Teknik för alla?

Två saker kan jag. Irritera mig och sen inte ge mig förrän jag slipper irritera mig. Kanske kallas envishet, men jag kallar det mer för tunnelseende. När jag var barn hade jag nog mer en tendens att ge upp om några tekniska problem uppstod i min väg. Allt från symaskiner till lösa skruvar. Jag visste ju att allt av den kalibern  med varm hand kunde överlämnas till bröder med ovan nämnda tunnelseende. Att jag själv skulle klara något som helst av den varan fanns inte på tapeten. Inte min heller. Och denna insikt som bara var en fördom, förmodligen, följde med in i mitt första förhållande, där han naturligtvis fullföljde min inrotade föreställning om mäns grottande i problemlösning. Han var ju dessutom änu mer en sådan sort än mina bröder. Han hade också praktiskt taget kunnit krypa in i sina vespors och motorcyklars avgasrör av pur kärlek till dessa mullrande, rykande ting. Hur det nu var fann jag aldrig någon som helst lust eller mening i att själv lösa några problem av teknisk art. Där fanns ju redan ett gäng som redan kunde det där och om de inte kunde så gjorde de gärna allt för vilja kunna. Gällde samma med segling, inspelningar av egna låtar, fixande av grejer på landet, som hydroforer, element som inte funkade, etc.

Men som tur var fanns inga datorer att uppbringa i mitt förra förhållande. Den första datorn fick jag chansen att lära mig att förstå nästan helt på egen hand. Och just att våga trycka på fel knappar, för att sen klicka på rätt…;-) Att våga göra fel för att sen göra rätt.

Vår TV har nu bara visat de tre-fyra vanligaste kanalerna på senaste tiden fast jag har betalat. Men så satte tunnelseendet in och jag bara måste….!!!

Inget svårt bara man hittar rätt instruktioner, vilket jag gjorde efter någon timme, och nu vimlar det av kanaler. Och som av en händelse ramlade vi rakt in i den gamla Forsytesagan, som jag följde varenda repris av i tonåren. Den var på den tiden jag inte rörde några tekniska prylar i onödan. Nu har jag hittat tillbaka dit på egen hand.  Ja, teknik är till för alla, bara motivationen finns. Så är det med kunskap av alla slag. Bara man får den rätta lusten och rätt ”input” blir det rätt  ”output” så småningom.

Dagens DN skriver på vetenskapssidan om hjärnforskning och om hur viktigt det är för hjärnan att inte stressas. Att få pröva sig fram i egen takt,är modellen. Att lyssna till en föreläsning och sedan redovisa för innehållet ger hälften så bra resultat som att själv läsa sig till det för att sedan med egna ord beskriva vad det handlar om. Då blir provresultatet alltså mycket bättre.

Ungefär som jag brukar göra…Först läser jag en intressant aritkel och sedan skriver jag ett blogg om det så snabbt som möjligt för att inte glömma fullt så mycket som jag annars skulle göra…;-)

Och en skola som lär av forskningen och sedan praktiserar passande pedagogik är ingen ”flumskola”, även om det skulle innebära att barn lärde sig mer genom grupparbeten och egna beting. En skola är ingen flumskola bara för att vissa politiker inte vet något om den, eller inte har kunskap nog att uttala sig om den. Kunskap om pedagogik är inte heller flummig bara för att en skolpolitiker aldrig har läst pedagogik.  ”It`s in the eye of the beholder”.

Så….om du tycker att jag är flummig vet vi vad det beror på…;-)

Och oss emellan sagt…är det så att jag har irriterat mig på något och sen har försökt lösa problemet, men inte lyckats inom överskådlig framtid, struntar jag i alltsammans och bestämmer mig för att irritera mig på något mer lättvindigt problem.

Det skadar inte att vara lite praktisk också…