*poff*

Alltid skojigt att ändra utseende. Inte jag, men min lilla blogg. Själv vill jag inte ändra mycket på mig själv. Kanske vill jag ändra förhållanden på mitt jobb, eller byta cykel eller så. Men mig själv gör jag inte mycket åt, fast det borde antagligen vara mest prioriterat. Nej, inte att operera mig eller så…men kanske köpa nya kläder eller ändra frisyr, så där som folk brukar göra så käckt och plötsligt. Men hallå? Varför vara så drastisk?  Köpa byxor bara sådär, när det kan räcka med att göra allt tvärtom på sin blogg.

Killevippen! Jag blir som ny, fast jag har de här kläderna på mig som jag hade alldeles nyss. 😉

På jobbet kan det vara problematiskt att ändra ”verksamhets-outfit” bara sådär, eftersom det påverkar inte bara mig utan även andra omkring mig – huruvida jag jobbar förmiddag eller ej, t.ex. När jag nu verkarha fått min chef med på mitt tåg, blir det känsligt för mina övriga kollegor. Som ett 15-pussel. Ska jag verkligen låta andras viljor och problematiska  schemaläggningar påverka min fortsatta gärning ? Men gör jag inte det får jag å andra sidan dåligt samvete för att jag är så egoistisk och tänker på mitt eget väl och ve…. Allt kändes så positivt ända tills jag kände av dilemmat idag. Och det blir mitt fel om inte allt blir bra på fritids. Eller blir det inte det? Följer jag inte min egen lust och vilja känner jag att jag kan förblöda invärtes. Att aldrig få göra det jag kan och vill. Aldrig få tid för mitt eget projekt.

Nej, jag har bestämt mig för att driva min linje, fast med en modifikation, för att få med även mina vänner arbetskamraterna med på tåget…vi får se hur det går. Det ska nog gå bra. Men färga håret tänker jag inte göra! De får ta mig som jag är…;-)