tid är ett oavbrutet tillstånd av ingenting..

Jösses!

 Jag måste ju förnya ett recept. Hemma för en förkylning som gör mig matt och orkeslös. Jag kan kanske gå in på nätet och logga in på ”mina sidor” på vårdcentralen ? Nej, har glömt lösenordet…försöker förnya, men hänvisas till sidor där jag antingen får vänta på nytt lösenord per post (gammeldags) i flera dagar, eller så får jag det snabbare genom e-leg. Hmmm!? Jag har en sån där e-sladd som hör till min bankbetalningsutrstning. Men den funkade förstås inte. Funderade på att sätta på min urgamla dator för i den har jag nog min gamla mail-korrespondens med vårdcentralen på den urgamla mailadressen. Har satt på den datorn, men kollade för säkerhetsskull om det inte fanns något lämpligt tel.nr, där jag också kan få mitt recept förnyat. Jovisst! Kunde genast få en telefontid 16.15 för att få det hela uträttat. Medicinen har inget med förkylningen att göra, utan det är en livslång vana för mig att ta den. Inga problem alls, egentligen, utom detta att jag aldrig har varit ute i god tid med att få ett förnyat recept. Jag förstår inte att jag aldrig lär mig att dessa så kallade genvägar via datorer och dylikt alltid tar sån tid. Och aldrig lär jag mig att vara ute i god tid heller, så att jag slipper sitta och trassla och leta telefonnummer i sista minuten.

Så mycket tid av oavbrutet tillstånd av ingenting. Tid som jag borde ha vilat mig frisk på, om inte annat. Att ligga hoprullad som katten i många, långa timmar….det kallar jag utnyttjande av tid.

Och…. *poff*…. en sköterska börjar plötsligt prata i min dator!?

Är det skumt eller är det skumt ? Jag hade ringt på min nya mobil när jag beställde samtal, men den ringdes upp och kopplades via bluetooth till min dator. Ska det verkligen vara på detta viset?  Och ytterligare tid kommer att gå åt till att kolla hur jag tar bort den möjligheten…åtminstone vill jag inte att detta som skedde ska ske, mig ovetande. 

Dessa apparater som jag personligen har skaffat hem till mig själv för att de ska ge mig glädje, och visst, viss praktisk nytta kan jag ju förvisso ha av dem. Men jag låter min tid sakta men säkert ätas upp av dem, och på något märkligt sätt blir också jag en del av denna uppätna tid, och hamnar som något slags slagg i datorns papperskorg. Oanvändbar.

Jag lovar mig själv att sluta med än det ena än det andra, som äter min tid  men hittar strax något nytt att ödsla bort timmar och minuter med.

Att slå ett slag för en datorbefriad värld, skulle kanske vara på sin plats. Fast då förstår jag inte vad jag då skulle spilla bort tid på ?

Kanske är mitt livs njutning just detta ?

Att göra ingenting av ingenting. Jo, fast då måste det där ”ingenting” vara något lustfyllt och inte bara att leta rätt på sådant som jag inte hade behövt leta rätt på.

Jag kan inte sitta här och vara filosofisk  om tid i dessa tider av tsunamis, krig, kärnkraftsolyckor, etc. Men å andra sidan har jag ingen handlingskraft. Jag kan bara sitta här och räkna sekunder som flytt, och oroa mig för det som ska försvinna.

Vi lever här och nu. Tid är ingenting! Njut av ingenting….

Och slutligen – fick nyss i skrivande stund ett telefonnummer från min mobiloperatör om att skänka pengar till splittrade familjer i Japan.

Kanske du också? I så fall: SMS:a ”KRAM” till  72900, och du skänker 50 kronor till Röda Korset

I så fall förvaltas den här ringa tiden  till något gott, inte bara något som handlar om det ringa i att ringa…

Dessutom visade sig mobilens ljudsignal vara avstängd, så tack vare bluetoothfunktionen fick vårdcentralen ändå kontakt med mig. Vad klagar jag för? Är detta kanske Klagomuren?

Ha det! Och förlika dig med tingen. Jag har tänkt göra det….snart….;-)