"Vill docker ha wein?" tyckte jag att de sa. Vi satt på den fina balkongen med den hänförande utsikten över Tromsö och hade just blivit serverade varsitt glas vin.
Satt där som levande frågetecken medan de upprepade frågan flera gånger. "Docker" hade vi lärt oss att man säger i Tromsö i stället för "dere" som man säger i Oslo (eller "ni" på svenska). Men "wein"….? Det är ju vin på tyska. Och vin hade vi just fått.
Våra fåraktiga ansiktsuttryck förvandlades väl till slut till lättade men aningen skamsna nunor när vi förstod att de talade om "vann", dvs vatten. Men i de nordnorska regionerna låter "n" lite grand som "ng". Ganska sött låter det. Och den norska som vi har hört och läst mest av här i Sverige är ju Oslo-norskan som egentligen bara talas där och ingen annanstans. Fast när Tromsöborna skriver på norska använder de bokmål och inte nynorsk. Lite krångligt. Vi i Sverige har ganska lite kunskap i de nordiska språken och förstår mycket mindre norska än vad norrmännen förstår svenska, vad det nu kan bero på. Vi hade väl teorier om att vi svenskar alltid har ansett oss vara lite "förmer" än de från det mindre grannlandet. Och det har vi ju verkligen ingen anledning att känna. Vår norska värdinna sa att hon försöker hjälpa till och översätta och underlätta för svenskar att förstå det ibland ganska svårförståeliga språket. Och hon undrar om vi gör likandant (fast tvärtom).
"Näää", tänker jag i mitt stilla sinne. Vi kan inte underlätta eftersom vi kan så pass lite av den nordnorska dialekten. Möjligen kan man lite "oslonorska" och klart att många ord är samma men …det låter inte likadant. Men det är spännande att sitta där och lyssna till den norska släktens samtal. I början såg man i kors efter ett tag och hade svårt med koncentrationen. På slutet av resan kändes det betydligt mer överkomligt.
Det är roligt att komma till ett nytt land och komma "köksvägen" lite grann. Att inte vara bara ren och skär turist utan också få mänskliga kontakter. Och höra om livet och sätt att leva vardag ur ett annat perspektiv. Dessutom fick vi ju "nya" släktingar, i och med att vi aldrig hade träffats förut.
Och vilka specialiteter fick vi oss till livs ? Mer om det i nästa "nummer"…..Men några bilder så länge, som kan ge en hint,
möjligen…..?
Ha det 😉
Time in Stockholm 
Tid 
Så långt upp som till Tromsö var vi aldrig när vi åkte i Nordnorge på 80-talet. Vi åkte husvagn till Bodö. Där ställde vi husvagnen och åkte färja över till Lofoten där vi hyrde en hytte och åkte runt med buss och färjor. Det intressantaste var nog när sonen under sin utbildning arbetade på Vega, en liten ö i Norska havet och vi åkte och hälsade på. Där va ett fruktansvärt klimat när vi var där i maj. För att ta sig dit fick vi åka många olika färdmedel och slutade med Hurtigrutten. Språket tyckte jag då var ganska likt svenska där uppe men det kanske ha förändrats och annorlunda högre upp.
Väcker minnen till liv.
Ha de
GillaGilla
Hm, kan det vara "klippfisk" kanske.
GillaGilla
kabeljo
torkad torsk, möjligen långa
kanske?
=)
GillaGilla
Alltså det kallas så och det ser ut som klippfisk vilket inte är en speciell art. Men jag kan ju ha fel. Det har hänt förr. Fast inte så ofta 😉
Klippfisk-länk http://no.wikipedia.org/wiki/Klippfisk
Och ja, good luck… kanske kan behövas.
GillaGilla
Fiskar vet jag mycket lite om, min idé om matfisk är djupfrysta torskblock eller möjligen fiskbullar i dillsås…
GillaGilla
Nåååå
när får vi veta svaret då?
Vad är det för torkade slamsor?
GillaGilla
Man behöver ju inte känna sig dum för att man inte förstår andras språk det går ju aldrig att behärska allt. Jag hade trott att det betydde \’vill dockorna ha vin\’ och känna mig lite förorättat som tilltalats som docka… Men som sagt eftersom ni just fått vin förstår jag att ni kände er förvånade…. Mer vin kanske?
GillaGilla