Så kan en irritation fara sin kos, om man lyssnar till sitt hjärta först, innan irritationen skaver och växer och blir till sorg och vrede.
Efter den dystra morgonen igår, gick jag direkt till jobbet och sa som det var och hur jag ville ha det och vad som kändes fel. Det var ju inga konstigheter. Men det hade blivit det om jag hade väntat tillräckligt länge…
Jag höll på att säga… "att man aldrig lär sig" …. men det var ju faktiskt det jag gjorde! Med lite tur kommer jag ihåg det till nästa gång jag stöter på samma problem, fast ….
Så svårt att ställa sig utanför i vissa skeenden och helt kallt se på och registrera:
"Se där!
Nu tar jag på mig något som inte känns helt OK igen.
Nu borde jag ha sagt ifrån…och om inte förr…Nu!?
Nähä, men ….Nu eller aldrig!?"
Nej, om jag skulle lyckas med det, hade jag inte inte haft problem över huvudtaget.
Jag hade en trapeut en gång som sa till mig, att "om du inte säger ifrån när du känner dig åsidosatt eller överkörd, är det som om du ger dig själv ett knytnävsslag i magen".
Det är helt enkelt jag själv som måste ta mig själv i försvar, för ingen annan gör det. Och om ingen gör det är det bara jag som far illa.
Hon sa det med sån skärpa att jag förstod att nu var det allvar.
Att jag skulle ta mig själv på sånt allvar ?
Att mitt jag var viktigt ?
Ja, det kändes riktigt högtidligt . Och jag har lovat mig själv att försöka följa hennes råd. För min skull!
Och det är väl inte så illa, kanske…?
Time in Stockholm 
Tid 
Mycket gott råd!
GillaGilla
Ja, visst var det ? Det roliga var att hon hade suttit och lyssnat på mig ganska så tyst 5-6 ggr och mest nickat förstående, innan hon den gången höjde rösten och tog tag i det hela. Det var rätt skönt…=)
GillaGilla
Bra att ta tag i saker. Det gäller bara att orka
GillaGilla
Splendido!
GillaGilla
Tackar! =)
GillaGilla