All ilska och frustration lägger sig förr eller senare. Om den sen går över helt beror delvis på graden av förorättelse. Jag tror att jag i vissa lägen kan ta åt mig av de mest oförutsedda sådana, om inte haspen är rätt på. Hos mig alltså. Kan numera i alla fall kommentera i mitt eget millroll-namn, men måste först logga ut för att inte vara mitt andra jag. Igår kväll fann jag på ett sätt att angripa det hela på. Det blev en lite lek om och kring mina bägge WordPress- identiteter, och bägge fick varsin presentation i varsin sida i varsin blogg igår.
Men alltför många små motgångar av teknisk art, under en period tröttar ut mitt tålamod och min ork till slut. Särskilt om jag sitter uppe alltför länge på kvällar och nätter för att försöka lösa det hela. Då går jag i däck rätt lätt. Och önskar att det fanns någon liten tomte som kunde komma över och lösa allt det där åt mig, fast jag vet att det är bara jag som kan göra just det, i det här fallet. Det känns fasligt tungt ibland.
Men vad ska man göra i sådana lägen?
Blunda, känna solen värma ens ansikte, låta en liten kylig fläkt smeka kinden, och veta att snart är man där ute i havsbandet igen…snart, snart. Och sen andas djupt några gånger, och allt annat känns som värdsliga problem.
Och i morgon, mina Damer och Herrar, firar FärgRadion sitt femårsjubiléum, med anledning av Alla Kvinnors Dag.
Här intíll i länksamlingen kan ni hitta fler program, men här är FärgRadioPremiär-programmet, bla. Mycket nöje! =)
Ja se, nu klickade jag på ditt namn och kom hit.
=)
GillaGilla
Leve Färgradion!
GillaGilla
Kerstin och Aniara! Nu börjar allt kännas väldigt hemtrevligt igen…;-)
GillaGilla
Så ja, sansa sig nu…
GillaGilla