Nu är jag äntligen en läsande människa igen. Jag fick 5 böcker och en skiva i julklapp. Och att vara läsande är egentligen det naturligaste tillstånd i världen, för mig. Sedan jag lärde mig läsa i Kalle Anka vid ung. 5 års ålder har läsning varit min vanligaste sysselsättning. Och då menar jag läsa…inte förstrött titta i en tidning för att sedan gå till bloggen för att läsa några intressanta människors intressanta inlägg. När jag var barn och ung läste jag allt jag kom över. Hungrig och ständigt lysten på andras berättelser och upplevelser. Jag fanns inte utan en bok i näven under stora delar av min uppväxt. Dessutom läste jag om vissa böcker då och då…Hur hann jag ? Tja…Jag gjorde väl just inte så mycket annat. Gick i skolan, visserligen, och gjorde väl mina läxor pliktskyldigast och lekte kanske ibland några timmar efter skolan med kompisar. Men fritids fanns knappt. Inte så många andra aktiviteter heller. Jo, jag gick nog på "blåvingarna" (scouterna) ett tag på lågstadiet…men annars ? Spelade piano och övade en kvart varje vecka innan jag gick på lektion. Sen var det bara böckerna…Pelle Svanslös, alla Astrid Lindgren (flera gånger), alla Svarta Hingsten, alla  Pella-böcker , mm, av Claque, Anne Franks dagbok (omtumlande för en 12-åring), Stadböckerna, Utvandrarna, Invandrarna och de andra i serien. Jag läste "Krig och Fred" och "Brott och Straff", "Doktor Zjivago" samt "Flickan i frack" av Hjalmar Bergman (Min pappas idé och jag fann den vara god) och "Jorden runt på 80 dagar" och alla andra av Jules Verne. Och en och annan fem-bok fick jag nog fatt i (fast mina föräldrar tyckte inte att de var något vidare)! Förstod jag allt det där ? Nej, kanske inte men vilket barn förstår allt hon får vara med om på riktigt eller på bio ? Jag levde mig med så att jag trodde att jag var där.

Men varför berättar jag det här ? (…Hon kanske bara vill skryta, tänker väl ni ?)

Jo, för att en vacker dag tog det plötsligt slut. I första ring på gymnasiet skulle vi läsa "En dag i Ivan Denisovitjs liv", vilket jag också gjorde, liksom alla andra i klassen. Men det var den sista bok jag läste på det där totalt sorglösa sättet, dvs, jag började läsa boken och släppte den inte förrän jag hade läst ut den.

Sedan dess har det bara blivit läsande med avbrott. Och då är ju förtrollningen bruten ! Man kan inte äta fiskpinnar mitt i ryska revolutionen, om ni förstår vad jag menar..

Hursomhelst…I förrgår läste jag Doktor Glas av Hjalmar Söderberg(som jag faktiskt hade missat då före 15 års ålder, som tur var) nästan utan uppehåll och kände mig ung på nytt.

En och annan deckare eller annan lättläst litteratur inkl. DaVincikoden har jag väl läst så där oupphörligt under årens lopp men de läsande perioderna har varit så korta så jag hinner glömma dem. Dessutom gör sällan böcker så stort intryck på en i vuxen ålder som när man var barn. Det gäller i alla fall för mig. Men ändå…Känslan att sitta där med en bok som man vet att man hinner läsa ut innan man somnar (som tyvärr händer oftare och oftare nuförtiden) eller måste göra något annat…den känslan är obetalbar.

Och hur många vuxna människor kan och vill unna sig den lyxen ? Är det ens en lyx ? Det kanske bara är latmaskar och flegmatiska personer som ägnar så mycket tid åt läsning. Det kan verka vara en aning suspekt det där att inte leva ett eget liv utan bara leva genom andra, fast jag vet att läsning (liksom musiklyssning) ädla känslor föder….

 

 

Nej nu har jag babblat färdigt. Nu har jag inte tid med det här längre.Nu måste jag kasta mig över "Gregorius" (Bengt Olssons "fortsättning" på Doktor Glas) så att jag hinner klart innan jag somnar…

Och vad var det för skiva ?

Richard Bonas senaste. Köp den !

Och nej ! Misse fick ingen bok..bara en råtta. Hon ser lite snopen ut.