Fasching i tiden..

 

 

När jag gick på jazzklubben Fasching i min ljuva ungdom fär sisådär 30 år sedan stod det ofta unga kvinnor i klasar framför scenen och dansade, om musiken var tillräckligt dansant vill säga. Den var dansant  om det var exempelvis Egba som spelade, eller något annat fusion-band som det fanns många av på den tiden.  På 80-talet kom det ju dessutom till salsaband och andra latinamerikanska orkestrar. En del av de här tjejerna som dansade var ofta flickvänner till några i bandet, eller så ville de kanske  bara synas av såväl bandmedlemmar som övrig publik. Inte så många män dansade däremot.. Ibland stod det någon skäggig snubbe med en systemkamera med något långt stort objektiv i ett undanskymt hörn och fotade. Alla män rökte och om de ville visa att det svängde, kunde de på sin höjd stampa i takt med någon avancerad taktart eller någon annan komplicerad rytm som de ville visa att bara de uppfattade, och kvinnorna dansade och dansade, fullt upptagna med att känna in musiken och sig själva i relation till den.

I torsdags när jag var där tillsammans med mina "basvänner" för att höra ett salsaband – La Tremenda – står också mycket riktigt några yngre kvinnnor nära scenen, och vad gör de ?

 

 

Nej, de dansar inte, i alla fall inte till att börja med, men de fotograferar eller filmar med sina fina digitala systemkameror och de tunga kameraväskorna dinglar vid höfterna, men i övrigt rör sig inte deras höfter nämnvärt.

 

 

De måste stå stilla för att inte kameran ska komma i onödig rörelse. Kanske, när de kommer hem, kommer de att se på sin film i datorn eller TV:n som är ihopkopplad med ett surroundsystem och då kan de ensamma eller tillsammans med närstående person lyssna och se på vad hon har varit med om, läppjande på ett glas vin.

 

Men….vad är det nu för fel på det ? Tiderna och rollerna förändras.

 

Såsmåningom under kvällens lopp dansaremellertid många människor framför scenen. Män som kvinnor. Parvis eller solo eller i en enda röra. 

 Men ritualen att först  dokumentera och föreviga det du ser, hör och upplever…?

 

 

Att  uppleva genom sin kamera är numera det stora flertalet förunnat, men jag tror att männsikor i en mindre digitaliserad värld skulle studera vårt beteende med stora runda ögon.  "Aha! I Sverige hör de inte med öronen utan med objektiv".

 

Undrar hur det låter, objektivt sett ? 😉