20 oktober, 2005 · 21:48

Grattis Göteborg !

Musikstad i Väst !

Om ni undrar var själva musiken finns i Göteborg, kan jag meddela att det är i radions program 2 och det är den kanalen som har utsett staden i fråga till årets musikstad, om ni inte redan visste det !? Idag spelas under i stort sett hela dagen levande musik från olika ställen i Göteborg, bla Nefertiti (jazzklubb) i kväll. Kanske kan vara nåt ?

Jag ska nog lyssna lite, men inte halv åtta, för då tänkte jag titta på programmet om fotbollsspelaren Marta från Brasilien. Hon kan dribbla med både boll och gitarr. Hoppas på sambafotboll…

Trevlig helg på er alla gamla bloggare !

7 kommentarer

Under Musik

17 oktober, 2005 · 17:37

Tycka korist trist…?

Icke tycka om korist, tycka korist trist…

Det är en vanlig föreställning bland många att korister i allmänhet och körsång i synnerhet är ganska trist. Framförallt verkar många recensenter i DN tycka väldigt illa om körsång, alternativt vara totalt ointresserade. Det är liksom inte ballt att smälta in i mängden och försöka sudda ut sin personlighet för det allmännas bästa, gissar jag att många tänker. Kanske typiskt "svenskt"…(och där har de rätt för svenskar är ett körsjungande folk). Det ringde en kille från DN i somras för att fråga om jag hade några klagomål på tidningen eller om jag tyckte att det fattades något. Då sa jag just det, att jag tyckte att det fattades recensioner överhuvudtaget av körkonserter, eftersom det pågår ständigt, detta sjungande i kyrkor och konsertsalar. Någon liten recension kunde man väl tänka sig ? Eller en notis bara ?

"Körkonserter ?" sa han förvånat. "Är det inte lite smalt ?"

Smalt ? Jojo, det är en av Sveriges största folkrörelser. Till för några år sedan var det den allra största, men sen gick visst idrottsrörelsen om.

Nå, men i alla fall…

Jag kan hålla med om att man kan verka lite "beige" om man alltid vill stå och smälta ihop med tapeten och bara låta vackert och att körsång ibland kan bli menlöst när alla står och sjunger något de inte begriper (om man sjunger på ett främmande språk, exempelvis) men känslan som infinner sig när alla sjunger rätt och rytmiskt med samma uttryck kan ju vara så häftigt att det vida överstiger allt annat. Dessutom är det en konstform som många kan delta i utan att behöva bli proffs för det och många amatörkörer har ofta mer uttryck och känsla än de "stackars" proffsen som pga tidsbrist bla måste läsa noter och ibland direkt på konserter läsa noterna a prima vista (för första gången). En del har ju sådan rutin att de klarar det också, men konserten blir sällan roligare av att folk står och blåläser i noterna som om det vore en god bok och inte vill bli störd.

Hursomhelst är det en mycket demokratisk form av musicerande där alla behövs lika mycket, såväl amatörer som proffs och män och kvinnor har också samma värde. Den som själv deltar i en sådan typ av aktivitet (och det gör ju många svenskar, som jag nyss påpekade) har också större glädje av att lyssna på andra som musicerar, eftersom man vet vilket arbete som ligger bakom och dessutom uppövas lyhördhet och kunnande om musik. Körsång och/eller ensemblespel (om man heller spelar än sjunger) är helt enkelt utvecklande och roligt för hela mänskligheten och det borde höra till de mänskliga rättigheterna att få delta i dylikt musicerande….

Ja, jag vet att det finns tusentals musiklärare som har tagit död på många barns sångintresse, men det är förhoppningsvis slut på det snart för musiklärarutbildingen har gudskelov moderniserats en hel del under de senaste 50 åren. Nu när alla ska bli IDOL-vinnare, fast vi vet att det är få förunnat, är det för väl att det finns

körsång där man kan få se ut som en tönt och vara det också, men ändå få vara med och sjunga och ha roligt tillsammans med andra utan krav på att bli bäst och vinna för att få vara med.

Om körsångarnas anseende höjdes en aning, kanske den sjuka hetsen på ungdomar att alltid måsta ta för sig och vara någon speciell och häftig typ, inte skulle få sådant grymt genomslag ?

Så om du kan och vill sjunga: Våga vara en "tönt" och gå med i en kör och sjung !

Det är inte bara ett stort steg för dig, det är ett litet för mänskligheten också (eller hur det nu var…).

Och så lite bilder: Dagens födelsedagsbarn heter Hanna och fyller 2 år. Hon har fått en leksaksråtta och en boll idag.

(Misse fick också en råtta som tröst, för vi vet inte när hon fyller, bara vilket år.

Man måste ju vara lite rättvis.)

7 kommentarer

Under Musik

13 oktober, 2005 · 17:55

mer feminister

Det här var roligt !

Lite diskussionspigga bloggare. Det finns som sagt en del att säga om Fi, om Gudrun, om Tina Rosenberg, om forskare, om journalister, om politiker och "you name it !"

En sak; Jag har inte tänkt att rösta på Fi men jag har inte något personligt emot varken Gudrun S. eller Tina R.

Jag håller väl inte direkt med om allt jag har hört att de pläderar för eller emot. Problemet är snarast att nästan allt jag har hört om detta parti och deras åsikter är NEGATIVT beskrivet och då tycker jag att det börjar osa katt (varför säger man så egentligen?). Har de egentligen fått en ärlig chans att förmedla sitt budskap ? Om de har det, undrar jag ändå inte om deras ord har förvrängts eller lösryckts ur sitt sammanhang. Jag tycker också att det är ett problem att inte veta hur det egentligen är utan bara få en massa indirekt information. Sedan Gudrun Schyman blev en framgångsrik partiledare i vänsterpartiet har alla bilder av henne i pressen varit fula och nervärderande. Alltid med någon trist grimas eller i någon ofördelaktig dager. Kolla själva får ni se ! Med detta vill jag bara säga att medierna är inte opartiska ! En framgångsrik kvinna får aldrig tro att hon är något. Sedan kan jag hålla med om att Gudrun har gjort mycket dumt liksom många andra också har, men som jag ser det har hon fått plikta mer än en man hade fått göra i samma situation. För att inte tala om Tina R. då… Jag tycker att Lisa verkar påläst ifrågan och gillar synpunkterna om hennes avhandling och det är väl en sak om Tina R. har gjort fel eller inte, men ska man ha rätt att gå till sådana personangrepp som många tar sig friheten att göra ? Nästan ingen tar upp vad avhandlingen handlar om på riktigt. Alla diskussioner i media överhuvudtaget tenderar att likna pseudodiskussioner.

Om en del män känner sig personligt förorättade när feminister i allmänhet och Tina R. i synnerhet, talar om patriarkatet som en dålig företeelse tycker jag som Aniara, att det är synd att de/hon förstör för feminismen, fast jag är inte lika säker på att det är Tina Rosenbergs fel. Hon kanske helt enkelt är felciterad. Och det vore ju ironiskt i just hennes fall !!

(P.S. Idag har Tina Rosenberg skrivit själv i DN. Ska nog läsa vad hon har skrivit innan jag uttalar mig mer i frågan…D.S.)

Hur som helst tycker jag att män är precis lika mänskliga som kvinnor och ska behandlas på ett lika mänskligt sätt och det är väl just det som är poängen med feminism. Att vi ska bli rättvist bedömda och behandlade av varann, vi två udda sorter av mänskligheten som kallas män och kvinnor.

Och mina diskussionslystna bloggarkompisar gillar jag oavsett kön. Så det så !

4 kommentarer

Under Mänskligt

11 oktober, 2005 · 17:32

Feminister

Det är skottpengar på feminister nu. Har ni märkt det? Särskilt Tina Rosenberg ligger risigt till. Det är ju klart …Hon angav källan till sina citat ovanför citaten istf under citaten i sin avhandling!!!! Professor och allting. Och vilken konstig vetenskap….genus…vadå ?

Jamen, hur kunde hon ? Hon kunde väl räknat ut att någon nitisk (manlig) politiker skulle avslöja henne som fuskare och värd att kölhalas tio gånger om. Vad finns egetligen för ursäkt ? Nada !

Det är klart att man blir mordhotad då.

Jag har inget mer att tillägga än:

Fram med kanonerna och fyra av, alla stora starka karlar innan vi blir invaderade av…..ja, det vet i sjutton.

Men, ändå…

Och så lite kärlek på slutet (lite vanlig sund kärlek och inte sån`t där snusk som…ja, ni vet)

4 kommentarer

Under Kärlek och politik

6 oktober, 2005 · 16:31

Bloggtoppen

OK ! Nu har jag gjort det här med "bloggtoppen-länken" av pur nyfikenhet för att se hur man gör och vad det är. Min blogg skall också denna vägen vandra, således. Inte för att jag vet vad det ska vara bra för…och på MSN måste man lägga in koden för varje ny post. Jag tror att jag redan har gett upp. Någon vidare tävlingsmänniska är jag nog inte. Varför kämpa när man kan ge upp på en gång ? Skämt åsido. Kan vara kul att se om mina favoriter bland bloggisterna har kommit upp sig på listan…och häromdagen läste jag Bodil Malmstens blogg. Det var ju också kul. Med en "riktig" författare, menar jag. Fast egentligen har jag nog lika stort nöje av vännerna Aniara, Kerstin, Badaren och alla er andra som jag har haft nöjet att bekanta mig med på sista tiden (ingen nämnd, ingen glömd). För om sanningen ska fram…att Bodil kan skriva fantastiskt roligt och bra kommer ju inte som en överraskning direkt, men att det det finns så otroligt många andra som skriver så himla mycket och roligt och intressant, det hade jag ingen aaaaning om !

Bilden nedan antyder att någon, exempelvis jag, röjer ny mark !

7 kommentarer

Under Datorer och Internet

3 oktober, 2005 · 19:34

Allting över…

Nu är den värsta veckan över !! Mycket på jobbet och mycket körsjungande. Grannar som vill umgås och arbetskamrater som ska firas. I lördags hade vi en fin konsert och det kom en hel del publik. Det känns ju bra och inte så onödigt då att man nästan har repeterat ihjäl sig veckan innan. Och nu går livet vidare….

Faktum är att jag redan i fredags hann med en fika under almarna i Kungsträdgården i solskenet. Den där totala avslappningen infann sig och bara njutning stod på schemat. Jag tänkte att jag bodde i världens vackraste stad.

Jag vet att många protesterar…kanske ? Jag menar, nog finns många mycket häftigare eller mer exotiska eller mysiga städer, men knappast vackrare. Men det allra häftigaste var att jag hade tid att sitta alldeles still och bara tänka på ingenting. Nästan som på den gamla goda tiden i AS (Apatiska sällskapet). Fast det här var lite mindre apatiskt. Dock inte mindre stillasittande. Jag undrar om jag delar förtjusning över detta mycket enkla nöje med någon annan här på jorden ?

Hur som helst …. Tid att tänka, tid att inte tänka, tid att bara vara och tid att inte vara just någonting…ger ni er själva det någon gång ? Det måste ju vara som någon slags meditation. Jag har aldrig provat det, men jag inbillar mig att jag har en naturlig fallenhet för sådan aktivitet("flegmatisk", sa man nog förr att man var).

Så efter en hysteriskt överbelastad vecka försjunker man i absolut ingenting. Men det märkliga är ju att ju mer man har att göra, desto mer hinner man med. Det är den där gamla lagen om att energi alstrar energi….

Ibland kan ju också någon "sno" energi av en. Hur mycket man än donar och ger av sig själv, är det någon som suger i sig det där lilla extra man har och lämnar inget kvar.

Nu har jag också lärt mig att den värsta typen av stress är den s.k. "känslostressen" som människor drabbas av om de tvingas att proritera vilka/ vilken de ska "rädda" i nödsituationer. Om man t.ex. jobbar på sjukhus och får in flera brådskande akuta fall samtidigt och man är ensam för att kollegorna på avdelningen är sjuka. Det är i typiska vård- och omsorgsyrken som denna typ av stress kan uppstå . Och inom vilka yrkesfgrupper jobbar vanligtvis kvinnor ???

Det var alltså därför som kvinnor sprang in i den berömda "väggen" först ! För att de helt enkelt drabbades av den farligaste typen av stress, och inte alls för att de var "svagare", som en del (män ?) inbillade sig i början.

Och då förstår jag också varför jag kan känna mig så trött av mitt jobb ibland fast jag inte alls tycker att jag jobbar ihjäl mig, rent tidsmässigt.

Är alltså "tid" inte en storhet i sig själv ? Bara dess kvalitet, om den är god, alltså.

Det spörs….vi hörs !

4 kommentarer

Under Tid

1 oktober, 2005 · 11:09

Konsert !

S O F I A K Y R K A

Lördagen den 1 okt 2005

KÖRKONSERT

Ryska ortodoxa hymner

Sergej Rachmaninov Prijidite, poklonimsja

1873-1943

Michail Ippolitov-Ivanov Blagoslovi, dusje moja Gospoda

1859-1935

Pavel Tjesnokov Dostojno jest

1877-1944

Aleksandr Archangelskij Simeons lovsång

1846-1924

Dobro Christov Chvalitje imja Gospodnje

1878-1941 Alexander Klimentov, bas

Eskil Hemberg Till den högste Guden

1938-2004 Elin Andréasson, sopran

Javier Busto O sacrum convivium

f. 1939

Maurice Duruflé Notre Père

1902-1986

Franck Martin Mässa för två körer

1890-1974

Sofia kyrkokör

Arne Johansson, dirigent

Kollekt till musikverksamheten i Sofia mottages tacksamt vid utgången.

Välkommen till körkonsert i morgon kl 18 – Cantores Sofiae sjunger verk av Britten, Rheinberger, Olsson. Åsa Burman Laxvik, dirigent, Arne Johansson, orgel. Nästa lördag kl 15 gästar Berliner Mozartchor oss, sändagen den 9 okt kl 18 framför Sofia kammarorkester verk av Schnittke, Pärt, Sibelius, Levitt och Tjajkovskij. Välkommen, fri entré!

Prijidite, poklonimsja.

Kom, låt oss tillbe Gud, vår konung.

Kom, låt oss tillbe och falla ner för Kristus, vår Gud och konung.

Kom, låt oss tillbe och falla ner för Kristus själv, vår konung och vår Gud.

Kom, låt oss tillbe och falla ner för honom.

Blagoslovi, dusje moja Gospoda

Lova Herren, min själ. Lovad vare Du, Herre!
Lova Herren, min själ, hela mitt jag vill prisa Hans heliga namn.

Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör.

Han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar.

Han räddar mig från graven och kröner mig med nåd och barmhärtighet.

Lova Herren, min själ, hela mitt jag vill prisa Hans heliga namn.

Dostojno jest

Sannerligen är det värdigt att prisa Dig salig, Gudsföderska, Du evigt saliga och rena Moder till vår Gud. Högre vördad ön keruber och ojämförligt mera ärad än serafer, Du som orörd födde Ordet, sanna Gudsföderska, Dig prisar vi storligen.

Simeons lovsång Herre, nu låter Du Din tjänare gå hem, i frid som Du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen, vilken Du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.

Chvalite imja Gospodnje

Lova Herrens namn, lova Honom, ni Hans tjänare. Halleluja.

Välsignad vare Herren från Sion, han som bor i Jerusalem. Halleluja. Bikta dig inför Herren, ty Han är nådig, hans barmhärtighet varar i evighet. Halleluja.

Till den Högste Guden.

O allsmäktige Fader, i vars hand sig jorden rör. Hela världen är ett nystan, som du vrider och betraktar, och till Son och Ande gör. Volo, volo.

Lapsk bön från Arjeplog.

O sacrum convivium

O sacrum convivium in quo Christus sumitur. Recolitur memoria passionis ejus. Mens impletur gratia et futurae gloriae nobis pignus datur.

O heliga nattvard, i vilken Kristus mottages. Vi sänks i sorg över hans lidande. Själen fylls av nåd och glädje över den härlighet som väntar oss.

Notre Père

Notre Père qui es aux cieux, que ton nom soit sanctifié, que ta règne vienne, que ta volonté soit faite sur la terre comme au ciel. Donne nous aujourd’hui notre pain de ce jour, pardonne-nous nos offenses comme nous pardonons aussi à ceux qui nous ont offensés, et ne nous soumets pas à la tentation, mais délivre-nous du mal.

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

1 kommentar

Under Musik

28 september, 2005 · 20:59

Konfliktlösning

Tänk om vi om hundra år får se en annan typ av konfliktlösning på jorden. Kanske har man kommit på att det är förkastligt att ta till vapen och våld. Att naturen skövlas och människor dör av krig och terror. Skulle man då inte kunna koppla in några av världens bästa konfliktlösare, nämligen en handfull förskole- och fritidspedagoger som inte gör annat (nästan) om dagarna än att lösa stora och små konflikter. Äntligen skulle kanske storpolitiska frågor föras ner på den nivån där de hör hemma, nämligen i sandlådan. Och där kan de kanske lösas utan att bomber och granater behöver fällas ?

Om hundra år eller….får vi vänta ännu längre ? Kommer det kanske aldrig att ske ?

Eller är det "a piece of cake". All världens konflikter löses imorgon dag bara alla kommer överens !!! Jag tror att jag delegerar uppgiften till alla och en var som vill vara med…sådärja…och en kopp kaffe till !

Som ni förstår har jag lite stressigt med allt möjligt annat än bloggen nu. Har förresten varit på kurs om "Balans i livet". Stresshanteringskurs. Det var väl bra, men alla fick en hemuppgift: att skriva upp allt som stressar en, och sedan en lista på allt som motverkar stress. Men hur ska jag hinna med det ? Den listan kan bli lång. Men att andas är bra ! Jag börjar med det. NU. Och så får världspolitiken komma så småningom. Det gäller att prioritera. Ska jag börja med de asylsökande barnen eller Gaza, eller kanske..? Det är lite mycket nu. Nej, visst nej, jag skulle delegera….Få se nu; "Britta i Kungsängen" får ta Irak-frågan. Hon har skinn på näsan och har jobbat länge med stökiga pojkar. "Anders i Rinkeby" kan kanske hjälpa till. Det är alltid bra att vara två !

Nej, nu har det väl alldeles slagit slint, säger ni. OK. Men var ska man börja, då ?

Jag går och jobbar och repeterar med kören så länge…(för tredje gången den här veckan.)…medan ni tänker ut något bra alternativ. Men känn er inte stressade för all del ! Andas genom näsan. Tre gånger. Höstluften är uppfriskande. Eller lyssna till lite vacker musik. Kan också vara avstressande.

Lycka till !!

5 kommentarer

Under Nyheter och politik

22 september, 2005 · 20:50

Avslöjad !?!

Om man får för sig att man ska röja bara delar av sitt liv eller sin identitet på nätet så kan man nog nästan räkna med att inte lyckas. Om någon verkligen vill veta vad jag heter eller var jag bor och med vem, samt var jag jobbar så är det klart att den personen kan "hacka" sig fram till det om det verkligen skulle vara nödvändigt, men vem bryr sig egentligen ? Så länge jag inte har något kriminellt i mitt förflutna lär jag klara mig (det enda plump jag kan komma på är att jag hade ett gäng oåterlämnade biblioteksböcker hemma i flera år). Men det är ju skillnad på identitet och personlighet. Jag gav mig ju inte in i den här bloggarverksamheten för att verka mer opersonlig men heller inte för att röja mina innersta hemligheter (om man nu har så många i min ålder…). Man kan ju heller inte drömma om att vara objektiv eller verka saklig. Heller inte lyrisk eller poetisk om man nu inte är poet. Ändå har jag haft någon slags idé om att jag är just allt det där omöjliga plus lite till som jag inte hade tänkt att berätta om. Och vad hade jag för det….?

Nu har jag alltså grunnat ett tag på hur i all världen Soulways (se kommentar i "förra numre"t) har fått för sig att jag aldrig tappar fattningen…det kan inte vara något jag har skrivit, snarare något jag inte har skrivit ? Det brukar ju vara så i dagliga livet, att det en människa gör allt för att dölja, blir extra tydligt i stället. Extremt långa personer brukar kuta med ryggen tex och korta kanske döljer ett mindervärdeskomplex på annat sätt. Och så blir det just kutryggen man ser…O fasa !

Men hur framgår det då att jag försöker dölja att jag aldrig tappar fattningen ? Och gör jag inte det då ? Är jag avslöjad eller kanske bara en aning förlöjligad ? Kan jag faktiskt inte dölja mer på nätet än jag kan för mina "vanliga", men ack så ovanliga vänner som känner mig bättre, och på ett bättre sätt ?

Nå…hela denna utläggning ovan tycks mig nu bara vara en enda lång omedveten plädering för att Soulways har rätt. Fast jag vet att hon har fel ! Jag har faktiskt tappat fattningen…en gång gjorde jag det två gånger !!!

Jag cyklar alltså vidare, om inte tilltufsad så tillrufsad av en klapp på huvudet som fick mig att tappa…nej inte fattningen (fan tro´t), men styrfarten.

Men nu är jag på banan igen…

PROLOG:

Vart går vi nu ?

Vad gör vi med våra liv tillsammans ?

Det finns ännu tid att va still

och när vi vill kan vi känna kraften i tystnaden i det täta rummet emellan oss

som är kärleken.

Var är vi nu ?

Vad vill vi med våra liv tillsammans ?

Vi kan ännu höra sånger i våra bröst

och när vi vill kan vi höja vår röst

i tystnaden

i det varma rummet emellan oss

som är kärleken.

Vad har vi nu ?

Vad har vi gjort med våra liv tillsammans ?

Det finns tid att tänka om

Det finns kraft att göra nytt

Att ge liv åt tystnaden

i det tomma rummet emellan oss

som kan fyllas med kärleken

För kärleken är en evig kraft

i rörelse emellan dig och mig

i brusande stillhet

Ett dånande hav i ständig rörelse

mot ett evigt mål – att aldrig va still…

7 kommentarer

Under Datorer och Internet

15 september, 2005 · 17:47

Höst

Nu är det definitivt höst ! Jag har verkligen inget emot den tiden då man startar om. Man skaffar sig nya vanor och nya tag ska tas. Men det är ändå med ett visst vemod som vantar åker på när man cyklar till jobbet. Det är kurser och föräldramöten på jobbet. Med kören planeras nya resor…ska det bli Krim eller Cypern ? Och när solen lyser klara höstdagar känns det som om man flyger över Västerbron fast cykeln fortfarande inte har fått vingar. Nåja, lite andfådd blir jag ju, trots allt, men det känns lite lättare att andas än svettiga sommardagar när det inte hjälper hur lättklädd man än är (alltså inom anständighetens gräns), jag kommer ändå fram helt sjöblöt. Det där måste ha någonting med en viss ålder att göra också, förstsås…hm.

Nog om detta !

Nu vill jag också passa på att tacka för att min bön till "Moder Vår" på något sätt har hörsammats..Som genom ett under har det glesats ut i cykelstallet på "the basic ground" och jag kommer både ut och in utan allvarligare skråmor eller blåmärken och även cykeln är hel vid varje ut- och instigning.

För er som har följt min (korta) blogghistoria vill jag härmed deklarera att jag inte har fullföljt min ursprungliga storstilade föresats, att öva piano en kvart om dagen. Det känns lite snopet att det ska vara så svårt att skapa sig nya vanor som håller även när det blåser snålt. Jag menar en kvart…ska det vara så omöjligt ? När man ändå lägger ner tid på så mycket annat onödigt. Som att blogga t.ex. Fast det är ju ändå något positivt med det. Jag får kontakt med människor som jag aldrig annars hade haft möjlighet att bubbla med. Ett och annat skojigt tips och många roliga stunder får man ju också, tack vare bloggen.Och jag får tillfälle att skriva. Något som ju faktiskt är roligt att göra om man inte måste.

Men när jag tänker efter. Inte många stunder sitter jag och gör ingenting nuförtiden. Det var min huvudsysselsättning för 20-30 år sedan. Att bara sitta och glo eller tjata med med någon som var lika dan. Jag och några kompisar hade till och med en liten förening (på skoj alltså) som gick under benämingen AS (Apatiska Sällskapet). Ingen vidare snärt över det gänget, alltså. Vi satt mest och stönade och suckade ikapp över olyckliga kärlekar eller oförätter vi mindes. Men det märkliga är att jag minns det mest som om vi hade väldigt roligt på den tiden. Ur detta ältande och degande föddes väl någon slags aptit på livet, konstigt nog. Som Dosotjevski lär ha sagt: Ur struntpratet föds sanningarna ! Nåväl. AS självdog av naturliga själ. Vi blev väl för pigga helt enkelt. Men tänk om jag hade använt bara lite av den tiden till exempelvis pianospel eller något annat nyttigt som jag hade haft glädje av idag. Nu har jag svårt att hitta ens en kvart om dagen, då jag hellre skulle eller kunde eller ville göra något annat.

Inte kan man sluta tvätta eller laga mat eller dammsuga bara för att man ska öva lite piano. Och ändå: Till skillnad från min sammanboende, låter jag nästan alltid min lust till att göra det onödigaste ta överhanden över att göra det nödvändigaste om det ändå finns tid över till något. På helger eller kvällar när man inte har tvättstuga eller körrepetition eller kvällsmöte eller föräldramöte på jobbet eller..

En onödig sak kom jag på att undvika ! TV-tittande ! Men tänk efter…Hur lätt är det att börja spela klockan halv nio på kvällen efter en dag på jobbet och en timmes bloggande och en god middag ? Då står ju TV:n där och lockar med sitt till intet förpliktigande innehåll som man så lätt sköljer ner utan ansträngning och närmare eftertanke.

Och nu har jag ju lagt ner ganska mycket tid på att skriva något ganska onödigt, fast…det var ju det där med struntpratet. Kan man tänka sig att en lite sanning skulle smyga sig in någon gång, så där bara, så får det väl vara värt det. Hur som helst…Nu har du som läser det här också slösat bort en tid på det här så nu får jag dåligt samvete också för din skull…Men var lugn. Jag har slutat nu !