8 februari, 2006 · 19:48

Ur led är tiden…

Tänk att Danmark har hamnat på världskartan ! 
USA och Storbrittanien, mfl länder, har varit och bombat och krigat i Irak och Afghanistan, men när lilla Jyllandsposten sticker upp näsan på ett uppnosigt (dumt ?) och illasinnat sätt väcks folkens vrede.  Där ser man ordets och bildens makt. Människor känner sig kränkta in i själen. Och är det inte så ? Ett litet ord kan verkligen såra, framförallt om det kommer från någon som tycks ha större makt än man själv har. Ett barn kan ta att någon retar det om den retsamma är jämbördig, men om den som retas har makt över ett gäng andra mobbande ungar tar de elaka orden så mycket hårdare och kan t.o.m. verka förödande på det retade barnets framtid.
I Danmarks och muslimernas fall kan man ifrågasättta om Danmark verkligen har den makten. Inte i världen kanske, men i Danmark kan nedsättande ord och bilder om muslimer verkligen verka maktfullkomliga och uttalade enbart i syfte att skada muslimers redan dåliga status i det landet. Så allting kan tolkas hur som helst beroende på var, hur, när och till vem och i vilket syfte det sägs eller uttrycks.
Vi måste vara räddare om de rättigheter och skyldigheter vi har. Demokrati och tryckfrihet är ett alltför viktigt "arv" vi har för att vi ska slarva bort det på allehanda klumpigheter, skvaller och urskillningslös satir utan udd eller mening att förbättra, eller ens underhålla. Kanske var uppsåtet gott i Jyllandspostens fall men i denna tid kan det likväl misstolkas helt och hållet och istället leda till Danmarks "fall".
Ingen vet vad som är rätt eller fel och ingen kan döma, men efteråt kan man kanske säga om det kom något gott ur det hela eller om man borde ha ångrat allt när man har sett konsekvenserna av att"nidbilderna" kom i tryck. Så har det naturligtvis alltid varit…Några tillfälligheter som leder till krig eller några "goda fredsstiftare" som lyckas hindra eländet…I båda fall är det ordet som har makten och inte vapenskrammel, som man kanske skulle kunna tro.
 
Men i rättvisans namn och frånsett ovanstående resonemang, vill jag påstå att utövare av olika religioner kan bli förtryckta av såväl statsmakter som av "sina egna" och dessutom förföljs  och förtrycks människor jorden runt för att de inte är av den rätta tron, eller inte har någon tro alls…
I Sovjet förbjöds ju alla religioner eftersom de stred mot kommunisternas egenhändiga "religion" eller politik, om man så vill. Där förföljdes människor för att de hade en tro….
Är detta en mänklig företeelse ? Att förfölja eller bli förföljd av individer av sin egen art pga ord och bildskapande? Och i så fall…Hur länge ska detta pågå ? Är tiden ur led just nu bara, eller har den alltid varit lite vriden?
 
 
Nu har jag vridit ur min sista hjärnkapacitet och tänker vila från ord och bild…åtminstone ord !
See you later, alligator.

3 kommentarer

Under Mänskligt

4 februari, 2006 · 17:05

Ur tiden…

En "äkta" dansare har gått ur tiden…
När jag gick på Rytmiklärarutbildningen för så där 20 år sedan hade jag en lärare som var lärare, f.d. dansare och koreograf, i ett ämne som hette "kroppsuttryck". Eftersom mitt huvudintresse var musik och dans i skön förening med musik, blev jag provocerad och kände mig stött och osedd av nämnde lärare. Han var mycket filosofisk och analytisk, men jag tyckte mig aldrig bli uppmärksammad för den jag var. Vi fick ofta till uppgift att gestalta musik och känslor med kroppen. Jag kände mig ofta sågad och/eller negligerad. Jag tyckte att han premierade de yngre och smartare tjejerna i gruppen. Dessutom tyckte även de andra att han behandlade mig felaktigt och orättvist. Till slutet av terminen fick vi en större huvuduppgift: Att göra en koreografi till ett stycke musik som inte var så rytmiskt accentuerat…gärna klassisk musik som vi inte vanligtvis lyssnade till. Jag tänkte att jag minsann skulle visa honom. "Du ska få se", tänkte jag. Letade ihärdigt på bibliotek efter lämpligt stycke. Bokade vid flertal tillfällen lämplig rörelsesal i skolan för att öva. Man skulle kunna visa samma koreografi två gånger efter varann för att det inte bara skulle vara en improvisation.
Den stora dagen kom då allas arbeten skulle redovisas. Jag hade gjort något
som jag var nöjd med och visste att jag kunde. Jag var inte nervös…jag gick på ren ilska, tror jag, utan att för den skull vara arg. Bara sammanbitet målmedveten. Jag fick visa upp min skapelse två gånger. Det var tyst ett tag från lärarens håll. Sen kom domen, som jag trodde, men…Hör och häpna:
"Vad ska du göra i framtiden? Jag vill se mer av dig", sa han…Jag trodde inte mina öron. Jag fick bara ros.. och i ett slag insåg jag att jag fick ändra hela min inställning till denne, som jag hade trott, grinige, sexistiska "gubbtjyv". Han hade utmanat mig och min förmåga och gett mig en anledning att visa vad jag VERKLIGEN gick för. Han var en sann pedagog och konstnär som stod ut med att bli illa omtyckt ett tag för att riktigt goda resultat skulle uppnås.
Han gick ur tiden nu i veckan efter en tids sjukdom. Han var en sann dansentusiast och startade Dansens Hus som mot alla odds har blivit en succé i Stockholm.
Tack, Janne Zetterberg för vad du lärde mig om mig själv, om pedagogik och om dans och kroppssuttryck.
 
 
 (Och för dig som har haft, har, eller kommer att få problem med ditt MSN-space gör jag härmed reklam för vårt eget forum där man kan få hjälp och stöd med tips och trix…God Luck !
 
 
 
 
 

6 kommentarer

Under Tid

31 januari, 2006 · 16:48

Får jag lov…?

 
Jag tycker att bloggare på nätet har kommit av sig med dansen…Nå, jag hittade en liten animerad film på min dator där jag lekt lite med "verktygen" i Adobe Photoshop och Moviemaker och simsalabim fick jag till en danskväll på egen hand (musiken har jag dock "lånat"). Eftersom jag är autodidakt på det mesta här på datorn är jag heller inget animeringsproffs. Följdaktligen tar det TID att fabricera en liten animation och när jag väl har gjort det, har jag glömt till nästa gång hur jag gjorde. Minnet är kort men gott ! Och kortare blir det med tiden. Således hyllar jag återanvändningens princip. Inget resursslöseri här inte (dessutom har jag "lånat" en liten kostymklädd herre från phoyoshop också) ! Kolla får ni se ! (När den lilla kartongfilmen "starring" Misse och Hanna har tagit slut.)
Och i söndags vankades jazz i körsås, i kyrkan.
Roligt som omväxling…Och Ellington är alltid Ellington även om inte vi är Alice Babs ?

8 kommentarer

Under Underhållning

27 januari, 2006 · 16:48

Frustration !

Och nu blir jag irriterad…det går inte att lägga in kommentarer igen ! Puh..Fel på sidan sägs det hela tiden ! Morr !

7 kommentarer

Under Okategoriserade

22 januari, 2006 · 16:50

Övade aldrig Mozart någonsin ?

Så här 250 år senare sitter jag och funderar på om det kan vara Mozarts fel att det aldrig blev något av med oss andra normalt musikbegåvade människor. Redan som barn fick man ju höra att han skrev sina första symfonier vid 12 års ålder och sen har det spätts på med hur han hörde musiken inom sig varpå han skrev ner den på notbladet direkt utan att passera piano eller annan "kontrollinstans"….Hur han spelade fiol och piano obehindrat…hur allt gick så lekande lätt ! Inte har det skrivits ett ord om att han någon gång övade på ett instrument.
Jag har nog alltid haft en uppfattning om att man antingen kunde allt från början, eller så var det ingen idé…För mig personligen blev det extra tydligt eftersom jag hade en äldre bror med absolut gehör som kunde ta ut allt på gehör utan problem…som redan vid några få års ålder stod på tå vid pianot och spelade "Blinka lilla stjärna" utan att knappt ens se tangenterna.
Och sen fick också jag höra att jag var så musikalisk (fast utan absolut gehör) så vad ska ett stackars litet barn tro ? Är man musikalisk, tänkte jag antagligen, så har man allt gratis och behöver inte öva !
Men tji, vad jag bedrog mig…Jag gick till spelfröken en gång i veckan utan att någonsin öva och trodde att det skulle komma av sig själv. Den där fingerfärdigheten och notläsnigsförmågan skulle bara komma till mig utan synbar ansträngning. Jo, för jag var ju så musikalisk ! Alla sa det, inklusive spelfröken.
Men alla glömde säga…en väsentlig detalj i sammanhanget…att jag inte var lika musikalisk eller genialisk som Mozart eller hade lika lätt för mig som min bror…och att jag därför behövde öva. Jag övade på lektionstid helt enkelt. Ganska dyrbar övningstid. Hm. En vacker dag gick det upp för mig OCH min spelfröken hur lite jag tidigare hade övat…Jag hade fått tag i ett stycke Bach att sätta tänderna i och jag VILLE verkligen själv lära mig det så jag satte igång att öva…och kan ni tänka er ? Jag lärde mig jättefort, på bara en vecka, att spela en fuga ur Bachs Wohltemperiertes klavier bara för att jag hade övat….men tänk vad pinsamt…jag ville inte visa spelfröken på en gång vad jag kunde så jag höll masken och spelade ändå sämre än jag kunde egentligen…annars hade hon ju förstått hur lite jag hade övat alla andra gånger fram till dess….Åh, ynkedom !
Sensmoralen är:Tala aldrig om för ett barn att det är musikaliskt om du vill att det ska gå bra för det…Säg bara; "Övning ger färdighet !" För om du vet att ditt barn är musikaliskt, så vet du också att det kommer att hjälpa om hon/han övar och är barnet inte musikaliskt så har det ändå mer glädje av övandets konst i  andra sammanhang.
 
Och som svar på rubrikens fråga…Nej det är inte Mozarts fel, det är omgivningen. Nog sjutton måste pappa Leopold ha tvingat honom att öva, fast han ville antagligen få det att verka som om den lille Wolfgang var ett litet underverk (och det är klart att han dessutom var sällsynt genialisk), för att bättre kunna tjäna pengar på honom när han for land och rike runt på turné med sina små barn. Det finns likheter med hur vissa föräldrar nuförtiden vill att deras barn ska bli fotbolls-, tennis- eller golfstjärnor….Det mest fantastiska med Mozart var väl att han klarade av pressen från sin pappa och alla som hade så högt ställda förväntningar på honom (som om han vore vuxen) och trots eller tack vare (?) detta lyckades skriva denna stundtals gudomliga musik.
Frågan är nu…Sa någonsin Leopold till sin son att han var musikalisk ?
Troligen inte…men å andra sidan…hade han inte behövt visa lite mer kärlek och uppmuntran ?
 
 
Ja, det är svårt och motsägelsefullt detta med huruvida man ska drilla eller inte drilla sina små barn till det ena eller andra "för deras egen skull". Jag kanske hade behövt mer drill och Wolfgang kanske hade behövt få vara bara barn ett litet tag till…? Och vem vet vad vi hade gått miste om då ? Eller så hade hans musik blivit ännu mer fantastisk när han sedan hade mognat in i sin musikalitet i vuxen ålder.
Men…säger ni…varför inte bara låta det vara…? Det är ändå för sent att ändra på…ja, sisådär 250 år för sent, eller i mitt fall då…bara 50 !
 
Suck…den tiden, den tiden….

7 kommentarer

Under Musik

20 januari, 2006 · 16:33

sambafotboll

Kolla lite coola filmer så att ni kommer i stämning till helgen ! Dans eller idrott ?

Behöver man välja ? Allt kan integreras !

http://video.google.com/videoplay?docid=7480257129052275123&q=samba

eller…

http://video.google.com/videoplay?docid=2579574334947113740&q=samba

Ha en varm helg i vinterkylan !

 

7 kommentarer

Under idrott och dans

17 januari, 2006 · 16:41

Jazz och pedagogik

När en pedagog fungerar som en jazzmusiker med allt material (med allt vad det innebär av Tonart, Taktart, Melodik och Harmonier) i bakhuvudet och samtidigt är öppen och lyhörd för omgivningens infall och utbrott, impulser och idéer, då kan man säga att pedagogen har lyckats. Man bör precis som en improvisationsmusiker ligga lite i framkant för att förebygga smärre olyckor (någon kissar på sig, någon har tappat en penna, någon gråter för att mamma är bortrest…ja, alltså, jag pratar om barnen och inte jazzmusikerna) och måste vara beredd på ett "break" eller "ton- eller taktartsbyte". Det är få förunnat att känna sig så lyckade hela tiden, men jag kan lova er att de gånger allt fungerar, och samspelet och lyhördheten mellan människorna i gruppen är ömsesidigt respektfull, då känner man sig faktiskt som om man "svävar". Ja,  jämför gärna med hur det kan fungera i en dans när allt stämmer…men som sagt…man måste ändå veta vart man vill komma och varför, och det gör man ju om man har kunskap och engagemang i ämnet i fråga. Att bara improvisera utan grund att stå på…då är ju risken att man svävar iväg för evigt, och tvärtom också…är man kontrollfreak och aldrig vågar gå ifrån manus, så lyfter man nog aldrig ur sin dagliga fotboja. Jag tror att de flesta kan känna igen sig i det här, oavsett om man är musiker, pedagog, IT-tekniker eller idrottsman…eller…vad du vill, men det blir ju extra tydligt i just musikens värld när det inte stämmer. Det hörs !  I skolan kan det också höras om barnen lär sig av glädje och nyfikenhet eller om de bara "gör som fröken säger".

Om man inte kan dansstegen märks det på partnern och i bland hörs också ett "Aj", men i regel kommer det där "ajet" för sent. Människorna i fråga, som dansar med varann har inte varit lyhörda i tid. Och om den ena improviserar utan att kunna medan den andra strikt följer de inlärda dansstegen från danskursen kan det bli helt galet. Fast har båda humor löser det sig alltid och det hela blir mer än lustbetonat trots ömma tår och axlar ur led.

Vad jag vill säga med detta…? Det är svårt att hålla balansen i dansen och i samspelet mellan människor men humor underlättar faktiskt !

Och har man långt till att se det humoristiska i tillvaron, har man nog också svårt att umgås med både barn och vuxna människor.

Och när jag riktigt tänker efter, tror jag att improvisation och humor är samma sak….man måste kunna byta perspektiv och inställning…se det roliga i situationen för att kunna bryta, "göra ett break", skratta, rycka på axlarna och börja om i en annan ände…eller helt enkelt ta rast. Men visst är det svårt ibland om man har kört fast i sin egen bana och tror att det är "den enda rätta vägen" (politiker kan nog också ha problem med sån´t).

(Ett vinterdopp ? Något för Badaren, kanske ?)

Nej, vad är det man brukar säga..?

Ett gott skratt förlänger käften ?

Nej, visst nej…det var ett gammalt "Blandarskämt".

Det var ju själva livet som blev längre !

5 kommentarer

Under Mänskligt

15 januari, 2006 · 14:18

Betalningsfri lördag ! Ingen trängselskatt

"Vajert ! Idag är det lördag…betalningsfritt….vi tar bilen in till stan och shoppar och går på bio och hälsat på faster Svea", sa typ alla bilister igår och följden blev….
Alltså: Alla bilister har varit så duktiga en HEL vecka men det verkar finnas ett uppdämt behov av att fara in till stan MED bil åtminstone en gång i veckan.
Tillhör kanske de mänskliga rättigheterna….?
 
I övrigt har jag blivit kolossalt inspirerad av Anna-Lys och Aniaras "bloggdans", med eller utan Badaren, så jag hittade några fina danslänkar. Eftersom jag är ett samba- och latindansfreak googlade jag lite på samba och vad fick jag se…? Många fina varianter på dans, minsann. Och om man bara vill lära sig en sorts dans kan man kollla på denna: http://video.google.com/videoplay?docid=892236168425692825&q=samba
 
 
Och den här dansen vet jag inte vad alla bilbeltrogna skulle tycka om ?
och om ni inte vet om ni såg rätt…
Finland kan också !
Och för er som behärskar Portugisiska och / eller holländska, måste det här vara ett toppenprogram. En hel halvtimme….för oss andra duger början bra..
Och sist…och faktiskt minst…barnen…"Herregud, barnen "..nej, jag glömde inte barnen. Inte den här gången heller !
Och vill ni se mer så…Den googlande världen ligger öppen för era danssprittande fötter..och…..På fester kan man få gå på salsakurser nu för tiden…
Får jag lov ?…
 
 
…att visa några salsasteg ?
ett, två, tre… 
 
 
..jag hänger inte mé !
 
 
 
 
 
 

9 kommentarer

Under Tid

13 januari, 2006 · 16:50

Apropå trängsel-katt

Ja, vart har alla bilister tagit vägen? I morse tyckte jag att det var något fler människor på tunnelbanan än det normalt brukar vara på fredagar. Å andra sidan har det varit väldigt tomt tidigare i veckan. Har bilisterna börjat jobba bara fredagar nuförtiden ? Och ingen trängsel på nätet heller (än så länge..?). Här är några som trängs på notbilden och  näthinnan. Några fioler fick inte plats för bara katter.
 
 
 
 
Och i Paris tunnelbana är det också trångt…katt eller ej…jag menar skatt.
Och har man inga fioler så kan man inte heller betala skatt.
 
 
Och om ni ogillar den sega Msn-vecka vi har haft (och det gör ni !!!), gå till
…för en bättre blog-framtid !  

4 kommentarer

Under Resa

10 januari, 2006 · 17:05

Skärpning Msn

Så har också jag den vägen vandrat. Skrev nyss ett brev till Msn, såsom ock en del av er andra också har gjort och klagat på all denna olidliga tröghet som råder på Msn just nu. Varsågoda ! Läs själva:
 
Hej ! Jag har bloggat på Msn spaces (och funnit stort nöje i det) sedan juli -05. I november gick jag över till bredband efter att ha kämpat med ett långsamt modem i flera år. Till en början var det stor skillnad i hastighet framförallt på alla nätadresser utom Msn:s spaces som redan då kändes långsammare, fast det var ändå rätt OK. (Mitt tålamod har byggts upp sedan modemtiden.) Men nu, sedan drygt en vecka tillbaka är det olidligt långsamt så fort jag ska gå in på någons blog här på Msn Spaces och det värsta är att jag tycks inte vara ensam. Den ena efter den andra klagar på hastigheten  och för en del försvinner kommentarer som de har lagt in, etc. Det kan inte vara vars och ens dator det är fel på eftersom det går utmärkt besvärsfritt att komma in på exempelvis blogspots bloggar. Om inte Msn vill bli av med sina bloggare bör ni  göra något åt saken snarast, eller informera allmänheten om vad som sker och vad som bör göras !!! (Uppdateringar etc).
 
Och så var det den här mailadressen  till

Jessica (klagomuren) som finns här:
 
Så !
 
Och nu ska jag be att få "återupprätta" mitt arbete (apropå förra bloggen) !
 
Det är roligt att arbeta ! Jag har ett bra jobb och jag är glad att jag har ett. Att vara ledig är en lyx och samtidigt ett naturtillstånd som är svårt att bryta sig ur. Det är själva ekorrhjulet som jag vänder mig emot, samtidigt som rutiner och vardagspyssel kan vara otroligt trivsamt….Och…är det någon som har tänkt på hur gott vatten är som måltidsdryck…? Om inte..
Gör det innan det är för sent !
 
Och apropå trängselskatt…(eller trängsel-katt ?)
 
 
Kanske var det hit, till Msn:s alla bloggar som Bilisterna i Stockholm vände sig för att finna råd och tröst ,och därför utbröt en sådan trafikstockning här på nätet ? Ja, för mig skedde det samtidigt i alla fall. Tröghet och trängselskattens införande, alltså. Alla började plötsligt jobba hemma…men jobbar alla bilister inom data och har alla med Msn att göra ?
Hm…Hur som helst: Försvunna är de i alla fall (inte alla, dock) från Stockholms gator !
Hälsn. från vän av konspirationstänkande.

3 kommentarer

Under Klagomål.