Till Polen med kör och notpärm och passande svart klädsel. Vi ska ju ändå tävla i Rysk-Ortodox körsång. Laddar med med allt som är inövat och borde vara inövat. På torsdag kväll bär det av. Innan dess ska saker på jobb och saker och hemma vara avklarade. I förmiddags for jag iväg för att inhandla kläder som kan visas upp för folk och inte bara för närmast sörjande, inklusive barn och föräldar på jobbet. Och jodå. När jag sätter den sidan till kan jag vara effektiv. Scannar av alla svarta kläder i passande storlekar och former. Prova, prova, prova. Snabbt val och sen ut igen. In i nästa affär. Scannar av alla t-shirts, jackor, och annat passligt. Prova, prova och köp. Allt för att slippa vara i affären alltför lång tid. Den förhatliga klädesaffären, alla kategorier. Alla affärer med kläder i är nämligen pest och kolera enligt mitt sätt att se och känna.
Nya sandaler hade jag köpt först. Det lättaste köpet. Man slipper gå in i provhytt och slita av sig alla kläder för att svettig sätta på sig andra av varierande passlighetsgrad. Normalt blir jag vansinnig i klädesaffärer och går ut fortare än jag kommer in, men nu var det bara så, att det var detta jag hade gått ut för att göra. Köpa kläder för att bli anständigt klädd, åtminstone för några månader framåt. Och med kniven på strupen kan jag minsann utföra stordåd. Kläder som jag normalt inte hade provat fick nu följa med ”in på rummet” och till och med godkännas. Jag låtsades att jag var någon annan än den jag är. Någon med intresse för kläder och stil, och jag gick nästan på det själv. Ett fult trick men det höll.
Så lätt att såsa till det för sig här i livet. Att låta någon eller några andra hindra ens framfart. Allt från detta med klädköp till lite större livsprojekt som jag bara går och väntar på att det ska bli av. Att jag ska få tid och möjlighet till det. Inte nu, men…jag får aldrig tiden… ”Någon” ger mig aldrig tiden. Och jag förblir vid min läst.
Hur det nu ska gå till, det vet jag inte, men NU…Banne mej!
Där hör du lille plutt! 😉
Time in Stockholm 
Tid 