Tid

Att vara människa är ju faktiskt ganska svårt. Det krävs en viss tankeförmåga, empati, företagsamhet och humor för att man ska lyckas någorlunda i sin dagliga gärning. Det talas om hur förskräckligt det är att männen har likställts med djur men egentligen måste vi väl erkänna, både kvinnor och män, att vi faktiskt är ett djur. Visserligen ett däggdjur och inga reptiler eller molusker. Men vi styrs ändå av våra drifter till stor del. Vi har ett visst intellekt som vi använder oss av ganska ofta, men ibland inte. Ibland är det ju till och med livsnödvändigt att reagera reflexmässigt med "reptilhjärnan", exempelvis när vi blir rädda och ibland är det hopplöst "ute" och direkt förkastligt. Men till skillnad mot djuren har vi oftast möjlighet att välja hur vi ska agera och inte agera. Det är då det kan bli tokigt. Våra katter gör ju alltid det som blir bäst för dem själva utan att vi för den skull tycker att de är särskilt egoistiska eller elaka, eftersom det aldrig finns några sluga baktankar i deras små hjärnor. Om människor på liknande sätt alltid agerar utifrån sina egna önskemål utgår vi väl för det mesta ifrån att de i grunden är antingen socialt handikappade eller kanske direkt onda. En viss företagsamhet för egen räkning är ju acceptabelt, särskilt inom affärsvärlden, men i det allmänna umgänget blir man rätt irriterad på dem som alltid ska ha bästa platsen och största tårtbiten och alltid komma först i kön. Nu tror ni väl att jag menar att det är ett särskilt djuriskt beteende, men tvärtom ! Vår största katt väntade alltid tiil den lilla hade ätit och lät henne leka först med nya leksaker. Nu däremot tar den stora för sig, när den lilla har blivit stor. Katter och andra djur är alltså inte i grunden asociala utan agerar utifrån sin arts bästa. De som inte gör det blir nog lika impopulära som människor kan bli om de inte följer normerna för hur man hjälper varann. Jag menar alltså att människor inte är ett dugg bättre, men inte heller sämre än andra djurarter. Däremot har ju människan ett större ansvar gentemot andra djur och sig själv, eftersom hon också kan tänka efter före. Det är där en del fallerar. För hur gör vi människor ?

Vi gör inte som vi säger och glömmer att vi har ett förstånd att använda oss av. Det är ju det som är mänskligt. Att inte alltid kunna balansera sitt förstånd mot sina naturliga drifter.

Däremot är det omänskligt att behandla andra människor och djur illa och det är då jag tycker att vi beter oss snarare som odjur än som djur.

Alltså: Att likställas med djur är för mig inget ont förtal, snarare ett s.k. "matter of fact". Att kvinnor inte skulle vara lika djuriska som män är förstås helt fel ! Vi kanske lyckas dölja det bättre, bara.