Kultur har med odling att göra. Och när man odlar kommer ju växtligheten normalt underifrån, från rötterna. När Håkan Juholt höll sitt installationstal (eller vad det nu kallades) som partiledare var det kulturen han talade om först av allt. Om jag någonsin ska rösta på en socialdemokratisk regering så blir det väl år 2014, av just den enkla anledningen att partiledaren sätter kulturen i främsta rummet. Han talade ganska lite om vad han skulle göra rent praktiskt för kulturen men han fäste så stor vikt vid den att jag tror att han för sin egen skull, om inte annat kommer att infria alla förhoppningar. Kultur kan naturligtvis bestå av olika komponenter vilket inbegriper det spektakulära och udda, men mest handlar det om just odling. Att få samhällen att växa från grunden med en kultur som präglar hela samhället och inte bara tjänar som små plåsterlappar här och där på den sargade samhällskroppen. Många av våra kända pop – och rockstjärnor fick sin första skolning i den ”kommunala musikskolan” som det hette då. De hade inga välbärgade släktingar hemma som kunde köpa dem den kunskap och de instrument de behövde. Senare blev de en exportvara att räkna med för Sveriges räkning. Roxette var ett exempel, men det finns många andra som ABBA, om jag inte är felinformerad. De är också bra exempel på artister som tycker det är OK att bo i Sverige och skatta för sina inkomster. Hur det funkar nu, vet jag inte, men det jag har hört är att de tycker att det är rätt att ge tillbaka vad de har fått av samhället. Numera kan jag förstå om artister inte är lika villiga, eftersom skattemedel till kulturskolor har krympt väsentligt. Det märks kanske inte än, men begåvningar kommer det ju alltid att finnas, frågan är bara hur och om de får de resurser och det stöd de behöver. I skolan talas det vitt och brett om matematikbegåvningar som skall få den stimulans de behöver, men den musikaliska potentialen är ingen interesserad av, trots att vi alla kan få så mycket gott ut av det, såväl kulturellt som ekonomiskt och det ger även vårt land mycket goodwill i en ”win-winsituation”, om man nu ska prata med ekonomer på ekonomers vis. Tja…jag vet just inte om de skulle prata så, men ändå..;-)
Och självklart är det inte bara på den populärmusikaliska fronten som vi kan vinna mycket genom att satsa mycket. Men inom den mer klassiska musiken tror jag att barn som börjar spela eller sjunga har den musiken med sig hemifrån. Chansen är nog större i alla fall, och därmed har de blivit satta i en odlingsfåra av sina släktingar. Men ändå är det ju storartat att göra som den engelska dirigenten Gareth; att åka runt i Storbrittanien och sätta upp större eller mindre körverk med människor som aldrig hade drömt om något liknande, och dessa får på detta sätt en ny värld att upptäcka och en upplevelse för livet. Att delta är också att växa.
Musik och kultur som upptäcks och upplevs i tidiga åldrar sätter prägel på resten av ens liv.
Vad som händer nu är rena rama gamblingen. De som har tur får en skopa kulturpengar. De fria teatrar som har fått bra recensioner, eller fått recensioner överhuvudtaget, kan räkna med publikintäkter och därmed kulturrådets goda vilja. Pengar till kultur i skolan är bra, bara man riktar den till någon speciell grupp i högstadiet, kanske, där eleverna kan var tuffa att nå. Men projektpengar stannar aldrig…så länge pengarna är riktade har man inte lovat någon någonting, och man kan fortsätta fuska bort pengar på det obeständiga lappandet och lagandet av det kulturliv som aldrig fick chansen att växa och gro.
Kulturnatten, denna natt i Stockholm, är säkert häftig och bra, men att få gå in på alla muséer och en massa andra föreställningar och jippon under en kväll och en natt, och sen aldrig mer, känns för mig övermäktigt. Som när alla tåg rullar in på en station, men inget rullar ut. Tvärstopp på alla signalsystem. för vem kan ta in all världens konst, en massa fakta på olika utställningar, samt någon festlig avslutning på Nalen på en och samma kväll? Allt gratis?! Javisst, men jag tyar inte. Jag skulle inte orka äta all glass i staden heller om den var gratis. Kulturkonsumtion är inte samma sak som att gå ut och shoppa lite kläder och några snygga lampor på IKEA. Kulturkonsumtion är nämligen ingen konsumtion, utan det är frågan om delaktighet, långvarigt utbyte, ömsesidigt förtroende som bygger på att gemensamma erfarenheter har uppnåtts under tidens gång.
”Vattnar du så växer jag, och till slut kan du kanske äta min goda frukt eller beskåda mina vackra blommor”, typ…
Så…ja! Heja Juholt! 😉
Time in Stockholm 
Tid 