Vi var många idag som demonstrerade för klimatet, och flera ”återvändare” som inte har kunnat delta på ett tag. Roligt!
Nu går vi mot ljusa tider och ett EU-val. Extra viktigt att göra klimatfrågan synlig. Även Liberalerna var ute och kampanjande inför valet. En av dem tog emot vårt flygblad, och tog ett extra till Romina, på uppmaning från oss. Det gjorde hon gärna. Bra!
En Hammarbyare lät sig villigt fotograferas (fast jag fick tyvärr ingen bra bild på honom) med klimataktion-skylten, och tyckte det var en viktig sak. Däremot hade han inte tid att stå kvar. Han skulle på match… 😏
Och en man med en ”elarmcykel med rullstol” stannade också gärna till och pratade. Han hade en fiffig cykel, som han med ett enkelt handgrepp kunde lossa från sin rullstol, och sätta på igen. Roligt med nya tekniska innovationer, som dessutom är bra för klimatet. Han berättade att han körde mest utan el, så det var även bra för hans egen träning och motion också. Att förena nytta med nöje! 🚲➕👩🦼= 💚
Varje lördag hittar ni oss på Medborgarplatsen, 12-13.
Att hålla humöret uppe, kan vara svårt ibland… På bussen på väg till dagens demonstration satt en äldre dam framför oss och trallade glatt för sig själv. Jag tänkte, att det där skulle kunna vara jag om 10-15 år. Det verkar finnas nedärvt i människans DNA att, för sin egen överlevnads skull, hålla sig och sina närmaste på gott humör, för att helt enkelt orka, och vilja leva.
Det kan vara svårt att hålla sig på gott humör i dessa tider, för många människor, och kanske för klimataktivister i synnerhet, när klimatpolitiken i världen går i helt fel riktning.
Och kanske särskilt i dagens ”dyngsura väder”. Men tur ändå att vi ändå har varann, som piggar upp oss själva och varann med sång och samtal och berättelser om lyckade aktioner. Som när några hade demonstrerat utanför norska ambassaden i veckan, mot Norges planer på gruvdrift i djuphavet. En ambassadtjänsteman hade kommit ut och beklagat att de inte hade tid för samtal med aktivisterna, och uppmanade dem att komma tillbaka. Positivt!
Aktivisterna hade också sjungit ny text på en gammal barnvisa… ”I norska havet där fiskar simma, Apu, Apu, Apu, Apu…” Jag kommer inte ihåg fortsättningen på texten, men för en gammal musiklärare piggar det upp – blotta tanken på att sången har sjungits i det sammanhanget. Egentligen handlar texten om Medelhavet där sardiner simmar, och sen sjunger man sången på olika låtsasspråk… Typ ryska: ”I medelhavskij, sardinskij simskij…Apusskij, Apusskij du”. Men nu fortsatte texten med att norrmännen skulle sluta ”drilla nu”.
Att lätta upp något som egentligen är djupt allvarligt, är helt enkelt en överlevnadsfråga, som sagt. Och det gäller ju verkligen att hålla liv i oss i klimatrörelsen, som fortfarande är vid liv. Måhända blir det en överlevnadsfråga även för resten av jordens befolkning, att vi inte ger upp? Vem vet? 😏
Vi fortsätter som vanligt: Varje fredag med #FridaysForFuture, Gustav Adolfs torg, från 9.00 och #peopleforfuture vid Sagerska, 11-12 (vintertid), och med ”Rebellkören” från 12.00 vid riksdagen. Med #SaturdaysForFuture varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen.
Men att titta ut genom fönstret i morse, och knappt se huset mitt emot, gör en lite motvillig att gå ut. Huruvida det gagnar klimatet om jag går ut eller ej, vet jag ju inte. Kanske inte klimatet, berörs direkt, men jag satt och läste om ”djurens rätt” och ”lagpaket” i EU som inte blev som EU-kommisionen hade lovat. I korthet, alltså. Jag skriver nog mer om det så småningom, men än så länge känner jag mig bara beklämd.
Har djuren någon rätt alls? För inte jättelänge sedan trodde man inte att djur hade känslor. Att de inte kände smärta. Och om de gjorde det, så var det nog inte så farligt, trodde man.
(Precis som man heller inte trodde att barn kände smärta. Därför fick barn inte bedövning hos tandläkaren.)
Det är någonting med det här att ”lägre stående arter” inte kan förstå eller känna något, eftersom de inte kan uttrycka sig i ord, så därför burar vi in dem för att sen äta upp dem, eller gör experiment med dem, eller tar betalt för att visa upp dem i någon djurpark.
Det är människor som gör så. Verkar människor vara särskilt högt stående varelser? Och om så vore – i så fall borde de veta bättre än att behandla andra varelser så illa. Jag vet en hel del människor på den här jorden, som verkar vara helt avtrubbade i sitt känsloliv och som dessutom är bortom allt vett och sans. Som visar sina lägsta sidor utan att skämmas ett skvatt.
Var och en som har haft husdjur, eller barn nära sig hemma, vet hur de kan vara både kloka, känsliga och omhändertagande.
Medan jag funderar över mänsklig idioti, passar jag på att baka lite bröd och koka lite soppa, och genast känns klimatet här hemma lite mer inbjudande. Vi har faktiskt rätt kallt i lägenheten, så en varm ugn och en varm soppa livar upp.
Och så tänker jag vidare på boken ”En jord för alla”, där det finns ganska konkreta råd och riktlinjer för hur vi skulle kunna omfördela jordens resurser så, att vi skulle kunna mätta alla munnar, och alla skulle få en bra plats att bo på utan att egentligen öka produktionen. Det finns lösningar….
Så varför är det så svårt att komma överens?
Ja, säg det? Det är väl bara att göra?
Nej, det finns vissa hinder. Ganska stora. Jag tror några av hindren är just dessa människor, som ser sig som högre stående än alla andra, och därför tycker de sig ha rätt att utnyttja andra och förpesta tillvaron för dem, som de behagar, för egen vinnings skull.
Djur och människor far illa … och djuren har inte ens en egen röst. Ingen rösträtt. 🙄 Vi måste föra deras talan.
Men imorgon är det ”utedag för klimatet”, tillsammans med Fridaysforfuture och people for future. Då blir det andra bullar. Regn och rusk! Eller nåt.
Idag börjar fastan för dem som är troende. Men även andra skulle kunna må bra av att ta ett steg tillbaka, inte bara när det gäller näringsintag. T.ex skulle vi vuxna kunna gå före med att inte i varje sekund av dagen vara uppkopplade och scrolla på nätet och sociala media. Det föreslår socialministern, Jacob Forssmed, i ett inlägg i dagens DN. Han är faktiskt en av få ministrar i regeringen som jag har tyckt har varit lite sympatisk. I alla fall inte osympatisk. Och jag tycker att hans text bekräftar det.
Det är inte bara muslimer som fastar. Alla världsreligioner förespråkar det. Att leva ett enkelt liv under en period. Att avstå från omvärldens larm och brus. Man kan begränsa sin egen tid på internet. Hitta på andra saker som man aldrig hinner med annars. Som kan ge mer, inte bara för stunden. Som att läsa en bok. Det är klokt, tycker jag..
Jag är absolut beredd – och har redan börjat lite grann – att avstå från scrollandet på mobilen, för att istället läsa klart en bok jag började på i höstas. Man känner sig nöjd, när man klarar en så ”enkel” sak som att avstå från scrollandet, och det känns lite löjligt att vara nöjd över något sånt, men det är inte alltid så lätt att bryta (dåliga) vanor.
Men nu tänkte jag kanske att socialministern skulle behöva en liten utmaning också. Undrar om han skulle klara av att avstå från att ingå i en regering som indirekt styrs av ett parti som vill riva moskéer och utvisa alla invandrare (helst muslimer), alternativt sätta dem i fängelse, och som manar på sina väljare att bränna koraner och ange papperslösa flyktingar? Och kanske kan hans regering också säga åt Israels regering att avstå från att döda oskyldiga människor och barn i Gaza? Det vore också tacknämligt om regeringen ville avstå från en klimatpolitik som leder till ökade fossila utsläpp.
Jag tycker ju att han verkar vara en empatisk person, så kanske att man kan vädja till honom att avstå. Jag tänker att en kristen, medmänsklig person borde väl följa den gyllene regeln, att vara mot andra så som man själv vill bli behandlad?
Vad tror ni? Skulle han nappa?
Tyvärr, kanske inte, men….
Någonstans måste man väl börja. Med de snälla, vänliga människorna. De kan komma på bättre tankar, om man har tur… 😏
Som alla tisdagar – rep med kören. Och det inför konserten 17:e mars, då Nils Landgren och Jeanette Köhn, mfl, ska ta med oss på ett lite annorlunda sätt att musicera. Med så fantastiska musiker, kan jag nästan känna lite andakt. Det är faktiskt något av det roligaste med att sjunga i kör. Man får bli en del av något större, tack vare dem man får glädjen att musicera med.
Det är en konsert att se fram emot – för oss, och säkert för publiken också. Köp biljetter på Tickster. De kan gå åt innan man vet ordet av!
(Och ursäkta – jag vet att jag tjatar om den här konserten, men jag vill ju inte att ni ska missar något… 😏)
Varje tisdag, en bild på kyrkan uppe i Vitabergsparken. I kväll blev det en kyrka i snö. Den kan man kanske spara till nästa julkonsert…😏
I natt hade jag svårt att somna, efter att ha läst om den senaste rapporten, om att Golfströmmen kan avstanna mycket snart. Det har varnats om det länge, men enligt nya beräkningar har det gått mycket fortare. Hur mycket fortare beror på hur snabbt glaciärerna smälter. Och de smälter ju snabbt nu i takt med den globala uppvärmningen.
Den är som sagt ingen nyhet, men nyheten nu är att allt fler forskare ansluter till den här tidsplanen. Det värsta scenariot säger att det kan ske redan 2025. Någon gång mellan 2025 och 2095. Johan Rockström säger att, när det sker kommer det att påverka varenda människa på hela planeten. Och det kommer inte bara bli mycket kallare här i norr – 20-20 grader kallare – det kommer bli mycket varmare i de tropiska klimatzonerna. Hela Amazonas kommer att kollapsa. Men överallt kommer olika ekosystem kollapsa, eftersom klimatet kommer förändras så snabbt.
Jag kände mig inatt som om jag var med i en sån där katastrof-film. Eller skräckfilm. Fast läskigare. Det kan ju ske på riktigt! Jag tänkte också på filmen ”Don’t look up”, med Leonardo DiCaprio, som gick här om året. De, i filmen, som upplyste om den meteor som skulle krascha med jorden inom något år, blev bemötta med skepsis, hån och förakt. Precis så är det ju för många som försöker upplysa om klimatförändringarna redan, men någonstans har jag ändå haft en (ogrundad) känsla av att vi har lite mer tid på oss än ett år, även fast jag vet att det är bråttom.
Men detta… om Golfströmmen avstannar om ett år? 😱
Då är det verkligen panik som gäller! Nu förstår jag mer än någonsin Greta Thunbergs önskan om att alla ska agera som om de vore panikslagna. Det var för fem år sedan hon sa det, tror jag. Och som hon har hånats för detta! Inte många tog henne på allvar, utan hånade mest hennes sätt att uttrycka sig. Hur fel det var att bli panikslagen, eftersom ingen människa som är panikslagen handlar på ett adekvat, rationellt sätt. Det kan de ha rätt i, men å andra sidan – om man hamnar i en akut kris, står man heller inte och dividerar med ”budbäraren” om vad som är bäst – att bli panikslagen, eller ej. Då tar man väl snabbt reda på bästa sättet att ta sig ur krisen på bästa möjliga sätt?
Hursomhelst… jag har de senaste åren haft mycket lite förståelse för att människor tycker det är mysigt att se skräckfilmer eller kriminalserier. Jag tycker nämligen att verkligheten är ett enda stort skräck-kabinett, och behöver verkligen inte mer spänning än att se en vanlig nyhetssändning på TV. Ungefär där går gränsen… Blodet isar sig alldeles tillräckligt av det. 🙄
Nu vill jag bara att vi alla reser oss upp tillsammans, och ”går mot strömmen”. Strömmen av dumhet, kunskapsförakt och faktaresistens, som hela tiden lägger hinder i vägen för allt vettigt klimatarbete, för att hjälpa Golfströmmen att fortsätta strömma i ”evinnerliga tider”….
Om vi bara känner en gnutta panik, kan vi nog hjälpas åt med det. Låt inte världsledare titta bort! Låt dem inte släppa ut mer växthusgaser, eller förstöra våra naturresurser!
Vi måste stoppa nersmältningen av glaciärena nu! Och nu menar jag nu!
Annars blir det läskigt på riktigt, som en av forskarna i den senaste studien av Golfströmmen sa.
Då kan man inte ens hoppas att ”barnen ändå får ett glas öl… ”
Men jag får ändå ro i själen av att tänka på annat, och öva lite så länge… ❤️🎻❤️
Vi var på en liten ”konstrunda” idag, här på Södermalm. Vi gick fram och tillbaka till Katarina kyrkogård – till Benhuset, där Gunilla Poignant – som jag känt sen 90-talet, då hennes barn gick i vår skola – hade sin utställning,
”Se tiden an”.
En titel som även passar min blogg, tänker jag.😏
Och konsten passar också synnerligen väl in i ett hus som heter Benhuset. I detta hus förvarade man förr i världen bland annat gamla ben, och också kistor med människor som var ofrälse, som inte kunde begravas på kyrkogården. Huset står kvar, ganska orört, enligt Gunilla, vilket ju också bidrar till stämningen.
Konsten och skuggorna av den bidrog till den tidlösa atmosfär som råder i huset. Vackert!
På promenaden hem passerade vi flera kända personers gravplatser. Personer som Anna Lindh, Cornelis Vreeswijk, Sven-David Sandström, Stefan Nilsson och Gösta Ekman.
Det kändes verkligen som möten med många människor – levande och döda – och olika tidsepoker under mitt liv. Människor och deras konst och liv som har berört på olika plan i olika livsskeden.
Vi var bara hemifrån en timme under eftermiddagen, men så mycket tid som har gått inne i min hjärna! Fantastiskt…som liten resa.
Det var sista dagen för utställningen, men vi hann i tid, lyckligtvis. Det är så det är ibland. Man måste ha en ”dead-line” för att få något gjort. Kanske motsatsen till att bara ”se tiden an”?
Eller så behöver man ha båda tidsperspektiven levande inom sig? Både skynda och reflektera, samtidigt. Ta tid på sig för att förstå och se sammanhang i tiden, för att därpå agera efter det? Inte vänta för länge tills skuggorna blir för långa och till slut försvinner i mörkret.
Idag delade vi Medborgarplatsen med unga byggare, som kräver att ”lärlingsanställningar ska vara ett krav i offentliga upphandlingar”.
Dessa unga byggare var bekymrade över att det inte byggs mycket infrastruktur nu – vilket försvårar för dem att få praktikplatser på byggen.
De var också helt överens med oss om att vi måste bygga hållbart med hållbara material, annars drabbar det oss alla. Det var upplyftande att träffa så många unga män (jag såg faktiskt ingen ung kvinna idag), som kom och pratade med oss och var så engagerade och intresserade av klimatfrågan, och som de sa: – ”allt hänger ihop”!
I sådana stunder kan man börja hoppas på framtiden igen!
Varje lördag kan alla demonstrera med oss för ett bättre klimat, på Medborgarplatsen, 12 – 13.
Vi ses! 💚🌍💚
#EverydayForFuture och #SaturdayForFuture #Lördagarförklimatet
FridaysForFuture kan inte stå på Mynttorget pga något slags vägarbete (?) där, men till slut hittade vi dem – några stycken, i alla fall – på Gustaf Adolfs torg vid operan.
Där fanns också en journalist och en fotograf utsända från tidningen Vi. De kommer att följa Fridaysforfuture under våren, och även vi blev intervjuade, som representanter för ”de äldre” – från #peopleforfuture . Till sommaren kommer vi kanske i tidningen. Bra tidning, och ett bra initiativ, av dem att följa denna del av ”klimatkampen”.
Ja, en kamp är det, att stå emot de ekonomiska intressena i världen och i Sverige, som gör allt för att utnyttja så mycket som möjligt av jordens resurser, så fort som möjligt. Den som hittar fyndigheter först blir ”vinnare”, åtminstone kortsiktigt.
Norge ligger i startgroparna för att hitta fyndigheter på havsbotten. Hela EU har idag röstat, och sagt ifrån till Norge. Det går emot alla internationella överenskommelser att röra det outforskade djuphavet, och det kan få ödesdigra konsekvenser för de ekologiska systemen i haven.
Norrmännen är väl oroliga nu när de inte kommer att kunna tömma jorden på olja länge till, och tänker att de nu måste ta för sig allt vad de kan av naturresurserna innan någon annan hinner före. Eller hur tänker de? De tänker med plånboken. Det är starka krafter att stå emot, men skönt ändå att alla ”svenska” ledamöter i EU-parlamentet utom SDs (naturligtvis) röstade för naturen och mot Norge. Norska biologer och havsforskare är också tacksamma, eftersom de säger att de får skämmas inför andra forskare, för vad deras land tänker ställa till med.
Men det är inte bara Norrmän som motarbetar miljö- och klimatarbete. Det svenska försvaret gör allt för att hindra vindkraftsutbyggnad och även solceller på taken, av säkerhetsskäl. Av sekretess-skäl vägrar de också att rapportera sina egna fossila utsläpp, till skillnad från försvaret i våra nordiska grannländer.
Varför har just Sverige gett sitt försvar ”frisedel” i det fallet? Att försvara ”försvaret” känns därför oförsvarligt. All kraft går åt till att förvara vår planet!
💚🌍💚
Fredagar 10-12, Gustav Adolfs torg/ Sagerska Lördagar 12-13 Medborgarplatsen
#EverydayForFuture
Några fler bilder från ”minglet” vid Sagerska – inklusive en utrikesminister som hastade förbi…
Det här med att blogga lite varje dag kan bli lite krystat. Ibland tänker jag att jag ska återvinna min egen blogg. Många gånger skriver jag om samma saker som jag skrev om för 10 – 15 år sedan, men kanske ur en lite annan synvinkel eller med ett annat fokus.
Men allt jag har skrivit om har handlat om kultur, natur, klimat, skola, samhälle, barn, blandat med mig själv. En slags ”häxbrygd” där jag (och mina tankar och livserfarenheter) kokas ner och kokas om gång på gång.
Blir det något kvar att avhandla, kan man fråga sig?
Tydligen… 😏
Det är tur att mina eventuella läsare, antingen har dåligt minne, eller är nytillkomna.
Det här med att ”återvinna mig själv” har jag t.ex skrivit om en gång för ganska länge sen, men jag minns inte riktigt när. Men det är ju som sagt inte som att uppfinna hjulet på nytt, eftersom texten inte blir exakt densamma. Nya händelser kan ha tillkommit.
Nu är det ju väldigt på modet med återvinning. Att spara på det du har och inte överkonsumera. Det kanske också gäller överproduktion. Att fylla nätet med texter som nästan ingen läser, när det redan finns så mycket oläst? Vore det inte att göra alla olästa författare en tjänst om man uppmärksammar deras texter (om de är bra) istället för att ständigt fylla på med nya?
Jag har inget svar på det. För min del gäller nog att, ”skriver jag så tänker jag”, och om jag inte skriver, vet jag inte riktigt vad jag tänker, eller vem jag är. ”Jag gör mig bäst i skrift”, brukar jag ju också hävda, men allt är ju relativt. Bara för att jag uttrycker mig bättre i skrift än muntligt, behöver det ju inte betyda att det är bra. Men jag har i alla fall något att hålla mig till. Det jag har skrivit själv kommer jag bättre ihåg.
Ändå har jag tänkt den sen senaste tiden, att jag ska återpublicera några av mina tidigare blogginlägg. Många är faktiskt bättre än de texter jag publicerar i all hast på kvällen innan jag ska gå och lägga mig, bara för sakens skull. Men varje gång jag tänker att jag ska göra så, kommer jag genast på något nytt skriva om. Och sen är det kört… 😏
Men kanske en vacker dag?
Inte imorgon för då blir det ”rapport” från en fredagsdemonstration för klimatet. Man får hålla på traditionerna.
Medan världen är upp och ner, gäller det att stå stadigt kvar.
Medan vi sparar på el och energi-effektiviserar, tycker näringslivsministern att det är en dålig idé, eftersom det då kan visa sig att alla hennes kärnkraftverk inte kommer att behövas. Däremot vill hela regeringen att vi sparar på skola vård och omsorg, så att de har råd att sponsra alla dessa kärnkraftverk, som de tycker är så bra att det får kosta vad det kosta vill. Jag läste häromdagen att en statssekreterare (tror det var klimatministerns, men ska låta det vara osagt..) hade väldigt mycket aktier placerade i kärnkraftsbolag ….
Det känns nästan som ett samband, men det är kanske bara ”ett lustigt sammanträffande”?
Hur som helst ….
Vi står kvar. Vi sparar och gnetar. Vi biter ihop och härdar ut, tills det visar sig för var och en, att det är det enda rätta, för det kommer att visa sig att ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” – en gammalt svenskt ordspråk, som de så kallade ”Sverigevännerna”, aldrig verkar ha hört talas om.
Vi äter ekologiskt, planterar blommor i torvfri jord och äter så mycket veganskt och vegetariskt som möjligt. Vi säljer våra bilar och slutar flyga, och slutar leva över våra tillgångar.
Ja, för vilka ska kompensera för de rikas överkonsumtion om inte vi? Några måste ju offra sig för att några andra lyxlirare ska få slösa på jordens tillgångar utan tänka på eftervärlden. Utan att vara det minsta avundsjuk, faktiskt.
”Vad är väl en bal på slottet…?”
Inte ett dugg underbar, egentligen. Du behöver bara läsa några rader om engelska kungahuset, förstår du att det kan vara ett rent helvete. Liksom det påstådda lyxliv som de gängkriminella säger sig leva. Men det är ju också fake och förbannad lögn. Och ett ännu värre helvete. Ständigt jagade. Och polisen kan rapportera om dubbelt så många avhoppare förra året, som förrförra. De har insett att lyxliv inte är mycket värt när man är död.
Jag tycker det börjar bli dags att avglorifiera det lyxiga rikemanslivet, och istället hylla de tappra, stretande och kämpande vardagshjältar som mot alla odds lyckas försörja sig själva och sina familjer på en usel lön, men ändå lyckas skapa en trivsam atmosfär omkring sig, som gör deras omvärld en gnutta lyckligare. De som försöker ge mening åt sina barns vardag och sin egen fritid. De som kan trolla med knäna och koka soppa på en spik. De som blir ständigt misstänkliggjorda av regeringen, bara för att de inte är födda i Sverige, men ändå reser sig för gamla tanter på tunnelbanan och bjuder på goda bakverk på jobbfikat.
Vi står kvar för dem som härdar ut i detta kalla samhällsklimat, för ett bättre klimat i alla bemärkelser!
Se där, vad mycket text det kom, bara för att jag tänkte att jag skulle återvinna mig själv….
Men jag kunde i alla fall återfinna någon slags skrivglädje. Återvinn dig själv, och du ska återfinna något annat! 😏
Time in Stockholm 
Tid 