papper…ett upp och ett i minne…?

 
 
 
Till slut greppar jag min lilla lunta, min hög med papper som jag har lagt i samma mapp och som jag har släpat fram och tillbaka till jobbet under två månaders tid. Allt tyngre har den blivit och allt innehållsrikare men paradoxalt nog allt mer ointressant att öppna. En enda gegga av information, var gör man av med sånt ? Slänger hela rasket och börjar på ny kula ? Nej, allt för riskabelt. Det skulle kunna finnas viktiga dokument där eftersom det ändå är papper från mitt arbete. Så jag börjar mitt rensande…och se där…jag kunde sortera in allt så att det verkade nästan behagligt, nästan överskådligt. Jag säger nästan, eftersom det ändå blev en liten tunn, tunn hög med kopierade sånger och några planeringsidéer som jag inte riktigt har kläm på om jag ska öppna en ny pärm för, eller bygga på den jag redan har med klasslistor, bedömningar, klassfoton och dylikt. Men den pärmen är så stilren och flott så jag vill inte gegga till den också. Ungefär som med division…det blir alltid en rest över som jag antagligen kommer att slänga nästa gång jag rensar?
Nåväl…denna procedur ledde i alla fall till att mitt bedöningsarbete flöt på mycket lättare och det blev ju överskådligt vilka klasser jag hade klarat av och vilka inte. Nu är alla klara och en liten sten har fallit.
 
 
Men att dessa pappershögar alltid ska ge mig såna frossbrytningar innan jag tar itu med dem ?
Det var någon som sa till mig för länge sen att den som har ett kliniskt rent skrivbord har det väldigt rörigt inne i skallen och tvärtom. Ja tvärtom kan nog stämma på mig för sisådär 20-30 år sedan. Jag hade alltid koll på vad jag skulle göra och när och med vem och brydde mig inte om att skriva upp i nån kalender, för den glömde jag av någon anledning alltid att titta i. På något sätt har det alltid varit reda på allt som har varit innanför min kropp, men så fort det handlar om saker utanför så trasslar det till sig. Jag kan nog lösa världsproblem inne i skallen men kan svårligen lösa upp en vanlig knut. Papper blir oresonabla högar bara jag vänder ryggen tilll och sladdar och snören bildar obevekligt härvor bara jag tittar på dem och kalendrar och andra småsaker försvinner. Kanske blåser bort ?
 
 
Allt det där har funkat hyggligt så länge jag har haft mitt relativt goda ordningsminne i behåll, men när det började fallera i samband med min sjukskrivning, då var jag illa ute.
Jag hade en kalender där jag hade skrivit in ett klockslag en dag men det stod inte var jag skulle vara och inte vad jag skulle göra och eftersom jag hade skrivit upp det, mot min vanliga vana, hade min hjärna också stängt av sin verksamhet…jag fick gå och fråga min dåvarande chef till slut vad det här budskapet kunde betyda, men lite kaotiskt blev det ju…! Eller verkade i alla fall. Det kunde ju gå an en gång men det upprepade sig.
Nu var det ett tag sen, men jag måste hitta ett fungerande sätt att komma ihåg saker på, utan att behöva gå och fråga min nya chef också…
 
 
 
Jag måste helt enkelt lära mig att bli en helt vanlig ordentlig människa. Jag anar att det kräver en väldigt hög dos träning, för det är ju svårt att lära gamla hundar sitta, sägs det. Det går jag med på…bara jag visste hur man gjorde för att inte glömma hur man gör….

3 kommentarer

Filed under Organisationer

3 responses to “papper…ett upp och ett i minne…?

  1. K

    Puh! En sten föll från mitt hjärta också. Det där med bedömningarna minns jag alltför väl. Inte att de skulle göras i tid men att jag skulle kunna stå för dem. Jag minns ett föräldrasamtal där en pappa ville jag skulle motivera varenda liten poäng på varje enskild fråga på ett prov…Hemma hos dig verkar det i alla fall både avstressat, ordningssamt, rent och trevligt. och charmigt och kreativt med uppochnedvända noter!

  2. Eric

    Jag har en anteckningsbok som jag skriver upp sånt som är viktigt. Dator funkar inte alltid och anteckningsböcker är tystare och vänligare. Jag har lagt märke till att allt fler återgår till anteckningsböcker.En del saker var verligen bättre förr. Ju förr dess bättre.

  3. san

    Hm, jag känner igen mig. Det är svårt att hålla koll på viktiga papper, dagar, datum och händelser ibland, eller ofta.
    Det är kanske bra med en stor almanacka att skriva in allting i. Det gäller att komma ihåg att kolla i den och ta med sig den bara..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s