Berättelser

 
 
 
Nya sommarprogram på radio. Hör inte alla helt och fullt, men när Ulf Malmros hade sitt program igår var det omöjligt att låta bli att lyssna. Varför? Han hade något att berätta. Och alltihopa hade med vartannat att göra. Sorgligt och roligt och dramatiskt, det spelade ingen roll för berättelsen ledde framåt och man undrade hela tiden var det skulle sluta. Han gjorde också själv skillnad på "anekdoter" och filmmanus. Många människor säger ofta till honom att, den eller den historien ur livet  skulle han göra en film om. Ofta är de här anekdoterna roliga eller intressanta men de skulle inte räcka till för mer än högst en kvarts film. Man måste ha en bärande idé som man kan väva in diverse anekdoter och andra händelser i, sa han. Ja, det är ju så sant. När jag idag hörde ett nytt sommar kunde jag inte koncentrera mig många minuter förrän jag började tänka på nåt annat. Hon var ju inte varken dum eller tråkig, men hennes berättelser var just anekdoter. En i taget som inte ledde nånstans och så kom det lite musik in i bilden. Säkert musik som hon gillade men som inte heller hade någon egen berättelse eller var del i något. Jag tycker nog att vi som bloggade här för 3-5 år sedan vinnlade oss om att försöka skapa någon slags helhet med bilder och musik och alltihopa. Kanske inte alltid lyckades, eller så var vi bara lättsinniga ibland och gjorde nåt busigt annorlunda. Jag tänkte ju ändå på saken då men jag har aldrig sett så tydligt hur betydelsefullt det här tänkandet har varit förut.
 
 
Sättet att tänka på helheten i berättandet går igen i den "holistiska pedagogiken", alltså helhetspedagogiken. Så självklart egentligen. Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgersson, pojken som  red på en gåsrygg över hela Sveriges avlånga land, var väl urtypen för en berättelse med en övergripande idé och med många spännande och faschinerande anekdoter invävda i den stora berättelsen. Den boken var ju tänkt som en geografibok från början och varför man gick ifrån det är svårt att begripa. Man lär sig ju aldrig så bra som genom en spännande och bra berättelse, vare sig det är film eller litteratur eller teater. Sen kom de dötrista läromedlen med fylleriövningar och ointressanta frågeställningar.  Tråkiga diagram och blåstenciler med fula kartor skulle färgläggas. Var gömmer sig "berättelsen" där ? Så  var det inte riktigt på min tid, det fanns lite spännande bredvidläsningslitteratur och vi hade ett fungerande skolbibliotek!!!
Men nu lägger man ner biblioteken och berättelserna med dem. Nej, visst läser lärarna fortfarande högt för barnen ur trevliga, för åldern anpassade böcker, och visst får de se filmer som man kan hyra, men den övergripande berättelsen om livet därute, eller om det  man ska lära sig, den har kommit bort.
 
 
Men om ni vill höra Ulf Malmros kan jag verkligen rekommendera er att gå in här.
Jag vill inte avslöja något men kan garantera en och annan sensation, mycket skratt och några tårar + bra musik i sammanhanget.
 
Dagens musik: I samma båt, av Bjarne Nyquist och med Salsa Blanca

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s