Att bli uthållig

 
När jag var liten och kom ner i stora rummet  på landet kunde jag mötas av en soldränkt veranda, en öppen dörr ut mot terassen så att de stora kunde höra musiken som strömmade ur Karlsson-högtalarna. På lördagarna var det ofta musik från "Önskekonserten" på P2. Eller så var det någon av Bachs Brandenburgkonserter på skiva. Men för min inre syn har jag alltid verandan i stora huset indränkt och marinerad i Bach och solljus. I vissa sammanhang kan jag känna mig närmast apart om jag berättar om sådana barndomsminnen eller liknande. Jag tror inte att någon tycker att jag är snobbig eller så, det är bara det att så få kan relatera till sådan musik.  Andra saker som gjorde mig udda som barn var detta med godiset. Vi fick aldrig äta godis eftersom pappa var tandläkare. På sin höjd fick vi några chokladbitar i  påskägget och resten var mandlar och russin. Fast jag klagade aldrig. Det var gott. Men det tråkiga är ju att man hamnar utanför den stora "godisgemenskapen".
Samma sak med musiken. Vi lyssnade aldrig eller mycket sällan på melodikrysset, ännu mindre på 10 i topp och liknande. jag vet inte om mina föräldrar fick för sig att det skulle vara dåligt för öronen att lyssna på, typ "örongodis" … 
Ända tills min bror en dag kom hem med en Beatlesskiva, hade jag alltså varit marinerad och solindränkt med den klassiska musiken hela jag.
När jag till slut "tilläts" att närma mig den mer populära musiken som tillhörde min generation gjorde jag också det med måtta. Allt för att det inte skulle göra för stort intrång på den övriga familjens utbud.
 
 
Självcensur ? Javisst, men bara när jag själv ville. Och när jag fyllde 13 tror jag att jag fick en egen radio som jag kunde stänga in mig med. Och trots att jag sen dess har lärt mig att gillla både Jimi Hendrix och Cream klappar mitt hjärta fortfarande lite häftigare när Bach strömmar ut över en solig altan här på landet.
Och när jag i många år har suttit med i samtal på jobb och i andra sammanhang talar jag också lite tystare om min barndoms musik. 
 
Fast att ha tillgång till allt känns så mycket  rikare  än att behöva välja bort den ena eller andra. musikskatten. Men att musik präglar en från början är väl helt klart.
Kanske har jag blivit uthållig och inte snabb, tack vare den klassiska musiken. Jag tror på musik med lång hållbarhet utan "bäst före"-märkning….;-) 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s