Idag har det skett. Det som aldrig skulle ha skett om det hade varit som jag hade önskat: Att Tiden stod still. Men så typiskt mig att döpa denna blogg till något så förgängligt som ”Tid”, och sedan tro att den skulle bestå i alla tider så som om ingenting hade skett.
Just så opåverkarbar är tiden att jag inte har något att säga till om. Så förkräckt blev jag när jag hade fört över bloggen och upptäckte att de tidigaste 3 åren inte ens fanns med i arkivet. Dess barndom var utplånad. Trots att jag nu har ägnat några veckor åt att föreviga alla dess länkar och första års skrivande och kommenterande kände jag mig blek av fasa över att den var ofullständig. All tid fanns inte. Och jag var därmed ofullständig själv. Så småningom verkade dock maskineriet funka fast jag vet i skrivande stund inte ens vart arkivet tog vägen, medan jag bytte tema och sidhuvud…
Time in Stockholm 
Tid 