Att vara skolad eller att lära för livet…

Det finns en slags skolning som är bra, som hjälper en i kniviga situationer när ens förmåga sätts på prov.  Och det kan ju vara en skolning av olika slag. En sångare som ska stå på en Operascen var och varannan kväll i ett antal år måste skola sin röst för att den ska stå pall och leverera arbetslivet ut. För att klara av livets olika skeden måste människor vara skolade på olika sätt. En del behöver en hantverksmässig skolning, andra behöver en allmänbildning utöver det vanliga. Exempelvis lärare och journalister. Men de allra flesta måste på ett eller annat sätt gå i en form av skola för att klara sig här i livet. Ändå kan jag uppleva att ordet skola har en tråkig klang. Det är nästan fult att ha en skolad röst i många kretsar…eller att vara alltför ”bildad” av utbildning. Desto finare anses det vara att ha gått livets hårda skola. Den skolan som innebär att man har fått tillskansa sig nästan alla kunskaper på egen hand. Det finns nog inget rätt eller fel i den här frågan, skulle jag tro….

När jag gick lärarhögskolan på 70-talet var det inte rikigt ”fint” att ha en pappa som var tandläkare, oavsett om pappan hade vänsteråsikter eller ej. Hellre skulle då ens pappa vara tunnelbaneförare och ha jobbat sig upp från samhällets botten. Jag har alltid stått till vänster politiskt även om jag aldrig har varit partipolitiskt intresserad. Jag tyckte förstås att den där dikussionen om utbildning eller ej var lite konstig. Men med en mamma som pläderade för lika lön för alla på de fina middagarna på Östermalm, så håret reste sig på läkare och direktörer i samma östermalmssalonger, tyckte jag att jag hade fri lejd in i vänstersvängen. Och mamma tyckte att de som hade haft glädjen att studera också skulle få glädjen att utöva intressantare jobb, medan människor med mindre utvecklande jobb skulle kompenseras ekonomiskt i stället. För min mamma var det den högsta lyckan nämligen, att kunna studera och utbilda sig. Hon hade själv slarvat sig bort från att komma in på gymnasiet. Det var någon skrivning hon missade och sen träffade hon min pappa och ganska tidigt gifte hon sig och fick fem barn. Först när jag var någorlunda vuxen fick hon chansen att komma igen. Hon började plugga filosofi, sociologi och pedagogik så det stod härliga till. Och många VG blev det. Hon hade väl alltid känt sig mindre värd bland alla välutbildade vänner även om det knappast märktes annat än när pappa kunde citera några Frödingdikter eller några latincitat, för han var ”latinare” han, fast han sen kompletterade de naturvetenskapliga ämnena för att komma in på ”käftis”. Hans goda minne har stått honom bi långt upp i åren och jag tror att det var hans sinne och minne för verser och dikter på rim som övade upp minnesförmågan. Han har också varit en bra korsordlösare och det har han ägnat sig åt ända tills hans dåliga syn stoppade honom för några år sedan.

Mamma var den analytiska, den uppkäftiga, lite fräcka och debattlystna, medan Pappa visserligen också gärna diskuterade saker, men helst ägnade han sig åt de sköna konsterna och att njuta av något fulländat musikstycke.

Det lustiga är ju att det var mamma som var mest samhällsintresserad, insatt, och kunnig i mycket. De läste båda dagstidningarna varje morgon, men det var pappa som stod för den klassiska bildningen. Mamma gick i en flickskola i Stockholm som på den tiden hade mycket gott rykte, men trots det  hade nog alltid ett underläge gentemot Pappa, och jag tror inte att det hade med kön att göra. Inte så mycket i alla fall. Ingen av dem kom från ett ”riktigt” arbetarhem, även om farfar var Målarmästare och Morfar hade haft olika affärsrörelser, bla inom hotellverksamhet och import av räkor. Mormor var ursprungligen en bonddotter från Värmland och tog över räkimporten när Morfar gick bort. Då var mamma 13-14 år.  Mamma hade inga syskon medan pappa var en av 4 och var kanske lite mer ”bortskämd” av sin mor som hade en synnerligen modern syn på barn och barnuppfostran.

Varför berättar jag då allt detta?  Tja…apropå bildning och skolning och vad allt detta kan ge en och ta ifrån en. Hur man kan ge sig själv fördelar i samhället genom sin förmåga att räkna ut hur det ska gå till, eller hur man får de goda jobben och tillfällena  helt enkelt bara genom sin kunskap och förmåga.

Dagens film ser ni i min VodPod här i spalten till höger. Allt detta med kunskap, teknik, rättvis eller orättvis fördelning på jorden, allt detta klargörs i ett litet nafs av Hans Roslings lilla film om tvättmaskiner. Jag hade en lärare på lärarhögskolan som själv hade varit flyktingbarn, och hon sa till mig: A och O  är Kunskap. Skolan är viktig för alla men den är livsviktig för alla de barn som inte har något eller någon från början.  Så att lära för livet torde vara livets salt! 😉