13 december, 2005 · 21:06

bilder som ljuger

Nu hände det igen ! Glömde nyss att spara och allt gick upp i rök !
Ville egentligen bara tala om att jag alls icke är så hurtbullefrisk som bilden i min profil säger…bilden är knappt två år gammal och jag kan egentligen knappt stå på skridskor…än mindre åka på långa utflykter i ytterskärgården efter att ha klivit upp i arla morgonstund för att höra israpporten på någon initierad skridskoseglarklubbs jourtelefon…fast jag medger att skenet ibland kan bedra..lite äppelkindat kärnfrisk ser jag allt ut…men glädjen kommer inifrån…jag har just blivit bjuden på varm glögg av en god vän och snart ska jag få ta av mig skridskorna..fast jag tycker om vinter och vinterbilder…så lite sanning finns det…håll till godo !
Här kommer lite julbilder och de är inte heller från i år (inte än i alla fall…?).
 
 

5 kommentarer

Under sanningar och lögner

11 december, 2005 · 11:16

Mer Gratulationer !

Ett litet Grattis till mig själv ! Jag har vunnit BeJi Treplektras tävling i BeJi-kunskap ! Och fått pris ! Välförtjänt ? I alla fall oväntat ! Jag som aldrig (inte så ofta ) vinner några tävlingar blir glad som ett barn. Tack BeJi !
 

Och Grattis svenska folket och världen till en lyckad ”körfest” i Blå Hallen ! Så där ska det gå till. Lite uppsluppet  och vackert, musikaliskt, och för att vara Nobelfest, relativt avspänt ! Precis som en riktig körfest ska vara !
Tyvärr såg jag inte mycket av de bekanta jag hade i salen, fast jag spanade mycket efter en blågrön klänning ! Lite för mycket fokus på de Kungliga kan man tycka…
Och ett litet Grattis till mig själv igen som äntligen (Är man långsam så är man…) har fattat hur jag ska lägga in mina bilder i texten så där fint som Aniara och ni andra Bloggfotokonstnärer gör !
Det firar jag med en Missetavla. Visst är hon fin?!
(Fast hur gör jag för att bilderna inte ska visas längst ner också ? En julnöt till att
knäcka…hm…)
Och apropå körfest ! Kanske finns det biljetter kvar…kanske inte….!?!
 

3 kommentarer

Under Underhållning

10 december, 2005 · 12:16

Nobelpris

Grattis till alla nobelpristagare ! Hoppas att ni tyckte att det var värt mödan. Det är ju en stor dag i Sverige också, denna dag. Tänk ändå vad denna krutgubbe kunde hitta på…
Apropå pris…var det någon som såg honom som skötte lottningen till Fotbolls-VM för Herrar igår ? Där kan man snacka om att hålla många bollar i luften. Samtidigt som han höll reda på i vilken ordning lotterna skulle tas och av vem, förklarade han det på minst fyra olika språk och dessutom talade han till varje lottdragare på dennes eget språk, samt gav dem små personliga kommentarer som;"Det är första gången du får dra nu", osv. Samtidigt verkade han helt avspänd och charmant. Makalöst ! Han kunde vara värd ett nobelpris, eller åtminstone någon liten "guldboll". Han visade prov på samma målmedvetenhet och vänlighet som Ronaldhino !
Jag läste imorse, apropå VM att Brasilien med deras kulturminister (Gilberto Gil) i spetsen vill bättra på Brasiliens image under och före VM genom att sprida lite annorlunda och oväntad kultur från Brasilien istället för den lite schablonartade…
Jag undrar om inte vi i Sverige skulle behöva bättra på vårt rykte lite också efter Tsunami-eländet…. Kanske kan Pagrotsky och Freiwalds slå sina "kloka" huvuden ihop och göra något annorlunda för att bättra på ryktena om den klantiga krishanteringen….för det är ju naturligtvis bara illvilliga rykten, eller ? Det kan ju inte vara något grundläggande fel på Göran Perssons regering.
Jag har växt upp i det här socialdemokratiska folkhemmet Sverige och känner en stor tillhörighet med detta land och denna politik, men jag visste inte att socialdemokrati var samma sak som maktfullkomlighet….Jag menar…är det inte det det är frågan om ? Att tro att det är man själv som är den enda som kan rätta till de problem som man själv har varit med om att skapa ?
Thailändarna själva var ju tydligen bättre på det där. Kanske kan man lägga ut krishanteringsarbetet på entreprenad till något annat land ?  Förslagsvis Thailand…de har ju en viss vana nu, och vet hur vi svenskar brukar fungera i katastrofområden.
Nej, jag vill inte skämta om så hemska saker och jag tycker inte att man kan skylla all världens katastrofer på Göran Persson heller.  Jag bara raljerar en aning. Om man skjuter problemen så långt bort man kan så går det bra. Bara man har ryggen fri…Han gör nog till stora delar ett bra jobb. Felet är bara att han är nöjdare än han borde vara. Inställningen han har till sig själv och sina medarbetare är felaktig. Det går inte att vara ångerfull och besserwisser på samma gång. Man måste välja ödmjukhet någon gång i sitt liv. Varför inte vid detta tillfälle, Göran ? Din tid är nu ! Carpe Diem.
Du har ätit kakan nu och den var god, men du kan inte ha den kvar…
 

1 kommentar

Under Gratulationer

3 december, 2005 · 16:42

TV

 

Tittar jag på TV ? Jovisst. Ibland alldeles för mycket och ibland hinner jag inte för allt annat liv jag lever. Men visst är TV bra att ha ibland. Jag tycker nog att det är svårt att låta bli att titta på Aktuellt eller andra nyheter…särskilt om jag inte har hunnit läsa tidningen på morgonen. Sen finns det andra program som jag faktiskt har svårt att vara utan numera. Återkommer till det.

Veckans fundering är: Om jag är musiker och går på fest tycker jag förstås att det är ansträngande att alltid behöva ta fram gitarren och kompa allsång, exempelvis. Är jag komiker orkar jag säkert inte heller gå bort och vara rolig jämt. Är jag politiker vill jag väl inte alltid diskutera politik….men….är jag utrikesminister bör jag inte då vara naturligt nyfiken och intresserad av utrikesnyheter ?

Om jag inte fick, som jag tycker, nog information av mina vanliga informationskällor, slår jag inte på TV:n då av ren nyfikenhet ?

Tydligen fungerar det inte så för vår nuvarande utrikesminister. Det gör mig faktiskt förvånad…Jag skriver inte det här för att döma någon, men visst är det lite konstigt ?

Egentligen tror jag att det är fel från början med det här med ministerposternas utdelande . Man blir inte utrikesminister för att man är särskilt kunnig eller intresserad på området utan för att man råkar vara god vän med statsministern, eller….I fallet Anna Lind gällde säkert inte detta. Hon såg till att sätta sig in i alla frågor ordentligt, vilken post hon än hade, men det berodde på att hon var en sällsynt engagerad och nyfiken människa och inte för att hon var en proffessionell politiker. Det hjälper förstås till att vara erfaren politiker i vissa fall, men för det mesta verkar det vara mer själsdödande och avtändande. Hur kommer det sig annars att man som Leila Freiwalds, vägrar att slå på TV eller radio när man hör talas om en av tidernas största katastrof ? Jag tycker nästan att det är värre än att gå på teatern trots att man känner till (om hon nu gjorde det ?) att något förskräckligt har hänt ett stort antal landsmän i främmande land. Att som utrikesminister inte vilja veta hur det står till i världen…Jovisst hade hon som många andra semester, men hon har ett annat uppdrag än de flesta och framförallt…hon borde ha ett större intresse och engagemang än de flesta…annars tycker jag att hon kan jobba på vilket kontor eller annan arbetsplats som helst där inte samma typ av engagemang krävs. Därmed inte sagt att man inte behöver engagemang på kontor eller andra arbetsplatser, men man har definitivt inte samma samhällsansvar någon annanstans !  Jag skulle känna mig generad och skamsen, åtminstone, och inte skylla på någon stackars tjänsteman som inte hämtade faxet.

Herregud, Leila…hade du inte betalat TV-avgift ?

Ska du ha en    i ögat ?

 

Nu till min egen dagsfärska TV-topp, fri från förnedrings-TV och våld och ständiga reklamavbrott ! Sånt som jag ogärna missar, helt enkelt.

  • Lite som du (suverän rollbesättnig och oväntat kul)
  • Adventskalendern (Klas Östergren är spännande som manusförfattare även till barnprogram. Bra musik.)
  • Kvalster (Ann Petrén kan aldrig bli fel)
  • Karin Hjulströms 21:30 (Nästan alltid roliga och oväntade möten)
  • Nyhetsprogram som Agenda. (Lite allmänbildning vill man ju ha.)
  • På spåret (en gammal klassiker som är kul om man vill ut och resa i TV-soffan)

3 kommentarer

Under Underhållning

23 november, 2005 · 20:03

Naturligt

 
‘
Hund eller katt ? Jojo, att det finns olika åsikter. Men det är bra ! Mångfald berikar !
 
Crazy Yoda skrev häromsistens om hur tokigt det kan bli när man tolkar bibeln  bokstavligt. Läs det !
 
Apropå detta kom jag då att tänka på hur även icke-religiösa människor med smått homofobiska tendenser, kan referera till att homosexualitet inte är naturligt !
"Naturligt ?"  frågar jag mig.
Är det naturligt att flyga ? Är vi födda med vingar på kroppen, kanske ?
Är det naturligt att simma ? Har vi simhud mellan tårna eller inte ?
Är det naturligt att rulla fram i bil ? Borde vi inte ha skapats med hjul då ?
 
Är det naturligt att män slår sina fruar trots att de har lovat (inför Gud, kanske) att älska dem i nöd och lust ?
Är det naturligt med kannibalism ? Nej, men ändå har det funnits människor som äter varann för att överleva.
Survival of the fittest..
 
En del vilda djur är homosexuella ?
Är de inte naturliga ?
Och om inte…
 
Vilka är naturliga om själva naturen är onaturlig ?
 
"Naturen" är ett töjbart och föränderligt begrepp och  inget absolut sant !
 
Det finns en mångfald inom alla populationer och samhällen.
Onaturligt ?
Det mest onaturliga är väl när människan stör balansen i naturen så att en viss djurart eller växt brer ut sig på bekostnad av andra…men det är en annan historia.
Låt oss lyssna till lite musik !
Hur onaturligt som helst. Men bra !

10 kommentarer

Under Mänskligt

21 november, 2005 · 16:01

Husdjur

 
 
Nu har jag lärt mig av Björn (han med den blå bloggen som nu har ändrats till isblå, ni vet) att man kan ha andra husdjur än katter och finna ett visst nöje i det….
Av Lennart, "vetenskapsmannen" (finns länk sist på min "egen lista"), har jag lärt mig att man kan lära en katt sluta klappra med tänderna när den ser en fågel, om man bara tränar den..
Aniara undrar vad hon ska göra med en katt när den väl har jagat bort alla hennes möss. Tja, du kan ju prova att adoptera en på låtsas. Jag trodde inte heller att jag var husdjursmänniska förrän jag fick två ljuvliga djur på halsen ( och nu menar jag inte de här ovan) som lärde mig en hel del om ordlös kommunikation och sorglös lek med snören och mjölkförpackningsflärpar. Apropå ordlös…har jag också lärt mig av Björn  att det ibland kan bli lite strunt på bloggen och man kan var nöjd ändå…? Eller…?
Och här lite tvättäkta husdjur !!! Dvs mina egna… Nu har jag släppt ut dem på…nej inte grönbete, utan på video !!!…

11 kommentarer

Under Nyheter och politik

18 november, 2005 · 16:40

Vitt på taken…

Så har tiden återigen tickat på…Aggressioner eller ej, men det här med idrott är dubbelt. Å ena sidan förenande av människor från skilda delar av världen i klubblag där skicklighet och pengar styr verksamheten och å andra sidan landslagsspel där idealism, ära och nationalism står högst på dagordningen. Men landslagen kan aldrig köpa loss sina spelare från de rika klubbarna utan bara vädja till allas goda vilja. Att ge sig ut och "kriga" (?) för sitt land och kanske riskera sitt framtida jobb i den eftertraktade klubben eller lyda order från arbetsgivaren och bli kallad svikare av sina landsmän. Visst blir vi stolta när Zlatan gör mål  för Sverige men egentligen värmer det lika mycket när de svenska pojkarna vinner ära och berömmelse ute i världen fast de bara spelar för sitt lag. Det här med landslag kanske snart är passé. Eller rättare sagt: Har det någon betydelse ? Vem eller vilka är det egentligen vi hejar på ? Vi svenskar hejar väl snart lika mycket på Englands fotbollslag som på vårt eget, tack vare Svennis. Det finns vissa fotbollsspelare som byter sitt medlemsskap från ett land till ett annat för att få chansen att spela med i ett VM eftersom det första medlemslandets landslag har för många bra fotbollsspelare.
Bör vi verkligen hetsa så mycket kring landslagsspelet ? Se på Turkiet och Schweiz ! Ju mer det haussas upp kring detta VM-slutspel, desto mer våld…eller ? Eller är det tillhörigheten eller bristen på densamma som är grundorsaken ? Att inte få vara med. Antingen jag är turk eller svensk är det en skam att bli degraderad  och inte höra till eliten. Precis som i det övriga samhället. Precis som i Frankrike. Apropå…
 
Det finns en kvinna med algerisk bakgrund i Frankrike (kommer inte ihåg vad hon heter) som hävdar att det alls icke har med fattigdomen i förorterna att göra att bråket har uppstått.  Det har med den patriarkala strukturen i de nordafrikanska invandrarnas familjer att göra. Det är de unga männen som är ute och härjar och bränner bilar i ren frustration över att de inte kan behålla sin makt i familjen när tjejerna (systrarna) vill och kan närma sig det franska samhället. De unga männen står kvar och stampar i den konservativa traditionen men de unga kvinnorna vill utvecklas, utbilda sig och få ett eget liv.
 
Intressant, tycker jag. Det finns som bekant inga enkla sanningar.
 
Det enda enkla och sanna just nu är att det är helg och att det ligger ett litet tunt vitt täcke på taken här mittemot. Trots denna kyla har jag cyklat till jobbet idag. Ville inte riskera att brist på tunnelbanetåg, på grund av strejk, skulle hindra mig från att komma i tid till jobbet, vilket jag nästan inte gjorde ändå…Men det är en annan femma !
Ha det gott ! Och lyssna !

6 kommentarer

Under Tid

10 november, 2005 · 22:50

Konsert

Så var det dags för konsert igen !

Härligt sångbar musik med stor orkester och stor kör. Ibland är det väldigt roligt att sjunga och fläska på med allt man har och känna sig som en operakorist i kubik. Men det får inte bli någon vana !! Man kan bli sån… 

Jag tror i det här fallet att publiken kan ha lika roligt som de medverkande. Sångglädje smittar nämligen. Det är inte alltid fallet när musiken är för svår och styckena för långa och koristerna ser ut att vara för invecklade i notlinjerna och dess figurer. Så icke nu ! Välkomna på söndag alltså ! (se bild.)

Annars verkar det handla mycket om aggressivitet i dessa dagar. I Frankrike inte minst och kanske med all rätt…?

Men även vi här hemma  pratar och skriver gärna om det. Vissa idrottsledare allrahelst. I idrottssammanhang är det tydligen helt OK att vara lite "aggro" och att "ge och ta", som det så fint heter när man menar att en riktig karl ska väl tåla en smäll på käften och nog ska man väl få ge igen då också…Men på en armlängds avstånd från plan är det inte längre OK utan då är man plötsligt hulligan och monster och slödder och "you name it". Utanför en fotbollsplan får en man heller inte visa några som helst känslor av någon art. Framförallt inte omfamna och småjucka sina (manliga) kolleger på jobbet, om man tycker att de har gjort något riktigt bra.  På en fotbollsplan får man och bör man visa alla sina heta känslor för att bli en riktigt lyckad idrottsman. Framförallt då sina aggressiva känslor för annars har man ingen vinnarskalle och har man inte det är man inte vatten värd i dessa sammanhang. Svårt för småkillar att veta var gränsen går. När ska jag vara snäll och varför ? Vad har jag för det ? Då blir jag en förlorare och vem vill ha en loser ?

Och egentligen…Tänk om man någon gång satsade på de där småkillarna som är justa och snälla från början. De kanske skulle bli hejare på att göra mål och tänka ut smarta passningar för de hade tid över eftersom inte all deras tid går ut på att ge och ta smällar. Att hämnas och brösta upp sig inför andra för att sätta sig i respekt. Det måste ta  så mycket energi och tid från  focus på själva sporten i fråga (förstod ni den meningen är ni duktiga !).

Tänk om en musiker la ner så mycket kraft på att klippa till sina kollegor i de andra stämmorna…"Den där jävla basisten nuddar alltid min arm med sin stråke..Jag ska meja ner honom med min dragbasun så fort jag kommer åt….då ska han få, den jäveln ".  Hur  skulle Mozart låta då ? Inte mycket till musik, i alla fall !

Nej, lägg ner tid och kraft på det du är här för att göra och inte en massa onödigt tjafs och har du lust att slåss så gör inte det !  Mitt enkla råd.

Och glöm inte att musik många ädla känslor föder !

Lev väl. Vi ses och hörs (på söndag).

3 kommentarer

Under Musik

4 november, 2005 · 21:44

Minns i November…

Så var det tid för båtupptagning och plantering av fådd ros, inplockning av trädgårdsmöbler….Är det verkligen slut nu ? Rosen mot husväggen (se bild) tycker inte det, men kom igen om en månad. Det ska visst bli arktisk kyla i vinter. Tro det ?

Än så länge cyklas det dock och mitt regnställ som jag fick i födelsedagspresent av sambon funkar perfekt.

Vad mer ?

Vi har fått nya grannar..Katterna älskar kartongerna efter deras nya möbler och datorer som står ute på "svalen", som man säger i Göteborg.

Egentligen har jag inget vettigt att säga, utom att jag lever och har hälsan, trots ytterligare en hektisk vecka på jobbet. Konstigt…Ändå är det novemberlov, men vi har haft studiedagar och skolutvecklingsgrupparbeten. Och så lite Halloweenfirande med barnen på fritids (ja, just…ni hörde rätt….vi jobbar faktiskt med barn på skolorna fortfarande, inte bara papper och planeringar). Jag har hört att det ursprungligen var en irländsk sed ,så lite irländsk whiskey passade bra att fira med på hemmaplan, sen.

Och idag fick huvudet ligga på sné, tack vare det, men lite får man offra.

 Har lånat hem en videokamera i helgen så nu blir det leka av med snygga vinklar och videoredigeringsprogram. Man ska inte sluta leka ens som 50+, då kan man stagnera alldeles och de gråa hår som redan har visat sig verkar mer än rättvist välplacerade.

Och katterna får båda huvudrollerna. De har förmånen att åldras med grace. De vet inte hur priviligierade de är…

Tillbaka till filmstudion, således…

7 kommentarer

Under Tid

28 oktober, 2005 · 17:13

Avstickare

Kryp
Kryp,
kryp upp ur mig,
du lilla avstickare
och gör mig möjlig…
 
Dikten ovan hade jag med mig till några kurser i att skriva poesi, för ett antal år sedan. Det var varken fel på kursen, lärararna, grupperna, eller ens mig och min dikt. Det var bara det att den lilla avstickaren, "lilla a" aldrig kände sig riktigt hemma i sammanhanget. "För litterärt", sa "Lilla a". Efter mycket musicerande, pratande och skrivande, hittade hon till slut ett hem i millrolls blogg. "Lagom pretentiöst", sa "lilla a" och förvandlades i ett nu till "lilla b" (Lilla bofast).
 "Här kan jag få min infall i lugn och ro och skriva och tycka när det behagar mig !"
Men, ack ! Vart tog då "lilla a" vägen ? Kanske kryper en ny "lilla a" upp ur "lilla b" ?
Som en rysk docka…
 
Låt oss hoppas det, för utan "lilla a" ser jag inga möjligheter….
 
Trevlig helg !

5 kommentarer

Under Poesi