tiden står still ett tag

 
Så stannde tiden för ett ögonblick. Någon ringde…någon var på sjukhus…någon var kvar hemma och behövde stöd och tillsyn.
Sen rullade tiden igång igen. Vi for dit, till den ensamma mamman i den stora våningen. Sov kvar och bistod med att fylla i lite minnesluckor och hjälpte till med det som behövdes. Fixa mat och handla lite. Hjälpte till med att gå till vårdcentralen med såret som hade hunnit bli infekterat, i skuggan av de stora hålen som behövdes sys på sjukhuset. Hämta ut penicillin och hjälpa till att påminna om att den skulle intas. Min mamma som hade sett  pappa falla mot en byrå, och hur det sen gick till minns hon inte riktigt. Bara att hon hade sådana skuldkänslor för att hon inte hade hunnit fånga upp honom innan hann föll. Hon har ändå ett så gott humör trots allt. Min mamma som hoppades på att själv bli omhändertagen på sjukhuset när vi for och hälsade på pappa, blev glad att se att han var vid så gott mod  trots att han var så illa medfaren. Och det var han verkligen. Vid gott mod alltså.
När jag skulle ta farväl och inte riktigt visste hur jag skulle säga föreslog han att jag skulle säga: "Krya på dig" ! Hans kamrat i sängen bredvid skrattade gott. Vi tog färdtjänst hem för vi insåg att tunnelbanevägen blev för dryg för hennes infekterade ben. Fast hon klagade ändå inte på vägen dit i tunnelbanan. Tyckte mest att det var intressant att se så mycket människor…
Att vara tillsammans med henne några dygn är inte särskilt ansträngande, kan tyckas. Ändå blev vi  helt utmattade och när vi idag blev avlastade av en godhjärtad brorsdotter så var det som all kraft rann ur oss. Kune gråta av utmattning. Somnade på soffan och sov flera timmar.  Bara att få vara hemma och sova hemma en natt !Det känns som evigheter sedan fast det bara har gått några dygn. Tänk vad man kan värdesätta sånt. Man kommer äntligen ut på en annan sida och kan se lite ny tid, och förhoppningsvis en god sådan, fast det kommer att ta mycket mer tid innan allt är på plats.

1 kommentar

Filed under Tid

One response to “tiden står still ett tag

  1. berit

    Ja det är inte lätt att bli gammal. Du har ju i alla fall dina föräldrar kvar. Hittade ett kort på min mamma idag där hon står utanför en restaurang som vi brukade äta lunch på. Det var 11 år sedan hon dog. Det känns som 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s