inte vara eftersom jag ägnar så mycket tid åt att diskutera fenomenet….men jag hoppas att jag slipper se det någon mer gång, och jag hoppas att TV 4 nästa gång bygger en programidé på annan värdegrund än att mannen är den ende med rätt att välja…….och eftersom jag har sett det nu har jag i alla fall rätt att tycka ! Alltid nåt…..

13 kommentarer

Under Kärlek och politik

31 oktober, 2006 · 13:13

Äger jag mitt liv ?

 
Vem äger mitt liv ? Om inte jag gör det…vem gör det i så fall ?
Nu finns det ett påbud om att "du skall icke jobba deltid"…i så fall förlorar du allt. A-kassa kan du glömma. Mer pengar efter skatt ? Tja, en 50-lapp extra kan det kanske bli om du har tur…men det äts väl upp omedelbart vid exempelvis sjukdom.
 
Orkar inte sätta mig in i dessa nya straffsatser. Blir bara dyster. Men själva budskapet når fram ändå…..Jag är inte betrodd att bestämma över mitt eget liv. Att se till att jag har en överlevnadsinkomst och ändå kunna njuta av livets goda. Att försaka vissa saker (mitt klädkonto =0)för att känna mig som en hel människa och inte bara en som slavar för mitt uppehälle. Jag har ett stort behov av egen tid att göra det som utvecklar mig och kanske i förlängningen, även min omgivning. Om jag känner mig som en bra och stark människa gör jag även mitt jobb på ett bättre sätt. Och när jag blir pensionär om drygt 10 år kommer inte livet att stanna upp för jag har redan ett utvecklande liv utanför mitt arbete.
 
Alla människor måste få tid att utveckla sig själva, inte bara i sitt yrkesliv, utan även som fritt tänkande människor. Jag måste det i alla fall och jag kan inte förstå varför andra människor skulle förmenas den rätten.
 
Men det är klart att om allt som ger lite mervärde i människors liv ska kosta skjortan (apropå klädkonto) så ges inte alla möjlighet att skapa meningsfull fritid. Då är det ju bara "gruvan" (slog mig just att "mill" betyder just gruva, vad nu det kan betyda ?) som återstår….och om man då som exempelvis heltidarbetande förskollärare slutar kl. 18.00, är hemma kl. 19.00 efter handling och resa från jobbet och sedan får för sig att ett stycke kultur kunde ju vara kul….? Nähä…lite trött i huvudet…alla evenemang börjar kl 19.00, eller möjligen 19.30…tja, då återstår ju bara TV:n. Har dock upptäckt att de flesta bra filmer och andra kulturprogram slutar långt efter midnatt, och det går ju inte om man ska öppna på daghemmet  kl. 7.00 nästa morgon….så det återstår väl bara att slagga in i soffan till böndernas ihärdiga sökande efter fruar……
 
Är det att äga sitt liv ?
 
Och här ett upprop och en länk därtill:
 
  Upprop! 
> >
> >Stäng inte portarna till våra statliga museer! Kulturen är till för alla!
> >Liksom våra allmänna bibliotek garanterar att även den som inte har pengar
>
> >får möjlighet att läsa böcker och tidningar, är våra nationellt ägda
> museer
> >en garant för att vårt materiella kulturarv kan ses och upplevas av alla.
> >För museerna har det inneburit en ny och större publik. På många museer
> har
> >tomma salar blivit levande mötesplatser.
> >För staten har ökade anslag på tio procent (vilket är vad reformen kostar)
>
> >resulterat i en ökning av antalet besök med 159 procent. I faktiska
> siffror
> >har antalet besök ökat med 2,9 miljoner!
> >För många av de människor som av tradition inte besöker museer har det
> >slopade inträdet gett den extra skjuts in i museerna, till de värdefulla
> >samlingar och konstskatter som de faktiskt är med och äger.
> >
> >  Det senaste årets fria entré på de nationella museerna har på många sätt
>
> >varit en stor succé. En viktig del av museitanken är synen på besökaren.
> >Vill man vända sig till den redan kulturvana publiken eller vill man ?lära
>
> >upp en ny?? Museerna har tidigare tenderat att vända sig till högutbildad
> >medelklass, detta trots att frågan har debatterats sedan 1960-talet då man
>
> >efterlyste ett tydligare förhållande mellan samhället och museerna. Med
> >2005 års reform med fri entré lockades nya grupper till museerna. Nu vill
> >regeringen stänga porten i ansiktet på dem!
> >
> >  ABF protesterar, och vi vill uppmana allmänheten att säga ifrån!
> >
> >  Med kampanjen ?Fritt museum!? vill ABF värna om den kulturella
> >allemansrätten som de statliga museerna och de allmänna biblioteken är en
> >del av.

19 kommentarer

Under Tid

27 oktober, 2006 · 17:26

Staden

 
 
Jag tror jag förblir vid min asfalt och mina rötter
   på gatsten trampar mina fötter
   Rätt skönt när stormen härjar
   och eftermiddagssolen färgar
   den mörka skyn
   och vi andas avgasblyn
   från alla bilar
   och alla människor vilar
   i tända höga hus
   i alla fönster lyser elektriskt ljus

9 kommentarer

Under Mänskligt

25 oktober, 2006 · 21:23

Gröna Vågen…släng dig i väggen !

Glöm bort allt flum, alla gamla sojabönor och biodynamiskt odlade grönsaker…nu är det kärleken som gäller ! Andras kärlek ! Inte behöver du fundera över vilken traktor du ska ta ut på vallen idag eller vad du ska mata grisarna med. Om hönsen ska gå fria är inte heller ditt problem.
Och huruvida du ska tänka på miljön och växtgifter är inte heller intressant….Slå dig bara ner i soffan i lugn och ro varje onsdag kväll och förlusta dig i bönders och deras eventuella förehavanden i stian och i sängen, så har du fyllt din moderna kvot av Gröna Vågen- aktiviteter, utan att så mycket som behöva lyfta ena lillfingret ens en gång. Än mindre tänka på tidens gång eller naturkrafter eller väder och vind.
Vill du kanske känna dig en aning mer upplyft, själsligen och politiskt nostalgisk och intellektuell kan du ju alltid titta på "Hem till byn" på Webben (eftersom serien slutade i måndags, igen) så får du en skopa samhällsvett i dig också…utan att för den skull behäva engagera dig så värst mycket mer…där är ju alla sanningar redan sagda (fast det är faktiskt ändå mitt gamlla favoritprogram) och du kan stänga av TV:n med gott samvete.
 
 
 
 
Ditt stycke "Gröna Vågen – anfall" är över för denna vecka. Det enda du behöver undra över till nästa vecka är vem just denne stilige bonde ska söka efter och sedan få….
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

7 kommentarer

Under Kärlek och politik

22 oktober, 2006 · 12:30

Vi vill ha fred ? Inför FN-dagen….

 
Hur många vill ha fred ? Räck upp en hand !
 
Jo, det är nog i princip alla. Men i samma andetag talas det om rätten att ha kärnvapen. För vissa anses inte den rätten finnas men för andra är den tydligen befogad. En självpåtagen rätt, av vad det verkar.
 
Jag skulle nog vilja vända på steken.
Rätten att slippa ha kärnvapen tycks mig vara så oändligt mycket skönare. För tänk på saken…
Vi i Sverige, t.ex, med en ganska lång demokratisk tradition, och som inte har legat i krig med någon annan nation på hundratals år slipper känna oss kränkta av större stater som anser sig ha rätt att lägga sig i vår politik eller statsreligion. Vi är varken muslimer eller kommunister eller har tillgång till några naturresurser som olja eller diamanter och slipper därför hotas av att någon högre makt kommer in och anser sig ha rätt att bestämma över våra liv och vårt styrelseskick.
Vi behöver inte försvara oss med kärnvapen eller bilda terroristorganisationer. Vi kan lugnt fortsätta sjunga våra fredssånger och utöva fredsbevarande diplomati ute i världen utan att någon utfärdar sanktioner mot oss.
 
Jag önskar att alla hade den rätten….

13 kommentarer

Under Kärlek och politik

19 oktober, 2006 · 20:50

jag vill också….

 
Och det är klart att man kan bli imponerad av byggnadsverk eller en staty och gärna vill ha ett lika fint och stort…eller allra helst lite större. Är vi alla sådana eller är det bara en viss sorts man i maktställning som måste bevisa och visa för omvärlden att han är något och kan något. Antagligen är det den lilla pojken i honom som hela tiden måste få uppmärksamheten och liksom inte kan få nog. Är det en grundläggande brist som ständigt måste kompenseras eller är det bara en narcissistisk störning. Tja, det kanske är samma sak, förresten ? Vad bottnar det i ? Mindervärdeskomplex ?
Jo, men det konstiga är att all världens nationer ständigt går på den niten att alltid välja eller låta sig överrumplas av dylika makthavare…Ta och kolla in den där länken om narcissism ovan så kanske du känner igen beteendet hos vissa makthavare inom vårt land och en hel del utomlands också. Ska vi människor verkligen stå ut med att ha det så ?
 
Han, Breznjev var i New York vid tillfälle och blev så förtjust över Frihetsgudinnan att han ville ha en lika dan…fast större…och så blev det ! Hon placerades i Kiev. Men fint är det ju…så här efteråt.
 
(Och så hittade jag några länkar till om denna gigantiska dam…här och här…)

9 kommentarer

Under Mänskligt