Tid

19 augusti, 2006 · 22:03

Barn behöver och behövs..

Så här skrev Kerstin i kommentar till min förra blogg…

"If you love somebody set him free. Bygg små båtar till barnen att sätta dem i när det är dags. Gör små massäckar med ostmackor till färden och hjälp dem att lägga ut. Vinka! Önska välkommen hem igen , sen!

Lita på försynen! Lita på deras egen ännu slumrande vilja att återvända men i en ny gestalt – den vuxnes.

Lätt och skriva, lätt att säga men ack så förtvivlat svårt att leva efter."

…..och då tänkte jag att visst är det så…men sen tänkte jag…att nää…barnen är ju aldrig jämlika med sina föräldrar. Först är de totalt beroende av sina mödrar (och ev. skugglik far, och skugglikheten är beroende på grad av pappledighet) och sen är de mer eller mindre fasthållna de första fyra, fem levnadsåren…inga fria tyglar där inte, för om tyglarna släpps innan barnen är mogna för det blir otryggheten outhärdlig…för alla parter. Men detta att hålla i hårt eller inte det beror nog på vilken relation det handlar om. Och sen måste ju barnen tills lut sparka ifrån för att tala om att just det är bra för dem…lösa tyglar. Men hur vet en förälder när tyglarna är lagom lösa och om de borde ha släppt tidigare eller senare ? Men Kerstin skriver ju också "när det är dags"…jo, men hur vet man..? Tydligen vet de flesta föräldrar eller känner på sig, eftersom det oftast slutar relativt lyckligt, förhållandevis…och sen slutar ju många föräldra-barnförhållanden med motsatt beroendeförhållande…och barnen får lov att knyta an till sina föräldrar igen och bli behövda när de blir gamla och hjälplösa..men aldrig att det blir någon riktig jämvikt.

Men kärleken finns nog, förhoppningsvis om allt klaffar som det ska, men den vilar nog på helt annan grund än kärlek mellan jämbördiga älskande i parförhållanden eller mellan vänner. Vi kan ju alltid välja någon annan…men kan vi välja en annan mamma eller dotter ?

Musiken är italiensk: Gianmaria Testa, Un aeroplan a vela ….från en skiva med Medelhavsmusik.

Flyg iväg nu, bara…

7 kommentarer

Under Tid

16 augusti, 2006 · 11:23

Kära Lekkamrater

….Fortsätter på vänspåret…

När jag var liten hade jag alltid någon kompis som jag lekte mest med, men vi kallade aldrig varann för bästisar även om jag tror att vi var lojala mot varann. Vi kunde också leka med andra utan att bli kallade "förrädare". Alla som jag lekte med var nog ungefär lika omedvetna om det här med vikten av att hålla hårt i någon annan. Det känns fortfarande som en välgörande inställning. Fortfarande kan jag se mina vänner mer som lekkamrater som man kan prata och skratta med, och göra roliga saker med. Sjunga tillsammans (körkompisar) och hitta på saker med (nära och kära och jobbarkompisar) och utbyta tankar med (De flesta, inklusive bloggarvänner) och så finns det den där lyckliga syntesen av människor som man kan göra allt med. Men jag har aldrig upplevt att relationer blir bättre av att man skriver ett kontrakt: Vi två och ingen annan, osv…då känner man sig ju plötsligt instängd och vill bara ut och bort….skulle det betyda att jag inte är mogen och inte har förmåga att knyta an till någon ? Nej, det tror jag faktiskt inte (men rätta mig om jag har fel ? HEHE). Under mitt långa liv har jag haft två mastodontlånga förhållanden (det bästa dubbelt så långt som det andra), men inte har det lovats och svurits över någon bok för det…jag tror att de i själva verket också har räknats in bland mina lekkamrater…när man har extra roligt ihop med någon som har extra roligt ihop med mig, men som ändå ger utrymme för sorg och tandagnisslan, så är det väl som att ha en lekkamrat.

"Jag är för ung för att binda mig…det kan alltid komma något bättre", brukar en vän till mig (du vet vem jag talar om, Kerstin !), en ogift 50-årig trebarnsfar med sambo säga på skoj, och det kan ju låta väl oromantiskt. Men ju mer jag tänker på det, ju bättre är det. Man ska aldrig ta vare sig partner eller vänner för givet, för då har man ju inget att kämpa för. Därmed inte sagt att man ska kunna sticka vid första bästa tillfälle…tvärtom måste man nog skärpa sig lite för att den andra parten (eller vännen/lekkamraten ) inte ska tröttna…men det är klart…juridiskt sett är det ju mindre krångel med giftermål….men det är väl inte därför man gifter sig ? I så fall kan man ju verkligen snacka om brist på romantik.

Jag tror för min del på att gemensam humor är det bästa kittet i alla mänskliga relationer. Kan man inte skratta åt samma saker går det i regel illa och missförstånd uppstår..det gör det ju ändå, men de brukar lösa upp sig så mycket lättare om man kan skratta åt eländet sen…efteråt. Det har ju också visat sig att bildande av klubbar för vissa vänner som utestänger andra också innebär problem. Det är ju också en form av klantänkande där vissa är välkomna därför att de har samma logotype, typ, men inte andra. Det är väl inga kontrakt skrivna men de oskrivna lagarna kan ju också kännas i högsta grad betvingande och humorlösa. Och att inte få älska vem man vill verkar också mycket kärlekslöst….just det !!

Det hörs på ordet: Kär – leks – lös.

Så alla mina kära lekkamrater…alla god vänskap inkluderar alltid någon form av kär lek !

Och inget litet grässtrå som växer blir starkare av att man håller hårdare i det !

Nej, håll löst så blir din kärlek inte kärlekslös !

Det var väl fyndigt ?

10 kommentarer

Under Mänskligt

11 augusti, 2006 · 16:19

Knäckt nöt !

Redan efter en dag tror jag mig ha knäckt nöten…varför ser mitt tredja öga (kameran) bara galler, grindar, staket och häckar (oklippta eller ej) ? Jag behövde inte tillkalla specialister på det analytiska området utan gick på källan direkt.

Jag lägger naturligtvis ut hinder för mig själv, omedvetet förstås, men mitt undermedvetna uppmärksammar dem skarpt nog.

Ni vet….

"Jag skulle gärna åka till….om jag bara inte hade haft så….",

eller; "Jag tänkte baka en…men jag hade tyvärr inget….hemma",

och "det där jobbet skulle jag söka, men jag har ju inte gått ……-kursen, och dessutom vill de nog ha en ….., och nu hinner jag inte för …. har redan gått".

Det där handlar ju om osynliga hinder, men de finns ju inte !

Jag har hört att de som tränar karate tänkar bort, eller rättare sagt förbi även synliga hinder.

Om de ska krossa en tegelsten med handen tänker de att den ligger längre ner än den ligger eftersom tankens kraft gör att inte rörelsen stannar före hindret utan efter…fattar ni ?

Och Stefan Holm beskriver hur en del höjdhoppare lurar ögat genom att hoppa över korta ribbor på låga ställningar på tävlingar för att de ser högre ut än de är…när de kommer till de lite högre ställningarna med längre ribbor på tävlingen sen, verkar det som om de skulle hoppa på lägre höjd än det i själva verket är.

Så om man ponerar att jag lurar mig själv att göra hindren större än de är i verkligheten så kanske det inte känns så omöjligt när det väl kommer till kritan ?

Typ; "Jag skulle gärna ha åkt till månen om jag inte hade haft en sån liten startraket….jaså, var det bara till Brasilien..går det inte flyg eller båt dit ?"

Eller; "Det där busschaufförsjobbet skulle jag gärna söka, men jag har ju inget körkort……jaså var det bara ett musiklärarjobb,…jamen då har jag ju utbildning".

Ja, och "Jag tänkte baka in en oxfile, men jag hade tyvärr ingen oxe hemma….jaså,osv…."

Ja, ni fattar hur jag menar. Det skulle kunna gå. Men det här med att tänka förbi de faktiska hinder som ändå finns…typ staket och häckar….hur gör man då ?…bara blundar och tokrusar rakt in i hela rasket, eller ? Skulle jag bara springa över och omkull någon som konkurrerar om samma jobb, exempelvis, eller gå den lilla käcka astronautkursen och flyga till månen, kosta vad det kosta vill….?

Som ni hör är jag lite rådvill där….Men nu är det helg och på måndag ska jag tokrusa förbi jobbet ut till något slott i en förort till Stockholm på någon slags kick-off. Tja, och sen är det väl bara startraketerna som fattas ?

Ha det så skönt i helgen ! Själv ska jag ut och ro (bokstavligt talat) och ta det med ro, jag ser inga hinder där…

5 kommentarer

Under Mänskligt

10 augusti, 2006 · 14:47

Bakom Galler och Grindar !

Sagt och gjort !

Stannar i stan. Fast det är snarare ogjort än gjort, då. Att bli där man är kallas väl för en anti-rörelse….nå, jag brydde mig väl inte så mycket, därvidlag, utan gav mig av på en tur, min vanligaste i alla väder, ner i Eriksdalslunden. Med kameran i släptåg kunde jag ju inte känna mig ensam. Fanns alltid någon att säga till att "åh, vad fint", och så säger det klick och den andre samtycker.

Den här vägen gör sig under alla årstider och det kan vara roligt att se något nytt i det gamla som man alltid ser. Det kameran kollade in var just det som jag själv inte har tänkt på under alla dessa promenader. Allt vackert finns bakom galler och grindar, med vissa undantag, förstås, medan allt fult finns i förgrunden…ja, kolla i fotoalbumet får ni se.

Så enkelt kan man sammanfatta naturen, åtminstone i stan. Men om man bortser från det fula i det fina kan man ju faktiskt njuta ordentligt ändå. Egentligen ännu mer…jag hör till dem som har svårt för tillrätttalagd skönhet, så det passar egentligen fin-fint…och som grädde på moset passade vädret på att vara lite lagom mulet också…ett riktigt ful-fint fotoväder.

Och apropå gårdagens resonemang…visst kan jag njuta utan kamera, men det är ju dumt att inte försöka med…?!

Och tänk att en ny brygga har växt ut från land på bara en dag…tänk vad naturen kan ställa till med !!!

Jag står stum av beundran inför naturkrafterna.

PS Några av de finaste bilderna i kvällsljus är från gårdagkvällen när jag lekte (sambo var på galej med jobbet) gräsänka (nej, inte gräsand) och satt nere vid båtfiket med strömming och öl och som ni ser…också där är naturen bakom galler ! Vad ska detta betyda ? Får tala med någon slags gallerspecialist…DS

5 kommentarer

Under Djur & Natur

9 augusti, 2006 · 15:22

Stadens lockelser

Det är svårt att ta sig ut till landet, trots allt,

när stan är fylld av "lockelser" och landet är fullt av släktingar (inget fel på dem, men….)……

….Kommmer inte iväg liksom !

Nej !

Jag stannar !

Fast…det vore ju skönt att bada…

Men, man kan ju bada på alla möjliga ställen i stan…

Jo, men…med baddräkt och…massa ombyten och hålla reda på värdesaker…och när och var ska jag fika ?

Stan är full av fik och du kan ju bara ta cykeln och värdesakerna behöver du inte ta med dig..

Suck…nej, jag vet, men kameran då ?

Ja, och…..måste du posera överallt ?

Nej, inte jag, men jag måste dokumentera min sommar !

Que ???? Kan du inte njuta förrän du ser vad du har varit med om på bild ?

Suck…Jag ger upp !

Och katterna, då ?

Jo, men de blir ju inte ensamma..

Nej men du !

Men det finns ju en massa släktingar på landet ….!

……………………………………………………………………………………………

Och så snurrar vi om från början igen….en liten rundtur på egen hand i eget huvud….se, så billiga och enkla nöjen man kan ha alldeles på eget initiativ !

3 kommentarer

Under Underhållning

8 augusti, 2006 · 10:13

Vänner och o-vänner…..

Nu har Msn sett till att vi här på space har fått "vänner" i "live", ja vi kan till och med be att få överta våra vänners vänner. Om vi jobbar riktigt bra kan vi säkert få våra vänners vänners vänner, också. Jag har inget emot att få vänner men enligt mitt förmenande är det väl något man inte bara skaffar sig i en nysning, varken här eller IRL(in real life). Vänskap tar tid att bygga upp och du kan aldrig skriva kontrakt med dina vänner, utan bara vara tacksam för att de finns när de finns. Nu har vänskap blivit en vara bland andra varor…. "Hur många vänner har du ?"… På riktigt, i den verkliga världen, där jag bor och lever, går man ju inte omkring med en liten skylt på magen som talar om hur många besökare man hade på sitt födelsedagskalas eller vilka som kom på middag igår kväll mellan 18.00 och 18.57.

Men här på spacet är tydligen allt möjligt !? Och att det nu kallas "live" ? Ska vi inledas att tro att allt är som på riktigt ?

Efter att ha "campat" här i över ett år, tycker jag mig se att några har utkristalliserat sig på min blogg…de kom, såg, stannade ett litet tag, kommenterade, for vidare, kom tillbaka, ibland efter några dagar eller en vecka och ibland efter kanske flera månader, men det har ändå funnits en slags kontinuitet hos de flesta. Ingen jättehord av människor har dragit hit, men hur skulle jag i så fall ha mottagit denna hord ?

I Msn:s värld tycks det viktiga vara att man har en mängd vännner som man åker runt och säger hej till och sen inget mer.

Jag har en lista längre ner, på ställen och bloggar jag gärna besöker för egen del, men det innebär ju inte att jag säger och kräver att dessa människor ska vara mina vänner…missförstå mig rätt, jag vill gärna ha vänner, och det har jag också, men det måste ju finnas något bakom ordet vänskap..inte bara ett antal vackra ansikten som ler inbjudande mot dig (som i Msn:s reklam)och talar om att "Här kan du få vänner lätt som en plätt…gör bara så här !" Och så får man en liten standardmall för hur man ska bete sig.

Kanske har Msn kokat ihop en egen liten doku-såpa bakom ryggen på oss ? Tanken skulle förstås vara frestande för dem. Man skickar ut en "bad guy" som infiltrerar och förpestar och sedan en "räddande ängel", som liksom visar för oss andra hur man ska bete sig …och så skapar man en kärlekshistoria, med några som möts på nätet och lite andra förvecklingar med svartsjuka och avundsjuka kan de säkert också tota till….Nej, så illa kan det väl inte vara….och dessutom behövs det inte specialutsända, för i och med dessa vän-moduler och bloggtopppen-märken inklistrade överallt är förutsättningen för intriger redan skapade….tro mig ! Konkurrens kan aldrig vara vänbefrämjande ! (Jo, jag har också en liten karta som talar om var besökarna finns, men det tycker jag personligen är intressantare än att veta hur många ? Fråga mig inte varför …..?!)

Nå, hur ska jag då förhålla mig till detta vän-skapande på nätet ? Jag har redan förhållt mig på det sättet att jag tar gärna emot förfrågningar från dem jag redan har besökt och från dem som brukar besöka mig, och än så länge får det stanna vid det…..det betyder ju inte att resten är mina o-vänner, vilket man ju lätt kan få för sig i den här världen, där allt ska mätas och vägas på guldvåg…..

Dagens programvärd är…. hör inte, men häpna ….sist men inte minst….Lillemor ! Och hon gjorde det !!! Grattis ! Varsågoda och läs här!

För övrigt låter FärgRadioProducenten meddela att Sommarpratserien är inne på sin sista skälvande dag, enligt schema….det hela kom igång ganska bra med Idiotiska Bortförklaringar från Aniara, repade sig kraftigt redan andra dagen med hjälp av BeJis strålande program och Millroll ville ju inte vara sämre utan lyckades också tota ihop ett program. Därpå har viljan varit god hos de övriga deltagarna, inte minst hos Avalon, som kämpade tappert in i det sista men föll något snöpligt på mållinjen sent igår kväll. Lillemor, är alltså beredd idag !!! Övriga mer eller mindre villiga eftersläntrarna Kerstin, Amalthea och Aniara kan anmäla sig närhelst det passar !

(Och jag menar…kan Lena Nyman ställa in sitt sommarprogram, så nog kan väl vi här i FärgRadion….!?)

För att vara lite självkritisk kan Producenten meddela att ett hugskott som blev en idé som i sig var god, förankrades aldrig riktigt hos deltagarna och och rann därmed ut i sanden…..men Lillemor reste sig alltså på 10. Ingen är gadare än jag…men trots detta:

Härmed förklaras denna serie officiellt avslutad, men inofficiellt kan den ju pågå hur länge som helst, praktiskt taget !

Och till hösten tänkte jag nog starta en filmklubb, istället…. !!!!

HaHAHa, nu blev ni allt rädda va ? Jag bara skoja ! Ni behöver inte börja filma också…det gör jag så gärna själv !

Ha det så skönt därute i sanden på stranden !

8 kommentarer

Under Mänskligt

7 augusti, 2006 · 09:33

Teknik och trassel

FärgRadion meddelar:

Avalon har lite tekniktrassel med sin "medeltid", (Programmet är klart men det kan inte flyga ut i cybern än…) men i mellantid lyssnar vi vidare på det irländska, så ska det säkert ordna sig så småningom !

Mvh, Producenten.

6 kommentarer

Under Datorer och Internet

6 augusti, 2006 · 14:46

Tid är pengar !

Nu börjar jag gå ner för räkning…sista veckan i absolut frihet…dvs innan jag börjar jobba igen.

Allt är relativt. Jag är en fri människa och slipper sitta i fängelse för mina åsikter eller sexuell läggning, men jag jämför med min nuvarande frihet som innebär att jag jag kan göra vad jag vill, dvs, egentligen ingenting. Jag laddar ner för att kunna ladda upp, s.a.s.

Min tjänst i skolan kallas för uppehållstjänst, vilket innebär att jag är ledig 10 veckor om året, varav 5 av dem är betalda…de övriga fem lediga veckorna betalar jag av varje månad med min månadslön. Eftersom jag dessutom har en 3/4 tjänst blir det alltså inte så vansinnigt mycket pengar i kassan varje månad. Att jag har en 75% tjänst innebär lustigt nog också att jag jobbar desto mer när jag jobbar. Allt som alla andra hinner med på 40 timmar ska jag hinna med på 30, inklusive planering och korridorsspring och vanliga vardagliga samtal med kollegor, vilket naturligtvis innebär att jag känner mig tvungen att dra ner på de där sista "minst nödvändiga" sysslorna, men som ändå i hög grad har med mitt jobb att göra. Alternativet är att göra allt lite mindre och lite hastigare. (och slarvigare, kanske)..och följden blir att jag i slutet av varje termin på senare år när jag har blivit lite mindre stresstålig blir gråtfärdig och bitter och sur på allt och alla och går på min välbehövliga semester som en blek kopia av mig själv…åtminstone upplever jag det så.

Tid är pengar, och i det här fallet är det värt varenda krona jag förlorar på kalaset. Jag klagar inte på mitt jobb i sig, utan den situation jag försätter mig i varje år, när jag går med på att göra det ena eller det andra som jag på förhand kan säga att jag inte hinner med. Sur på mig själv att jag inte sätter käppar i mitt eget ekorrhjul och försöker bryta trenden.

Det kan ju inte vara särskilt hälsosamt detta, att gå in i denna nedåtgående spiral med vidöppna ögon…en känsla av maktlöshet sprider sig och man känner sig utnyttjad…

Men från och med nu ska jag träna på att sätta ner foten i golvet och säga ifrån innan det är för sent.

(Det är egentligen bara träning som behövs har vi lärt oss på kurs. Barn som känner sig mobbade eller utnyttjade kan göra situationen bättre för sig själva (det är ju aldrig den mobbades fel att den blir mobbad, märk väl, men man kan ändå göra det värre resp. bättre för sig själv)om de har lärt sig knepet att sätta ner foten i golvet, se sin motståndare in i ögonen och säga "NEJ, jag vill inte", med en bestämd röst. Och barnen får gärna träna det där hemma med sina närmaste, för kan de inte göra det med dem de älskar och är älskade av, så är det ju ännu svårare med dem som mobbar dem….Tänkvärt, eller hur ?)

Tro nu inte att jag är "stackars" utan jag känner bara att jag måste känna att jag kan bli herre över min egen vardag. Och ingen annan kan ju fixa det åt mig…tyvärr.

Men var var jag nu ? Jo, fortfarande i frihet ! Vilket innebär att jag kan dra till landet några dagar i nästa vecka. Jag älskar Stockholm på sommaren men i längden kan det kännas instängt och varmt utan bad och balkong utanför…..Fast lite mysigt är det att kunna sitta på uteserveringar och gå på konserter och vimla bland de andra 350 000 Pride-besökarna och för ett ögonblick inbilla sig att vi lever i den bästa av världar….där alla är lika mycket värda oavsett kön, etnicitet, utbildning, jobb, etc.

……

Sommarpratarna som missade sin första chans får en ny chans nästa vecka…(I färgradion får alla alltid en andra chans !)

Redan imorgon 7/8 kommer förmodligen Avalons program…det ser jag fram emot…

Eventuellt sluter Lillemor upp på tisdag 8/8…

Med ett miniprogram på lut kan vi kanske tänka oss Kerstin någon av de följande dagarna i veckan,

liksom Aniara som antagligen får välja att avsluta istället för att inleda programserien…men när och om…(det vete fåglarna, och därmed inte "Trasten" heller….)

Annars kan vi ju bara njuta av sommaren och värmen och titta på friidrott, eller vad sjutton som helst…huvudsaken att var och en gör som den vill !

Dagens devis: Gör som du vill, får du inte ont i huvudet (brukade min mormor säga) !

5 kommentarer

Under Tid

29 juli, 2006 · 09:32

FärgRadions sommarvärdar -06

Så är det då dags ….

FärgRadions SommarProgram

Schema: (om inget oförutsett inträffar…och med reservation för ändringar)

Aniara Trast 31/7….kommer roende som nummer 1 ! Men när man ror ser man inte framåt och missar alltså målet….hmm….Aniara har känt sig alienerad och skjuter upp sin start till senare. Men läs hennes IBF (idiotiska bortförklaring) så förstår ni att det inte kan vara lätt att vara Producent åt ett sådant egensinnigt gäng med sommarpratare…Nåväl…

Producenten är naturligtvis inte omöjlig…

…Först ut blir alltså The one and only ….

BeJi 1/8…..spiksäkert redo ! Inspelad och klar ! Grattis !

Början hör du inte längre här i FärgRadion men klicka

dig hem till Beji får du höra hela den spännande

fortsättningen…. Och kommentera gärna på hans blogg också !

millroll 2/8…nu är det klart ! Tredje versionen fick duga.. en knapp timme…

Varsågod och lyssna i radion bredvid eller ladda ner här !

Rapport från producenten: Efter veckor i "studion" infann sig en viss tomhet på själva "releas"-dagen…"Vad ska jag göra nu då ? Var det inte roligare än så här ?" Men som vanligt kan man konstatera, som Robban: "Målet är ingenting, vägen är all-la-lalla-lalla-allt" !

Och de som jämför födslovåndorna med att ge ut en bok eller släppa en skiva med att föda ett barn, vet förmodligen inte vad de talar om…(eg. kanske inte jag heller eftersom jag inte har fött några barn, men man har väl fantasi ?), för när barnet kommer ut…det är ju då jobbet börjar, varje dag resten av ens liv håller man på och gullar och pratar och uppfostrar denna lilla "produkt", men hur gullar man med sitt sommarprogram, eller vad det nu är man släpper ifrån sig ? Möjligen kan man väl jämföra det med tomheten man upplever när barn flyttar hemifrån…fast de finns ju oftast kvar att prata med och dela det fortsatta livet med…..hmmmmmm, jag tror jag börjar med att klappa katten…stackars BeJi som lämnade Rulle uppe hos mamma i "Lule" !

Men som tur är önskade Avalon lite hjälp med sitt program och vips fick jag träda in i producentrollen igen…Skönt ! Man kan ju tro att man är en "vanlig människa" igen, annars….(?)…Mitt program ligger kvar ett tag till (försöker gulla lite med det, trots allt) men snart hittar jag någon bra musik i stället, och….se dagens datum….

Amaltea 3/8 utgår …men stig gärna in hos henne och önska henne en riktigt GOD hälsa och många kramar !

Avalon 4/8…i medeltidsdräkt ! (i en kommentar hos henne har jag skrivit en något utförligare beskrivning av tillvägagångssätt vad gäller programproducering, för dig som undrar…)….Skjuter på sin sändningstid till Måndag 7/8 (Dagens stand-in och gäst i färgradion…..se nedan !) Lyssna på lite Irländskt så länge……

Kerstin 5/8…nylackad och fräsch ! Bad att få skjuta upp det hela ! Helt följdriktigt for hon därpå till Skottland ! Kommer tillbaka någon gång under nästa vecka….uppskjuten och klar !

I väntan på vadå…? Lite Gospel i sann "Kerstin-anda " i FärgRadion !

Fancy 6/8….med gott humör ! Men hur ? With a alittle help from her friends…och en mycket god portion av vadå ?……inget sommarprat men lite vanligt "husmorsvett"….varsågod att provsmaka !

Lillemor 8/8…Rockande !

Var vänlig klicka på aktuell dag och din sommarvärd guidar dig vidare !

SommarHälsningar från Producenten newmill !

Och du…Om just Din Färgradio Nära dig inte skulle fungera just idag…

Lyssna då på mina Sommarprat-favoriter från Radions P1!

Dagens favorit i repris hos NewMill heter Zanyar Adami (repris från 7/7).

Och därpå Alexandra Rappaport (från 1/7…nu utan musik)

Och Björn OLsen, fågelskådaren, också mycket hörvärd och personlig favorit, kan du ladda ner (också utan musik).

Stand-in för Avalon 4/8 blir Maria Möller, skicklig imitatör, rolig och hörvärd !

5/8 Idag vill vi kanske gå ut och röra på oss ? eller titta på andra som gör det, eller känna in de Brasilianska rytmerna !

6/8 …Och Gal Costa ropar Hallå, Hallå om ingen annan gör det !

8/8 ….Några dansande "vänner" i Vita Bergen