Vi kom till Jalta med både inrikes och utrikesflyg, i mer eller mindre pålitliga plan och med mer eller mindre "pålitlig" personal. Min kamera sågs senast i ett fack i stolen framför min på nerresan…upptäckte att den inte var med mig först när vi hade bussats in till flygplatsen, men städpersonalen skulle gå igenom allt, vilket de förmodligen gjorde…? Men..det är klart…en kamera utgör en hel årslön för en städare..vem kan motstå ? Fast för mig var det stor tragik…i flera dagar. Nå, fick låna kamera av min bror som var med. Snällt plåster på såren.
Och så dessa höga berg och djupa dalar, detta hav och häftiga byggnader…klart att det skulle förevigas. Dessa skyltar och traktorer…betonghus och gamla klassiska vackra, men halvt förfallna…hade inte velat missa det och när åker man dit igen ?
Jaltakonferensen hölls i gamla Tsarens sommarresidens. Den Tsar vars hela familj blev mördad i.o.m. revolutionen. Så fick vi en guidad tur som både handlade om Stalins, Churchills och Roosevelts förehavanden i februari -45 och Tsarfamiljens liv och leverne före 1917…snacka om att trampa "hysterisk mark" ! Någon frågade om det dracks något under konferensen varpå guiden log lite och sa att man drack på ett gott, traditionellt ryskt vis. Och då fattar man…det blir ju ofta vodka till frukost enligt dessa sedvänjor. Vilken fred ! Men alkohol behövdes nog som smörjmedel skulle jag tro. Men tänk hur det skulle bli om de inte hade druckit ? Kanske hade aldrig Tyskland delats, t.ex ?
Och så var det det där med sjukdomar. Redan på tredje dagen drabbades jag av en slags turistmage…och, ja ni kan tänka er resten själva…fick feber också och missade vår första konsert och att bada i havet. Tillfrisknade redan nästa dag och kunde både bada och sjunga, vilket vår bassolist knappt kunde för han hade fått en rejäl förkylning. Då fick bror min återigen rycka in som räddande ängel och ta ett solistparti också. Lite komiskt, eftersom han inte skulle ha åkt med alls utan kom som stand-by med en dags varsel…och på denna knaggliga topp- och dalresa insjuknade än den ena , än den andra, men som genom ett under…när sista konserten i Kiev börjar med att hornisten tar ton i Förklädd Gud tänker jag att det är fantastiskt vad lite en publik vet egentligen. Han hade åkt buss dagen innan från Jalta till inrikesflygplatsen, med halsfluss och 40 graders feber och fick en spruta på flygplatsen med febernedsättande av en jourläkare.
Sen steg han upp igen och spelade som en gud..(förklädd) …och sopransolisten hade brutit samman ett par timmar före konsert…hela dagen hade hon jagat bankkontor för att betala vårt hotell (kassör i sällskapet) och hinner därför inte äta något….sen ställer hon sig upp på genrepet och sjunger överjordiskt vackert efter att först ha torkat egna tårar, men då faller vi andra i gråt av pur rörelse och hänförelse. Men av allt detta märker publiken inget. Jag tror det var den bästa konsert vi nånsin gjort ! Detta resekollektiv, modell sjukt….
På flyget hem hamnade vi med en man som sålde tidningstryckpressar i ett antal fattiga länder, bla Ukraina, Kazakstan, Brasilien och Ryssland för demokratins skull. Han var så sympatisk och hade så mycket intressant att berätta så bara det vore värt en egen bloggpost. Men två saker han sa som man inte vet eller tänker på så ofta…att det är extremt resursslöseri att tillverka och trycka tidningar och att sedan köra ut dem….( en sådan tryckpress får plats i 27 långtradare !!!)…och att den ryska maffian rentvår sitt samvete och tvättar sina pengar genom att skänka stora summor med pengar till den rysk-ortodoxa kyrkan, men i övrigt ger de inget till samhället.
Ja, lite nutida samhällskunskap kan ju aldrig skada !
Så bar det av hem från Arlanda…och vad kände jag ? Ont i halsen !!!
Och nu är det förkylning som gäller….men lite får man lida för konsten !
Men hörni…alla kära trätosystrar (och bröder, fast de lyser just nu med sin frånvaro)…inte menar jag väl att man inte ska bekämpa arbetslösheten !!!!! ( Vad många inte det blev. Gillar ju inte dubbla negationer, och ändå så blir det så…)
Det ska bli skönt med ett regeringsbyte, säger många med viss rätt, men jag har redan tröttnat på alternativet…dvs "Alliansen". Inte så mycket på deras förslag till ändrad politik, som på deras prat om de arbetslösa. Det röjer en minst sagt skum människosyn när de alltid nämner ordet utanförskap i samband med ordet arbetslöshet. Som ett mantra upprepar alla…jag säger ALLA dessa allianspolitiker dessa två ord i kombination med varandra. Och tro nu inte att de skulle bli glada ifall någon "stackars arbetslös sate" vågade påstå att han/hon visst inte lever i något utanförskap utan tvärtom har ett rikt yttre och inre liv med sina nära och kära och kanske också utför ett stort (men obetalt ) arbete utanför och innanför hemmets väggar. Kanske sköter sitt hem, sina barn, sin gamla mamma, hjälper till i någon ideell förening, etc, förutom att den arbetslöse naturligtvis måste gå en massa kurser för att vidareutbilda sig från något jobb till ett annat, måste fortsätta det ibland tidskrävande arbetet att söka jobb, osv. Men för alliansen finns inte det i sinnevärlden att man har ett egenvärde och är betydelsefull för sig själv och andra om man inte har ett "riktigt jobb". 
Och efter regn kommer solsken…!
sommarpratprogramserien
Sommar,Sommar,
av och med 
Avelons
Time in Stockholm 
Tid 