PÅ väg över

 
Med mer egen tid följer mer tid för promenader. Till och från nya arbetsplatsen och de dagliga nere vid kolonierna. Det är onekligen skönt att komma ut och upp lite. Att få vidgade vyer, bokstavligt talat. Och att röra på sig. Frågan är om jag inte tog mig vatten över huvudet när jag rusade iväg på Friskis och Svettis tre gånger första veckan. Inte det att jag inte orkade, men den här veckan kände jag att knäna hade tagit stryk, så det blev till att vila dem och promenera istället. Men i torsdags bestämde jag mig för att cykla tilljobbet. Det som var glädjande var att knäna höll för det. Det är bra med växelcykel på det sättet. Vitsen med att ha växlar på sin cykel är ju faktiskt inte att man ska cykla fortare, utan att man hela tiden kan ha jämn belasting på knäna. Mer hälsosamt, alltså. Vad som inte var så glädjande var att jag hade tappat konditionen så pass sen förra året, när jag cyklade till jobbet varje dag. Jag var tvungen att stanna uppe på de två broar som jag skulle cykla över och pusta ut och dricka vatten.  Att jag blev trött efter att ha tagit mig upp på den andra, säger jag inget om. Men den första…det är ju den jag förr har "flugit över", visserligen inte utan möda, men ändå. Men det är bara "på´n igen", som gäller. Men jag får inte vara för ivrig heller. Risken blir väl platt fall. Fast min vän som nyss kommit hem från Italien vill gå med mig på Friskis. Det kan vara bra att vara två som drar iväg med varann. Fast man kan ju påverkas åt andra hållet också. Orkar inte hon, så orkar inte jag, typ ?
Nja, nu ska jag nog se positivt på det hela, för jag vill ju verkligen känna mig fysiskt stark, åtminstone. Då tror jag att man tar andra motgångar bättre. Och en höst som hittills mest har liknat vinter, behöver man också lite styrka för att överleva. Men på bilderna ser man ju att soliga dagar har existerat, även i år.
 
Men….som sagt, att skynda långsamt är också en skön konst som jag ännu inte riktigt bemästrar till fullo. Av eller på, liksom. Blir så ivrig när jag har en uppgift framför mig, så att jag plötsligt inte ser några spärrar eller hinder. En flygande start liksom, som ibland ändar i förskräckelse. Som idag. Vaknade i ett migränliknande tillstånd. Illamående med allt vad det medför, och huvudvärk som mer liknade spänningshuvudvärk än den ensidiga migränvärken över ena ögat. Men samma effekt hade den på mig. Dvs, jag gick i däck.
 
     
 
Så, nu ikväll är det rast och vila som gäller, inte ut på musikpub som det var tänkt.
Nej, inte allt kan ju bli som man tänker sig, fast det kan ju bli bra ändå, och kanske till och med bättre ibland ! Fast det beror ju på vad man tänker sig !?
 
 
 

2 kommentarer

Filed under Mänskligt

2 responses to “PÅ väg över

  1. tg

    Huva … huvudvärk oavsett vad som orsakat den är en pina …
    Man mår tjyvens i hela kroppen …
    Koka dig lite gott te … kryp ner framför tvn under en gosig filt …
    *KrYa På DiG*

  2. Eva

    Jag som tycker jag kommer ut och går och rör på mig mindre nu än innan jag gick i väggen, jag orkar helt enkelt inte. Eller har orkat, jag hoppas ju att det vänder nu!
     
    Det var nog att ta i lite väl hårt att börja med tre träningspass första veckan. Fast jag är sån själv, allt eller inget, på eller av. Det är väl lite därför jag har så svårt att skriva korta bloggar, det blir inget alls medan jag laddar för en stor, som jag gör nu…. ska nog dela upp den…
     
    Jaså är inte vitsen att man ska kunna cykla fortare…. som jag alltid trott… 😉
     
    Hoppas din huvudvärk har flugit sin kos när du vaknar i morgon bitti igen! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s