Typ…

 
"Idag är det mejs födelsedag så idag får mej göra som mej vill"….citat från min Farmor. Hon brukade också säga "Alla bara tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig". Eller…"Morgens gossar, sa flickan, vaknade i kasern". Jag tänker alltid på min farmor på min egen födelsedag, som råkar vara i dag.
😉
Hennes citat sitter som berget. Hon var som ni kanske förstår rätt självupptagen på ett sätt, men på ett annat var hon mycket uppmärksam och rolig. När det gällde barnen. Hennes egna barn och andras var alltid viktigast för henne, liksom hennes egen barnslighet. Hon var på det sättet en modern människa. Jag tror att om barn får mycket uppmärksamhet och mycket kärlek när de är små, behöver de inte söka ständig uppmärksamhet som vuxna eller tonåringar. De som har fått för lite av allt det där, både hemma och på dagis och i skolan och fritids försöker ju hela tiden kompensera sig och vill bli sedda till varje pris. Får de inte uppmärksamhet för hur de är, måste de väl söka uppmärksamhet för hur de INTE är. Och så går det som det går. Utan vuxna positiva förebilder och med ett kamrattryck som kan få ödesdigra konsekvenser, så har vi ju sett hur det har gått. Med ett samhälle som tycker att var och en får sköta sig och sitt. "Mina barn och andras ungar". Visst har föräldrar i första hand ansvaret för sina barn och jag är säker på att de allra flesta gör så mycket de bara hinner och har tid och möjlighet. Men det finns ju de som ser till till sina egna behov i första hand och glömmer att ställa upp på sina barn. För dom barnen är inte samhället rättvist, just nu. De har alldeles för få vuxna på dagis och på fritids som ser deras  behov. Lärare i skolan har heller ingen möjlighet att ta tillvara alla barns resurser och med en skolminister vars enda "pedagogiska" metod är att peka med hela handen och att straffa de redan utsatta med ordningsbetyg, har inte heller lärarna något riktigt rättesnöre och inget stöd i hur man verkligen ska kunna hjälpa och fostra alla dessa osedda barn.
Hela mitt vuxna liv har jag jobbat inom skol- och barnomsorgen från och till, med avbrott för studier. Och för varje gång jag har kommit tillbaka till barngrupper på fritids och dagis har de bara blivit större och större och antal vuxna blir bara färre och färre. Och barnens röster blir bara högre och skrikigare. För varje ny barngrupp som kommer från daghemmen i Stockholm ökar "bullernivån" och till slut får vi som blir kvar bland de vuxna antagligen använda hörselskydd så vi inte drabbas av tinnitus hela bunten (inklusive alla barn). Och vem ska då se och höra barnen ? Då måste de ju ta till bomber och granater för att höras och synas. Dessvärre har vi då inte längre möjlighet att se dem och ta dem för vad de egentligen är, nämligen BARN, och inte terrorister. Tyvärr, mina vänner, är vi nästan redan där…Och så undrar man varför barn skriker så. Jag skulle vilja säga att vi har de barn och det samhälle vi förtjänar. Satsar vi inte på barns fritid och mer tid med goda, vuxna förebilder har vi snart "Flugornas Herre" här, LIVE ! Och då kan det ju vara lite sent att komma tillrätta med problemen. En sak har han rätt i, vår skolminister, att man ska satsa på lågstadiet i skolan. Men varför inte vara så fräck att påstå att man ska satsa på förkolan också, eller är det att ta i ? Tycker man att det är "familjens ansvar", har man ju rätt delvis, men man glömmer att barnen är allas framtid.
 
Och nu sitter jag här efter 54 år och tänker på min Farmor som var före sin tid för 100 år sedan. Dessvärre tycks hon vara före min tid också. Och att satsa på barnen innebär ju inte att barnen ska få bestämma allting, utan att de ska ha rätt att få kärlek och uppmärksamhet för det de är. Åtminstone på sin födelsedag. Det fick jag när jag var barn. I en stor familj kunde man väl inte alltid räkna med att alltid bli uppmärksammad, men på födelsedagen visste jag att jag skulle få det. En slags trygghet ju. Och farmor och faster kom på middag och de skrattade så de grät när mamma läste högt ur min nya födelsedagsbok "Pippi Långstrump".
Och när jag var riktigt liten kom farmor in och pussade mig godnatt och en mustach på överläppen kittlade min. Det var bara roligt, tyckte jag.
 
Därför känns den 12.e oktober alltid som en lycklig dag (alltså inte för mustaschens skull…;-) men ni fattar säkert…).
 
Jag unnar alla barn såna lyckliga dagar !
 

10 kommentarer

Filed under Gratulationer

10 responses to “Typ…

  1. tg

    *** GRATTIS ***
    >>> HIPP HIPP HURRA <<<

  2. Unknown

    Jag får gratulera på födelsedagen! Får önska dig en fin dag, en glad dag har ju din farmor redan ordnat att du får. Även jag fick svar på mina frågor i bloggen och jag tackar för en intressant och fin blogg.
    Hipp hipp hurra från
    vännen bigga

  3. Eva

    Grattis på födelsedagen, det hade jag helt missat! Det låter som om din farmor var en trevlig gumma! Själv hann jag aldrig träffa min, hon var borta redan innan mamma träffade pappa, bara min morfar som levde då faktiskt, mormor dog ung och pappas föräldrar var gamla, han var en sladdis…
     
    Kanske stämmer det som du säger att barn som inte får uppmärksamhet och kärlek när de var små kräver bekräftelse på alla möjliga sätt när de blir äldre. Men inte alltid. Jag upplever det som jag fick massor av tid och kärlek när jag var liten och ändå är jag ett monster i min jakt på bekräftelse vilket inte minst mina bloggvänner erfar med mitt eviga gnäll på uteblivna kommentarer… suck, jag är en hopplös människa.
     
    Sorry att jag inte har tittat in här på länge, den här husförsäljningshistorien tar knäcken på mig, jag föder hellre tio barn till än säljer ett enda hus någongång mer någonsin! Inte har jag skrivit i min blogg på en vecka heller… skärpning på mig!
     
    Och grattis än en gång, hoppas dej får en så rolig och bra dag dej kan önska!

  4. Anna-Lys

    Sååå … nu har vi firat nog  :-)Jag vill således diskutera annat du skrivit, jag menar då de livsporlande  känslorna  vi  upplever  när vi  existerar.Givetvis håller jag med Dig i stort, men jag vill utan politisk åsikt i åtanke mena att detta byggs upp under livets alldra första skeende. I princip är det helt utvecklat  förre  9 månaders  ålder, alla  åtgärder  därefter  är  att  betrakta  som terapeutiska  eller  pedateutiska.  Vilket  vi vet  är hemskt hemskt svårt att korrigera. "Stödet" måste ske i familjen om det ska få en livsavgörande effekt, och detta innan det subjektiva självet ar utvecklats dvs innan barnet kan gå. Men, korrigeringen eller det intersubjektiva lärandet, inkännandet (intonation) är det föräldrarna eller föräldern som ska lära sig. …. dada da daOch en fortsatt trevlig födelsedag :-)< Anna-Lys >  

  5. Unknown

    Grattiskramar!

  6. Pia

    Har missat dennna lite grann,,
    men jag  antar att vid detta laget så har både tårta kaka o kaffe kommit dit det ska
    Ha en fortsatt trevlig helg

  7. K

    Tack för att jag fick vara med att fira Dig, lilla Solskensunge, tillsammans med din härliga familj!

  8. Aniara

    Ja du, här kommer jag sniglandes sent omsider. Gratta dig har jag ju förstås redan gjort på annat ställe om än försent där också.Gillar din förmåga att knyta ihop dået med nuet och dra slutsatser med stöd i det självupplevda. Sen riktigt vad det beror på att alltfler ungdomar idag tycks ha tappat i empati etc, ja det är nog så komplext att jag inte ger mig in på några försök att reda ut vad jag tror eller inte. Det du nämner är säkert en del i det hela.Och jag kan verkligen inte förstå hur det tänks när barngrupperna hela tiden blir större och större. Både i förskolan och på låg- och mellanstadiet.Kanske borde man tvinga alla beslutshavare att ansvara för en klass i ett helt år. En sån där jätteklass. Och se om de tycker att de räcker till och klarar av att både se de enskilda barnen och hjälpa dem att "komma framåt" utifrån deras olika behov.Ja, eller nåt.Å andra sidan, vilka stackars barn skulle man, med berått mod, utsätta för något sånt?Hm

  9. berit

    Ett försenat grattis till dig , du kloka människa. Håller med dig om allt. Barn kan inte få nog med kärlek och uppmärksamhet. Du har nog gjort många barn glada
    Kram från Berit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s