Katter på vift

De två kattdjuren Hanna och Misse har nu börjat göra långa utflykter även här hemma i stan. Fast inte utomhus. En trappa upp ligger en stor och härlig vind dit bara katter kan gå, eftersom det är en gallergrind för, men de tunga dörrarna mellan de olika trapphusen är öppna numera. Vi brukar kunna öppna åt dem i lugn och ro och vet att de kommer tillbaka om ett tag när hungern blir för stor eller när det tränger på åt andra hållet. Då kommer de lyckligt ner, och på Hannas i vanliga fall kritvita tassar ser man att de har haft ett smutsigt men härligt liv däruppe.

Och även i ljuset blir alla tassar grå!

 

 
Imorse blev det lite läskigt för Misse. En massa bullriga karlar som hojtade och skrek och skulle hämta prylar från det nyss avslutade hissrenoveringsjobbet var uppe och röjde i hennes domäner. Hanna kom nerrusande som ett spjut men Misse som inte tål främmande karlar överhuvudtaget var och är som uppslukad av vindsmörkret. Jag fick komma upp och kika lite men såg ingen katt. Kanske sprang hon i pur förskräckelse ner i nästa trapp ? De bullriga männen lovade att inte låsa några dörrar. Och här sitter även jag med öppen dörr två timmar senare och känner mig en aning låst trots det. Kan ju inte gå nånstans. Min kära medboende här hemma har en förmåga att släppa ut två ömkligt bedjande katter på morgonen, vars stora troskyldiga ögon man inte kan motstå, för att sedan dra till jobbet med ett gott kattsamvete, lämnande mig åt mitt öde med två katter på vift.  Och jo; för de är allt bra lyckliga över denna nyfunna frihet.
Men jag då ? Hmmm…är ju bara tvungen att sitta hemma och planera veckans lektioner, göra lite bedömningsarbeten (som jag skrev om i "förra numret") och förbereda den 100-årsvecka som skolan ska ha om en dryg månad, med anledning av att den helt enkelt fyller 100 år. Jo, nog har jag lite att göra hemmavid. Men ändå. Det känns lite ofritt att vara bunden av en öppen dörr. Men frågan är hur mycket mer bunden jag känner mig av en öppen dörr än katterna känner sig ofria av en stängd ?
 
 
Det är deras tur nu…får bestämma mig för det. Och så fick jag ju anledning att blogga lite också. Inte så illa det heller, kanske….;-)
 
(men av Misses smutsiga tassar syns ännu i skrivande stund inte ett spår……)

Lämna en kommentar

Filed under Djur & Natur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s